Sextio talet

På sextiotalet kom en ung man på att även barn kunde köra kart - resten är historia

Raket – historien om en motor

Vilken gokartmotor har tillverkats i flest exemplar? Yamaha? Rotax? Någon italiensk motor? Nej, svaret är att den motor som inte bara tillverkats i flest examplar utan som också har varit i produktion och bruk under flest år, den motorn heter Raket 85 och är still going strong. Läs här om motorns historia.

I slutet på nittonhundrasextiotalet dominerade de italienska motorerna Komet, Saetta och Parilla. Det kom nya motorer varje år, ständigt med högre effekt, vilken oftast togs ut vid allt högre varvtal. Visst var det spännande motorer, men dels var det dyra grejor och dels var det ibland si och så med driftsäkerheten. Detta ledde till att kartsporten blev allt mer en dyr elitsport, eftersom det saknades en klass för unga förare eller förare som villa åka mest på skoj och inte hade råd till två, tre motorer per säsong. Förresten talades det på den tiden inte om gokart, vilket var den ursprungliga amerikanska beteckningen, utan sporten kallades för Formel K.

I mitten på sextiotalet gjordes försök att införa klasser som skulle kunna bli mer populära genom att man skulle kunna tävla med enklare, billigare och mera driftsäkra motorer. En sådan satsning kallades för klass A populär, och för klassen homologerades några ombyggda motorsågsmotorer, bland annat en äldre 90 cm3 motor från Partner. Gemensamt för motorerna i klassen var att de var utrustade med reedventil. Denna geniala uppfinning passar väldigt bra ihop med en membranförgasare, och ger normalt motorer med bra vridmoment vid låga och medelhöga varv. Reeden blir också alldeles automatiskt en varvtalsbegränsare. Men, klass A populär blev inte så populär som Formel K utskottet hade hoppats på, i alla fall inte förrän det dök upp konverterade italienska motorer som hade utrustats med reed. Då blev naturligtvis situationen den att de som åkte italienskt kunde åka åttor kring de som harvade runt med en Partner eller Husqvarnamotor. Och så var det roliga slut. Formel K utskottet kunde än en gång konstatera att det var inte så lätt att hitta på en klass där man inte kunde köpa sej en plats på pallen med hjälp av en tjock plånbok.

Varför kom då ingen på den goda idéen att tillverka en enkel, billig och tillförlitlig gokartmotor som dessutom såg tuff ut och inte såg ut som om man hade tappat en motorsåg bakom ryggstödet på karten? Svaret är att vissa komponenter som kolv, cylinder och vevaxel måste tillverkas i mycket stora serier för att man skall komma ner i acceptabla styckepriser. De försök som hade gjorts med motorsågsmotorer var vällovliga, för man använde sej av komponenter som det fanns gott om, och sågmotorer är normalt mycket driftsäkra. Felet som man hade gjort var att man hade behållit för mycket av motorsågen, så att den riktiga gokartkänslan inte ville infinna sej.

Bakgrunden med Partner

I början på sjuttiotalet jobbade ett utvecklingsteam på Partner i Mölndal med att ta fram en serie motorsågar med 85 cm3 respektive 100 cm3 cylindervolym. Det är ganska mycket i motorsågskretsar, och sågarna var avsedda för exotiska marknader där man jobbade med de riktigt stora bamseträden, exempelvis i Sydamerika. Produktionstekniskt skulle de två modellerna vara helt lika så när som på kolv och cylinder. Under 1971 och 1972 kördes dessa motorer i bromsbänk för att optimera prestanda och tillförlitlighet. Bromsbänksmotorerna bestod av ett enkelt sandgjutet vevhus, en enkel fläktkåpa men för övrigt med helt korrekta komponenter som vevparti, cylinder och tändsystem. I slutet av 1972 var testerna klara och Partner beställde produktionsverktyg för de nya sågarna. En ung man som jobbat på labbet slutade i samma veva och han undrade om han kunde få ta med sej några av testmotorerna som minne, eftersom de bara låg i en låda och skräpade.

Skapa ungdomsklass

Året därpå träffades Leif Radne och den tidigare Partnermedarbetaren Bo Sörensson och tanken på en ny motor för en ungdomsklass kom på tal. Då kom provmotorerna fram, och Leif Radne vände och vred på dem och kliade sej i huvudet. Sandgjutna vevhus och fläktkåpa, det skulle man kanske kunna ordna. Köpa kolv, cylinder, tändsystem och förgasare från Partner. Hm, Hm kanske – vi får tänka på saken. Och som det heter i sådana sammanhang, resten är historia. Väl hemma på Violabergsvägen i Vendelsö satte sej Leif ner och konstruerade om vissa delar, exempelvis vevhuset, så att det skulle passa för gokartbruk. En första provserie tillverkades, hälften med 85 cm3 cylinder och hälften med 100 cm3 dito. Provkörning på ÖsWe-ring visade att Leif var på rätt väg. Inte nog med att motorerna, som till en början kallades för Partner RS85 och Partner RS100, uppförde sej väl, de såg ut som gokartmotorer, de lät som gokartmotorer och det vete katten om de inte till och med luktade som gokartmotorer.

Leif tog motorerna i en låda och steg upp på Bilsportförbundet och förevisade de nya motorerna för Formel K utskottet. Resultatet blev två nya klasser en för varje cylindervolym. Även andra motorer med samma bakgrund gjorde några lama försök, men redan från en början kom motorerna från Radne Motor att dominera. Det visade sej att 85 cm3 motorn var i det närmaste outslitlig, medan 100 cm3 motorn hade väldiga problem med kylningen. Därför kom efter några år 100 cm3 varianten att utgå, och 85 cm3 motorn blev homologerad för Mini och Micro klasserna.

Långsiktighet

Vad är det man säger om den ursprungliga Volkswagen, jo att även om utseendet i stort sett bibehölls, så fanns det inga delar från den ursprungliga Folkan som passade i de senaste årsmodellerna. Med motorerna från Radne Motor förhåller det sig nästan precis tvärt om. Visst har det ändrats mycket. De sandgjutna vevhusen är numera kokillgjutna, fläktkåpan är i plast och förresten heter ju motorn inte Partner längre utan Raket. Men, om du har en cylinder från 1974, eller en förgasare eller ett vevparti, ja då passar de fortfarande i en alldeles ny motor från 2014. Detta har varit en viktig princip för Radne Motor, att inte ändra det som redan är bra. Har man köpt en motor ett år skall man kunna åka med samma grejor i flera år och inte behöva byta till en ny årsmodell. Det kommer också att vara riktmärket för framtiden. Så länge Radne Motor kan köpa grundkomponenterna kommer Raketmotorerna att fortsätta att vara i stort sett oförändrade, fast ständigt förbättrade.

Form

En av dom stora och tunga gjutformarna till motorn
Var och en av dom väger över 100 kg och homogent stål

Över femtiotusen motorer

Sedan den första trevande starten 1974 fram till i år har Radne Motor tillverkat fler än 50.000 Raketmotorer. Idag användes de i ungdomsklasser som Mini och Micro på många ställen på vår jord. Från Radne Motors lager på Markörgatan 2 i Handen skeppas Raketmotorer till flera europeiska länder, men också till lyckliga åkare i Ryssland och långt bort på Nya Zeeland. Förresten används Raketmotorer inte bara till att tävla med, det finns modeller för hyrkartbruk liksom för hobbybruk för dem som inte vill tävla men tycker det är kul att kunna köra kart nån gång då och då. En starkt ökande användning av Raketmotorer är för flygning. Jo det är riktigt säkert. För de allra lättaste maskinerna som Ultra Light Aircrafts och hängglidare och paragliders är Raketmotorerna en motor att räkna med. Då utrustas de med propeller, antingen direkt på vevaxeln eller via en utväxling. Nästa gång du hör något surra i luften så titta upp det är en stor chans att det är en Raket på en paramotor.

Var görs Radne - Raket motorerna?

Vill du veta hur och var Raketmotorerna tillverkas idag? Ja, då är du välkommen till fabriken i Handen. Vevpartiet tillverkas i Sverige, och kolv och cylinder tillverkas av det tyska företaget Mahle. Vevhusen gjuts i Danmark, förgasarna kommer från Irland. Alla dessa komponenter köps in, kontrolleras och lagerförs hos Radne Motor. Här sker också den slutliga monteringen och slutkontrollen. Produktionen ligger på cirka 30 motorer i veckan om vi räknar in alla olika typer.

Det finns ett envist rykte att det finns speciellt utvalda motorer som är ett snäpp bättre än en normal motor. Den som sett lagret med hundratals cylindrar, hundratals vevhus och så vidare och sett att alla kontrolleras mot samma mallar och att avvikelser ligger inom oerhört stränga toleranser, förstår att det skulle vara en hopplös uppgift att leta reda på just den kombination av alla ingående komponenter som skulle kunna ge någon förare en fördel på banan. Särskilt om man betänker vilken oerhört mycket större inverkan en korrekt inställd förgasare har. Och till syvende och sist finns den största skillnaden mellan olika ekipage att sökas hos den som håller i ratten.

Femtioår

Vänta ett tag, första produktionen under 1974. År 2014 betyder det alltså att Raket 85 motorn kan fira fyrtioårsjubileum. Hur många motortyper kan skryta med att ha varit på topp i fyrtio år? Nej, det blir ingen jubileumsmodell heller. Radne Motor vill inte medverka till ryktesspridningen att det finns motorer med olika prestanda. Grundaren själv, Leif Radne som har mer än femtio års erfarenhet av gokartbranchen, definierar en bra Raketmotor som den motor som ger alla förare samman förutsättningar – sedan kommer det bara an på föraren och till viss del på mekanikern.

Du är välkommen när som helst att ringa till oss och prata om våra motorer