Klippanväder – som vanligt

Haninge Varje år hör man från deltagarna i Klippan Cup, årets första karttävling, att de aldrig ska återkomma eftersom vädret nästan undantagslöst är kallt och ofta regnigt. Ifjol var det faktiskt varmt under den första tävlingsdagen men sedvanligt gråväder den andra dagen. I år blev det nästan likadant. Solen lyste från en klar himmel under Påskafton, då de båda Rotaxklasserna samt Micro och Yamaha avverkades. En kylig vind gjorde att man dock inte kunde klä av sig de varma kläderna.

Under Påskdagen hann Mini, Junior 60 och KF3 köra klart sin tidskörning innan regnet anlände. Då återstod KZ2 och Sport 2000. I växellådsklassen fick en grupp köra på slicks i regnet, medan den andra hann byta till regndäck.

Rotax Max med hela 65 deltagare
Hela 65 förare anmälde sig till Rotax Max, som var första deltävling i Challenge-serien. Som vanligt kördes det två finaler och likadant var det för Rotax Junior.

Nu kom tyvärr inte alla till start, så man behövde aldrig dela upp i tre grupper utan det räckte med två och dessutom tjänade man in en C-final. Tur var det, för racen var ändå inte klara förrän 17.45.

Den internationellt framgångsrike estländaren Aavo Talvar fanns på plats med sitt team som behövde en långtradare och en servicebuss för alla grejer. Det påminde om Formel 1-teamen på 1970-talet. Hur som helst var Aavo med sin Intrepid snuddande nära att bryta 45-sekundersvallen på tidskörningen. Klockan stannade på 45,008 sekunder. Svenske veteranen John Friberg, som ju bytt just från Intrepid till Tonykart var tvåa med tiden 45,032 och sedan följde dansken Christian Sörensen. Klassens bäste nykomling var Fredrik Carsting som med sin CRG var fjärde man, närmast följd av Ludvig Morin, som bytt från Tonykart till systermärket Kosmic. Märket förekom i början av 2000-talet, då Kari Prosi i Göteborg var agent. Efter 2005 upphörde agenturen och då blev det Tonykart för hela slanten. Nu hade Kari åter iklätt sig en färggrann Kosmicjacka och var därför lätt att hitta bland alla grönjackor i Tonykartteamet.

Freddie Carlsson i en sprillans ny Energy, som han tyckte var svårinställd, var ändå sjätte man med en av sina fjolårsmotorer. Helt gamla grejor hade den äldre Morin-brodern, Jonathan, som fortfarande satt i en Tonykart. Men hans pappa lovade efter racet att även Jonathan skulle få en fräschare kart, då den aktuella karten hade gått 12-13 race.

Ytterligare två nykomlingar, Jesper Zackrisson från Rotax Junior och Hampus Petersson, som ju ifjol blev ”svensk” mästare i Yamaha vid SM-racen i Malmö. Jesper Lindh och David Agerstig kom in närmast efter.

Sex tjejer var med. Klart snabbast var Veronica Andersson med 23:e tid av de 52 som satte en tid. Sedan följde Mikaela Åhlin på 31:a och Amelie Qvick på 33:e plats.

Det första Rotaxheatet var inte så upphetsande. Talvar ledde från start till mål. Mastertvåan Christian Sörensen blev passerad av Ludvig Morin i starten men återtog snart sin andraplats efter Talvar. Hampus Petersson inledde fint och låg länge fyra innan Agerstig hade fått igång sin akt och passerade. De jagades i sin tur av Filip Janshagen, som också är nykomling i klassen. Filip slutade nu sexa före bl a Simon Arvidsson-Öhrling och Jonathan Morin. Veronica Andersson styrde in på nionde plats före ”Tan-Tan” Johansson och Mikaela Åhlin.

Man blandade inte grupperna utan samma gäng ställde upp en gång till. I startkurvan fick dansken Sörensen en riktig tryckare och var snuddande nära att snurra. Han redde dock upp situationen men förlorade en massa platser. I mål var han till slut sjunde man. Talvar stack direkt, men i röran med dansken sinkades Morin, så plötsligt låg sjundestartande Simon A-Ö tvåa före Hampus Petersson, Janshagen och Morin. Men lillebror Morin bet ihop och körde om svenskarna så att han snart låg tvåa och där stannade han till målgång. Simon slutade trea, medan Agerstig än en gång spurtade framåt och nöp fjärdeplatsen före Janshagen, Petersson, Sörensen, Veronica Andersson samt storebror Jonathan Morin. Sandra Andersson hade hittills inte glänst, men nu gick det undan värre, så hon klättrade till elfte plats i mål just bakom Jonas Källström. Tyvärr försvann ”Tan-Tan”, så 24:e plats för hans del var inget att glädja sig åt.

Den andra gruppen fick exakt samma scenario som den första gruppen i sitt första heat, d v s mastern John Friberg ledde ohotad från start till mål, medan mastertvåan Fredrik Carsting i startkurvan blev omkörd av mastertrean Freddie Carlsson. Ganska omgående tog Carsting tillbaka andraplatsen och behöll den till mål. Freddie Carlsson hade en stund problem med snabbe norrmannen Glenn Fossen, men innan loppet var över hade Freddie återtagit tredjeplatsen.

En annan norrman, Ulrik Pedersen, gjorde en kanonstart och låg som bäst fyra med Jesper Lindh i hälarna, men båda föll så småningom bakåt. Pedersen blev bara åttonde man, medan Lindh fick nöja sig med sjätteplatsen efter det att han även blivit passerad av Jesper Zackrisson. Det annars så pålitliga paret Roberth Fälth och Niklas Björklund fick nöja sig med tionde respektive elfte plats.

I det andra heatet blev det stopp för Freddie Carlsson sedan kopplingstrumman hade lossnat (mekartabbe?). Därmed blev det B-final för hans del. I övrigt såg täten likadan ut med Friberg före Carsting, Fossen, Zackrisson och Lindh efter de tio varven. Pedersen klättrade två platser till sjätte och Fälth från tionde till sjunde, medan Viktor Ljungdahl halkade ned från sjunde till åttonde plats. Björklund rasade ännu mer och slutade som en besviken 13:e man, precis före bästa tjej, Jeanette Malm.

Endast Veronica Andersson och Mikaela Åhlin av tjejerna var finalklara, men det skulle bli två till efter B-finalen. Sandra Andersson var B-master. Hon fick visserligen släppa om både Freddie Carlsson och Erik Brodin men grejade sin finalbiljett liksom Jeanette Malm, som blev femma, just bakom Rasmus Fridell.

I den första finalen lade sig Carsting i ryggen på Talvar genom den första svängen, men snart nog kom mastertvåan Friberg jagande och hans tempo var så högt att han kom ifatt Talvar (efter att ha kört om Carsting). Carsting blev sedermera även passerad av Ludvig Morin och Christian Sörensen, men plötsligt verkade Aavo Talvar tappa stinget. Vad som hände fick vi aldrig veta, men Aavo föll plötsligt ner bakom Friberg, Morin och Sörensen. Glenn Fossen gled in på sjätte plats före Hampus Petersson, Simon A-Ö, David Agerstig, Jesper Zackrisson och uppåkande Freddie Carlsson. Veronica och Sandra Andersson blev bästa tjejer på 20:e och 24:e plats.

Vad Aavo Talvar beträffar, så repade han sig inte till den andra finalen utan halkade ner ytterligare ett snäpp till femte plats.

John Friberg ledde den andra finalen tills två kurvor av sista varvet återstod. Då bromsade sig Sörensen förbi på innern till vänsterhårnålen, men John växlade blixtsnabbt och tryckte ut dansken i gräset eller om det nu var så att Sörensen tyckte att han hade rätt att ligga kvar där han låg. Hur som helst kom Friberg först ut ur sista kurvan. Det kom blixtsnabbt en skriftlig protest från danskens team, men domarna avslog den, så John utropades till segrare före Sörensen och Morin, som än en gång hamnat bakom Carsting i starten men sedan tagit sig för Fredrik.

Hampus Petersson låg inledningsvis femma med Talvar i ryggen, men det höll inte så länge. Sedan kom Glenn Fossen farande, men medan Talvar stack iväg blev de andra passerade av David Agerstig, som alltså tog hand om sjätteplatsen före Freddie Carlsson, Petersson, Fossen och Simon A-Ö. Zackrisson rasade till 13:e plats.

Av tjejerna gick det till slut bäst för Jeanette Malm på 22:a plats tätt följd av Sandra Andersson. Åhlin blev 25:a och Veronica Andersson 26:a.

Philip Morin suverän i Rotax Junior
I Rotax Junior anmälde sig 28 förare så det räckte med en grupp. Två försvann så det blev 26 på tidskörningen, som vanns av de ovannämnda Morin-brödernas lille kusin Philip. Han hade också gått över till Kosmic liksom tidstvåan Victor Bouveng, så Kari Prosi hade all anledning att le helgen lång.

Erik Johansson, boende i Gnosjö men tävlande för racingklubben Anderstorps RC tog sin Tonykart till tredje tid närmast före dansken Mikkel Johnsen. William Swärd i en Tonykart var femma och Joakim Darbom i en Birel var sexa och bästa tjej, Jessica Bäckman i en Intrepid var sjua. Jessica och hennes bror Andreas (tidstia) kör för övrigt i samma team som ovannämnde Aavo Talvar.

Det blev ett tätt första race men inte så mycket omkörningar i det att Morin ledde från start till mål före Bouveng, Erik Johansson och Mikkel Johnsen. Darbom låg femma en stund men petades ner ett pinnhål av Emil Bäck. Jessica slutade åtta sedan brodern Andreas varit ofin nog att köra förbi henna. Tätt efter kom sedan Ebba Grandin. William Swärd blev tillsammans med Oskar Krüger stående i en kurva.

Morin ledde även det andra heatet från start till mål. Erik Johansson var en kort stund tvåa, men rasade av någon anledning bakåt till 13:e plats. Samtidigt dök Emil Bäck upp på andraplatsen med Bouveng i hälarna, men Victor snurrade och blev till slut inte bättre än 17:e man just före uppåkande Swärd.

Darbom kunde nu avancera till tredjeplatsen före dansken Johnsen och tjejtrion Jessica Bäckman, Ebba Grandin och Ida Granegärd. Andreas Bäckman fick känna på girlpower och blev bara tia.

Morin var lika omutlig i sin första final, där han till en början följdes av Bäck innan Bouveng återtog ”sin” förlorade andraplats. Johnsen låg länge fyra men sedan kom Erik Johansson farande som ett jehu och svepte förbi.

Efter 13:e och 11:e plats i heaten, fick Hannes Nilsson upp ångan i finalen och avancerade fram till en fin sjätteplats före Andreas Bäckman. Tjejerna petades ner en bit, men Jessica räddade ändå nionde plats före William Swärd, Rebecca Ingerström och Ebba Grandin.

Under den andra finalens första varv höll Morin täten före Bouveng, Bäck, Johnsen och Johansson. Härnäst gick dansken om Bäck och Bouveng. Men på sista varvet blev Johnsen snuvad på silvret av Erik Johansson. Bouveng blev därmed fyra, Andreas Bäckman femma, medan Emil Bäck dök till sjätteplatsen före tjejerna Jessica, Ebba och Rebecca som snabbt rehabiliterade sig. Darbom blev därmed inte bättre än tia med Hannes Nilsson och Swärd bakom sig.

Den tidigare så stora Microklassen har krympt. I Klippan fanns det bara 17 deltagare. Hörbytjejen Klara Andersson, som visade framfötterna redan ifjol, vann tidskörningen före Södertäljes Linus Lundqvist. Han tillhörde också de främsta under fjolåret, som även var hans första. Andreas Johansson, Kristianstad och Filip Cervall, Jönköping kom närmast.

Klara fick en smakstart, men sakta men säkert hämtade grabbarna in henne i det första kvalet. Först körde Lundqvist förbi och sedan även Johansson, men Klara kämpade tillbaka och grejade andraplatsen i mål efter Lundqvist. Cervall var fyra hela vägen och Rasmus Råström femma.

I det andra heatet tog Lundqvist en ny seger medan Andreas nu klarade av att hålla Klara bakom sig hela vägen. Cervall och Råström blev däremot passerade av mastersexan Lucas Rosenbäck.

Tättrion fick samma positioner i finalen, men inte förrän Klara följd av Andreas kört förbi Linus. Men innan målgången hade Lundqvist och Johansson alltså återtagit sina tätplatser. Detta innebar seger för första gången för Linus Lundqvist. Bredvid honom på pallen hamnade således Andreas Johansson och Klara Andersson. Cervall tog tillbaka sin fjärdeplats, medan Rosenbäck föll till sjunde och Råström kom bort helt.

Tommy Nilsson klar Yamaha-favorit
Samtidigt som Rotaxklasserna sväller, minskar det i Yamaha. Endast 13 ekipage dök upp i Klippan med Tommy Nilsson som klar favorit. Tommy är nu inne på sitt tredje år och visade redan ifjol att han stundtals klarade av att slå Morgan Törnqvist och co. Morgan har ju nu gått vidare till KZ2.

Tommy höll för trycket och vann allt. Lucas Borka var fjärde man på tidskörningen men fullgod tvåa i båda heaten och finalen. För klassens nykomling Daniel Larsson började det i dur och slutade i moll. Han var tidstvåa, fjärde man bakom Axel Niklasson i båda heaten, men försvann i finalen, när karten bara stannade. Då hade Daniel krigat till sig tredje plats före Niklasson och Louise Sundell. I samma veva smet Louise förbi Niklasson och fick därmed kliva upp på prispallen som trea.

Regnet störde i Cambio Cup
Söndagen var gråkall hela dagen, även om inte regnet infann sig förrän strax före 11.00. Då hade KZ2, som tävlade om Cambio Cup, ännu inte tidskört. När det började stänka satte Andreas Forss upp en väldig fart på sina slicks och det visade sig rätt. De andra kom att vänta in ovädret, så även om det var blött när Andreas körde så blev det snart värre, så hans 58,244 sekunder blev överlägset bäst i denna grupp. Tvåan Dennis Strandberg körde på 60,328 och trean Asp på 61,238. När den andra gruppen ställde upp för tidskörning hann ju alla byta till regndäck. Med regndäck gick det cirka sex sekunder fortare och tidsetta blev nu norrmannen Kim Jacobsen med tiden 52,480 sekunder följd av den danska duon Jan Christensen och Chris Bonde. Filip Gudmundsson var fjärde man.

Med så stora differenser mellan grupperna blev det en saxad lista, så Jacobsen toppade således listan före Forss. Jakobsen var sedan alltför försiktig i sitt första heat, så Christensen slet åt sig ledningen från utsidan med Niklas Olofsson från åttonde startrutan, men tyvärr snurrade Niklas ganska omgående och slutade just som åttonde man – detta efter det att Chris Bonde fått tio sekunders tillägg för tjuvstart och masterfemman Michael Sörensen från Danmark också snurrat i blötvädret. Härnäst ramlade även ledande Christensen bakåt till en slutlig sjätteplats, så det var stor variation i täten. Näste man att leda blev Filip Gudmundsson, men Victor Holmquist från sjätte rutan körde förbi alla blindskär och gick upp i täten där han stannade.

Snabbaste avancemang gjorde dock Anton Leek. Han startade från tolfte rutan i sjätte ledet och låg efter några rundor på tredje plats. Men KZ2-debutanten Morgan Törnqvist, en av Sveriges tre bästa Yamahaförare ifjol, som startade från tionde rutan, kom snabbt underfund med växlingar och bromspunkter. Det gick så otroligt bra att Morgan körde om allihop utom ledande Holmquist. Gudmundsson blev således trea med Leek fyra. Nico Ahlin, som nu bytt till MS-kart, startade som nia och kom in som femma just före Jan Christensen.

Det andra heatet hade samma väder och samma tättrio med Holmquist, Törnqvist och Gudmundsson i mål först. Däremot kunde otursgubbarna från första heatet, Kim Jakobsen och Niklas Olofsson köra upp sig till fjärde och femte plats. Jan Christensen var faktiskt för ett kort ögonblick uppe på andra plats efter två varv. Sedan blev han passerad av Törnquist, Gudmundsson, Jakobsen och Olofsson. Ahlin föll därmed till sjunde och Leek till åttonde plats. KZ-debutanten Adam Holmer var 13:e man i första åket och klättrade till nionde i det andra.

Det var mastertvåan Peter Asp, som med sin Energy snodde starten för den andra gruppens första kval. Andreas Forss hakade dock på och så låg de även vid målgång. Masterfyran Frederik Höyrup-Hansen kom iväg som trea, men sedan föll han raskt bakåt och slutade tia. Därmed tog Dennis Strandberg över tredjeplatsen men bara tills finnen Kristian Turpeinen kom ångande från sjunde startrutan och blåste förbi. Sedan blev det mycket utländskt och näste svensk, Niclas Wimmerstedt, hittades inte förrän på nionde plats. Klassdebutanten Rasmus Ericsson (direkt från Mini) bröt emellertid på första varvet.

I det andra heatet hade Höyrup-Hansen alla inställningar rätt, så han lyckades med bedriften att ta sig från tionde till första plats i mål. Starkt. Mastern Peter Asp släppte dock ingen annan förbi sig utan grejade andraplatsen medan Turpeinen tog en ny tredjeplats. Forss fick problem efter att ha varit näst snabbast, så det blev bara 14:e plats. Dansken Nicolai Hansen, som var femma i första heatet tog därmed hand om fjärdeplatsen före klassdebutanten (kom från Rotax Max) Robin Jonsson. Strandberg blev passerad av ytterligare en trio utländska förare, så han fick nöja sig med niondeplatsen före Wimmerstedt.

B-finalen med blott elva ekipage dominerades av danskar, men det var Södertäljes Joakim Trobeck, som skar mållinjen först. Rasmus Ericsson knep den sista platsen till A-finalen, medan klassdebutanterna Johan Adolfsson (från Yamaha) och Erik Berggren (från Rotax Max) missade tåget precis.

I Cambio Cup kör man alltid två finaler. Den första gällde nu Klippan Cup. Otroligt nog blev det inte något ledarskifte under detta race, utan snabbstartande Filip Gudmundsson kunde ta täten direkt. Det hade lagom till finalerna äntligen slutat regna, men banan var fortfarande blöt. Höyrup-Hansen gjorde en ny fin uppkörning och lade sig i bakhasorna på Filip, men denne sviktade inte utan höll alltså undan hela vägen till mål.

Inledningsvis var Peter Asp tvåa, men motorn var inte helt perfekt och är nu föremål för omtrimning från danskt håll. Peter trodde inte heller att han fått till de maximala inställningarna trots goda råd från den närvarande men icke tävlande Joel Johansson, som för övrigt blivit ny agent för Energy, sedan Mathias Tisell hoppat av och lierat sig med Stefan Olssons SODA-team (Tonykart) istället.

Hur som helst dalade Asp till åttonde plats och brydde sig sedan inte om att köra den andra s k Cambiofinalen. Dansken Christensen, som liksom Höyrup-Hansen kommer från Vojens, följde i sin landsmans spår och knep tredjeplatsen sedan han först passerat Morgan Törnqvist och senare även Asp (på väg ner) samt Viktor Holmquist. Holmquist slutade nu fyra, medan Törnqvist fick släppa förbi även norrmannen Jakobsen. Morgan var faktiskt ännu längre ner en stund men kom alltså igen och grejade sjätteplatsen före Anton Leek. Niklas Olofsson fick denna gång nöja sig med nionde plats. Om tionde kämpade Andreas Forss och Kristian Turpeinen. Det var finnen som till slut drog det längsta strået. Andreas valde sedan liksom Peter Asp att strunta i Cambiofinalen.

Osmak hade Nico Ahlin, som fick någon form av förgasartrubbel redan i starten och tvingades bli åskådare. Så långt jag kan minnas, så har enbart de som har betalt en avgift till Cambio Cup fått vara med i den sista finalen. Det har vid vissa tävlingar sett lite konstigt ut, när plötsligt cirka 30 förare halveras till runt 15 i Cambiofinalen för att de övriga inte har betalt lite extra.

I Klippan var det så att de utländska förarna naturligtvis inte hade en aning om de svenska reglerna och det hade faktiskt inte arrangerande KS Klippan heller, så ingen visste riktigt gvilka som skulle få åka. Till slut enades man om att skicka ner SODA-Stefan Olsson till tävlingsledningen och förklara att alla var välkomna att åka. De som inte betalt extra fick ju inga Cambiopoäng, konstigare än så behövde det inte vara.

Medan detta gurgel pågick så började banan torka upp. Sex förare bytte blixtsnabbt till slicks. Av dessa var det bara två svenskar, Filip Gudmundsson och Bergs MK:s Mattias Johansson. När de övriga såg vad sextetten gjort, började många treva efter slicksen. Då ropade tävlingsledningen att starten skulle ske inom två minuter, varför ingen mer hann byta. Men då blev det nytt gurgel och till slut fick alla som ville byta hjul, men många svenskar struntade nu i detta. Samtidigt blev det oreda vid depåuppställningen, så många hamnade på fel startruta och eftersom klockan närmade sig 18.00, så verkade ingen bry sig. Således stod plötsligt både Gudmundsson och Höyrup-Hansen någonstans mitt i fältet. Troligen stod Jan Christensen och Viktor Holmquist först. Det var åtminstone denna duo som kom först ut ur depåkurvan. De följdes av Törnqvist, Niklas Olofsson, B-finaltvåan (!) Chris Bonde, Anders Elkjaer samt Dennis Strandberg. Många av dessa hade regndäck och blev snart lätta byten för slicksåkarna.

Först att röra på sig var Niklas Olofsson, som körde förbi allihop och såg ut att kunna ta segern. Men från kön kom Filip Gudmundsson och Höyrup-Hansen. De riktigt flög fram och kunde göra omkörningar precis var som helst, även i ytterkurvor. Olofsson och Jan Christensen försökte verkligen bjuda motstånd, men de förmådde inte. Filip hade ju under den extra tidsfristen även hunnit justera lufttrycket i däcken, så att de greppade bra redan från start. Dock var slutlige tvåan Höyrup-Hansen snabbare på sitt bästa varv. Men allra bästa tiden hade Nico Ahlin med 45,757 sekunder mot danskens 45,796. Nico hade inte hunnit lufta däcken utan de blev som bäst mot slutet av loppet, då banan dessutom var så gott som snustorr. Men eftersom Ahlin var mindre snabb i inledningen räckte spurten bara till sjunde plats.

Olofsson hamnade till slut på pallen, medan Christensen med sina regndäck rasade till tolfte plats. Fyra blev istället Kim Jakobsen följd av Anton Leek och Adam Holmer. Viktor Holmquist kom med sina regndäck aldrig under 50 sekunder och kastade till slut in handduken i sällskap med Wimmerstedt, Trobeck och Bonde.

Skön seger KF3 innehöll 14 förare, sedan Brandon Nilsson hoppat av. Han hade först anmält sig i KF2, men eftersom han blev ensam i klassen, bytte han till KF3 men blev till slut bara åskådare. Robin Hansson har redan kört en del i Italien under vintern. Så han varm i kläderna och vann tidskörningen på 44,381 sekunder följd av finnen Niklas Tiihonen på 44,525 och norrmannen Kenneth Vik-Gulbrandsen på 44,922.

Starten för första heatet i regn blev dramatiskt. Hansson höll fullt genom den långa högern, varpå karten kanade iväg åt sidan, där Tiihonen försökte smita förbi. Det slutade med att finnen fick köra rallycross i gräset genom hela svängen. Han tappade många platser men kämpade sig ifatt och kom mot slutet ifatt Hansson, som då gjorde ett litet misstag så att finnen kunde smita förbi. Robin hade lite problem med kerbsen. Han har ju inte kört i Sverige på länge. Här har man ju inte på så många banor de runda och åkbara kerbs som man har utomlands. Så det blev till att försöka lära om för bara denna helg. Det blir nämligen snart mer utlandsåka för Robin.

Även Vik-Gulbrandsen blev lite drabbad av Tiihonen utflykt i det gröna, så han tappade också placeringar och blev till slut bara sjua i första heatet.

Istället var det en annan norrman, Martin Elkgård, som till en början hoppade upp på andraplatsen. Men inte så lång stund, för nu hade Lukas Sundahl kommit igång. Lukas kunde visserligen inte hindra Tiihonen, men tredje plats var inte så dåligt i det här gänget. Femma kom sedan Mattias Jalkanen.

Lina von Schedvin bytte i vintras från Birel till Tonykart, men ett par katastrofala sejourer i Italien har gjort att hon har övergivit Tonykart och gått tillbaka till Birel. Bästa motorn var dock kvar därnere, så Lina tänkte stå över. I sista stund var det en snäll konkurrent som lånade ut en motor så att hon kunde vara med. Det var lite ovant i början även om hon hann köra tidskörningen i torrt väglag. Hon blev tolva. I första heatet klättrade hon sedan till en godkänd åttondeplats.

Det andra heatet blev betydligt lugnare med mycket få omkörningar. Tiihonen, Hansson och Sundahl behöll sina tätplatser, men Elkgård rasade ner till åttonde plats och ersattes istället av landsmannen Thomas Bryntesson på fjärdeplatsen. Även femte plats gick till Norge genom Andreas Nesset.

Lina von Schedvin var uppe och kämpade om sjätteplatsen tills hon fick en snyting så att hon snurrade. Därmed blev hon bara elfte förare i mål.

Tiihonen och Hansson stack iväg direkt utan att ge de andra en chans att haka på. Fästet hade nu blivit aningen bättre sedan regnet upphört, men det var fortfarande blött hela vägen. Robin pressade och pressade och till slut blev det för mycket för Tiihonen som bromsade på sig en gång och fick en rejäl stoppsladd. Så inte nog med att Robin Hansson kunde gå fram och ta sitt livs skönaste seger; även norrmannen Bryntesson hann slinka förbi innan Tiihonen hunnit få upp farten igen. Så förblev ställningen till mål.

Lukas Sundahl var annars trea från start, men passerades först av Bryntesson och sedan även av den andre norrmannen Vik-Gulbrandsen. Samma öde rönte för övrigt Mattias Jalkanen, som i inledningen låg i ryggen på Sundahl och sedan gjorde så även vid målgång. Hannes Nilsson hade dock ingen lycka med sig utan blev 14:e man. Lina von Schedvin tjänade en plats och slutade alltså tia.

Sport 2000 ingen höjdare
Sport 2000 med åtta deltagare var ingen höjdare. Med tanke på väder och vind och den långa dagen hade det nog varit bättre om man stått över. Dansken Kasper Gudmandsen vann nu allt. Thomas Krakau var tidstvåa men bara fyra och sexa i heaten. I finalen kastade Thomas in handduken och körde in i depån liksom Magnus Hedman. Kanske frös de om händerna. Dessförinnan hade Karl Smith blivit stående redan på finalens mastervarv.

Petter Sjöström och Jonas Andersson var tvåa-trea i båda heaten. I finalen fick de dock ge sig för den anstormande Rickard Österberg, som hade brutit det första heatet.

Göteborgare dominerade tidskörningen
I Junior 60 kom 27 förare till start. En av dem, göteborgaren Anton Haaga, hade osmaken att inte få någon tid på tidskörningen. Annars var det just göteborgare som dominerade tidskörningen med första, andra och fjärde plats genom Max Sjölander, Otto Tjäder och Isac Valtonen. Som trea sprängde sig Joel Eriksson emellan. Philip Hall var femma och Benjamin Törnqvist-Persson sexa.

Det blev katastrof direkt för mastern Max Sjölander. Karten vägrade i det längsta att starta, så han kom iväg sist av alla i första heatet. Därmed fick Otto Tjäder en problemfri resa i täten. Trion Eriksson, Valtonen och Törnqvist-P hade det inte lika roligt i regnet – de hade ju tidskört på torrt underlag. Så Joel, som till en början höll andraplatsen, dalade ner till åttonde. Isac föll till tolfte och Benjamin ända ner till 22:a plats, placeringen efter Max Sjölander. Möjligen bröt båda två – resultatlistorna ger ingen fingervisning om det.

En förare som definitivt trivdes i regnet (förutom Otto) var Anton Haaga. Han tog sig från 27:e till sjätte plats i mål. Daniel Lindholm, lillebror till Skellefteås förre ICC-åkare Erik Lindholm, verkade inte ha några problem i regnet. Han hade 14:e tid på tidskörningen men körde upp sig till en kanonfin andraplats i mål. Emma Andersson från Gävle var precis lika duktig. Hon startade från 15:e rutan och kom i mål som trea. Philip Hall tjänade en placering, upp från femte till fjärde följd av finnen Joonas Lappalainen. Joonas startade från tolfte rutan.

I det andra heatet rehabiliterade sig Joel, Benjamin och Max. De slutade fyra, femma respektive åtta. I övrigt blev det en ny väntad seger för Otto Tjäder, nu med Hall och Lappalainen närmast. Lindholm petades ner till sjätte just före Anton Haaga.

I finalen var det åter torrt. Här stack Tjäder iväg före Hall, Lindholm och Lappalainen. Härnäst kom Kristianstadduon Törnqvist-P och Eriksson stormande och lade sig tvåa-trea. Benjamin hade så bra drag i grejorna att han sedan körde ifrån Joel och ifatt ledande Otto. Efter en lång fight lyckades Benjamin lura Otto att lämna en lucka för att smita förbi i. Otto hängde visserligen på men förmådde aldrig återta ledningen. Eriksson blev till slut en ensam trea, långt före uppåkande Max Sjölander.

Innan dess hade Hall passerats av Lappalainen och Bergs Daniel Johansson. Kanske hade dessa båda kontakt, kanske inte. I varje fall snurrade Johansson och rasade till sjunde plats, medan Lappalainen till slut bara blev 19:e man.

Philip Hall kom därmed in som femma före norrmannen Daniel Mikkelrud, Johansson samt Daniel Lindholm. Tjejerna Magda Andersson och Frida Grandin avslutade topp-tio.

Första Raket 95-segern
Det kom 23 förare, varav faktiskt sju tjejer till start i Mini/Raket 95-klassen. Bohus Joakim Prim är en av dem som skaffat sig en ”Raket 95:a” till sin MBA. Han kom nu att dominera dagen lång och verkade inte bekymra sig om det var vått eller torrt.

Ingen verkade riktig säker på vilka som hade ”95:or”, men helt klart är att två av dem toppade tidskörningen genom Prim och Jonas Liedholm. Även sexan Elias Ohlsson hade den större maskinen liksom åttan Johanna Hulting.

Medan Prim stack iväg i första heatet, rasade Liedholm från ytterspår ner en bit i starten. Så Michelle Hall var ett tag tvåa tills Anton Eliasson, Anton Menander, Linus Borka och Jonas Liedholm klämde sig förbi. Eliasson höll sedan ställningarna, medan Liedholm tog över tredjeplatsen före Hall, Menander och Borka.

Prim, Eliasson, Borka och Menander löd ordningen i början av det andra heatet, medan Liedholm än en gång föll ner. Nu hamnade han på sjätte plats. Men Jonas bet ihop och körde om alla utom Prim, varför det blev en dubbelseger för Raket 95. Menander och Eliasson kom in närmast och nu hade de även med sig Brandon Nilssons förre teamkamrat Joel Nordahl på femte plats före Hall, Hulting och Borka.

Utan iskallt regn i finalen var det Borka som först hakade på Prim bäst, men Nordahl verkade trivas ännu bättre, så han kunde efter en lång fight över flera varv ta sig upp på andraplatsen. Borka följdes sedan av Menander, Eliasson samt Elmeri Jänkälä från Haparanda-trakten. Även Viktor Svensson körde ifrån de fyra ”95:orna” körda av Ohlsson, Liedholm, Hulting och Andreas Lundin.