Fiaskon i KF-klasserna men succé för KZ2 i Viking Trophy

Lidköping Viking Trophy är en internationell tävling, som växlar mellan de nordiska länderna. Den har uppfunnits för att deltagare i KF och KZ ska få chans att skaffa sig internationell licens, ungefär som vid EM-kvalet i Danmark i år. Viking Trophy kördes nu på den ganska färska anläggningen i Lidköping. Det är en minst sagt internationell toppenbana med många härliga kurvor som dessutom är möjliga att köra om i. Några höga herrar från det internationella förbundsorganet CIK var på plats och lär enbart ha gillat vad de såg. Redan nästa år får Lidköpings KK SM-arrangemanget och det kan säkert bli ännu högre status på tävlingarna framöver. Den enda negativa kritiken kom från mekanikerna, som menade att de såg på tok för liten del av banan från mekanikerläktaren. Precis som i Malmö ”försvinner” nämligen kartarna för en stund. Publiken har det lite bättre och kan nog se 80-90 procent av banan. Ingenstans kan man dock se 100 procent.

KF 2 ingen höjdare
Med Jesper Rossler hemma för att fira sin studentexamen blev det bara trion Adam Skärgård, Brandon Nilsson och Jonathan ”Tan-Tan” Johansson som ställde upp för Sverige i klassen som annars bara samlade 17 deltagare.

 

Lördagens första kval gick i kyla och blåst men på torr bana. Tidsettan Lars Sörensen från Danmark ledde från start till mål, men fick efter målgång tio sekunders tillägg för felaktig start. Därmed flyttades han ner till åttonde plats. Tidstvåan Johannes Heinonen, som låg tvåa hela vägen blev istället utropad till segrare.

Adam Skärgård gjorde en bra körning. Han var sexa över mållinjen men flyttades sedan upp till femte. Brandon Nilsson blev visserligen bara 15:e man, men han fyra förare strax framför sig. ”Tan-Tan” var nog sist i mål, men det spelade ingen roll, för han blev ändå utesluten enligt CIK:s paragraf 2.7 i det tekniska reglementet. Har ingen aning om vad det betyder, kanske var det för låg vikt?

Lars Sörensen fick i kraft av tidsetta även starta först i det andra heatet. Så dags hade ett regn dragit över banan så alla kom ut på regndäck. Sörensen trivdes nu inte alls lika bra utan droppade till sjätte plats i mål. Skärgård fick inte heller till det utan ramlade ända ner till 14:e plats, strax före Brandon Nilsson på 15:e. ”Tan-Tan” var åter sist, långt efter de övriga men blev åtminstone inte utesluten.

Det tredje kvalet gick på söndagsförmiddagen, då det rådde kanonväder. Nu gillade Sörensen läget igen och ledde från start till mål. Kevin Munkholm sades ha motorproblem hela lördagen. Jag vet inte riktigt vad det innebar, för han fanns ju med i topp-5 hela tiden. Han avslutade nu med en andraplats, så nu fanns nog ingenting att skylla på.

Adam Skärgård föll som en tegelsten i inledningen men kom sedan igen och kämpade sig upp till nionde plats i mål. Brandon kämpade på och blev tolva, även nu tätt efter tian och elvan. ”Tan-Tan” slapp jumboplatsen denna gång, men han var näst sist i mål.

Finnen Juuso-Matti Pajuranta blev kvalvinnare, sedan han varit tvåa, trea och fyra i heaten. Munkholm blev tvåa. Skärgård hamnade på tionde plats, Brandon på 15:e och ”Tan-Tan2 på 17:e.

Det var fortfarande hyggligt väder, även om mörka moln började torna upp sig söderifrån när det var dags för förfinal. Här ledde Pajuranta från start till mål. Sörensen, som startade från tredje rutan hängde på, samtidigt som Munkholm rasade till femteplatsen. Fyra iväg var Johannes Heinonen . Men det blev en del omkastningar under loppets gång och till slut stod Heinonen som segrare före Munkholm och Pajuranta. Sörensen fick någon form av problem och sackade ner till åttonde plats, sedan Adam Skärgård gjort en fin uppåkning från tioande till sjunde plats.

Brandon kom in som 13:e, precis i ryggen på Thomas Fjordbach. ”Tan-Tan” hängde med mycket bättre men blev ändå 15:e och siste man i mål.

Så långt hade ju just denna klass haft tur med vädret. Fyra race varav bara ett i blötväder, men det skulle bli värre. Regnet öste nämligen ner till finalen, sedan de mörka molnen parkerat över banan och släppt ner vad de hade.

Lars Sörensen fick inte någon fart på sin motor nu heller utan puttrade runt ett varv och bröt sedan. Nu fick istället Kevin Munkholm visa sitt rätta jag. Han tog täten ganska omgående och vann till slut med hela 4,68 sekunder till tvåan som var förfinalens femma Juha Mäki-Jouppi. Däremot trivdes inte Heinonen. Han rasade ända ner till nionde plats.

Adam Skärgård låg på elfte plats i inledningen. Tyvärr gick det sämre och sämre för att till slut helt stanna efter 21 varv. Då återstod bara tre. Adam blev ändå rankad som 14:e man. Brandon snurrade visserligen vid något tillfälle men höll sig kvar på banan och blev 13:e och siste man i mål. ”Tan-Tan” låg nog sist eller möjligen näst sist tills han gav upp med fem varv att köra.

Favoritfall i KF 3
Man hade nog velat sätta en peng på Robin Hansson i KF 3. Han vann visserligen inte tidskörningen, men han var tvåa, endast slagen med åtta tusendelar av Ville Mäntylä. Näste svensk var Lukas Sundahl med 13:e tid, Hannes Nilsson med 16:e tid, Oliver Cuba med 19:e tid, Lina von Schedvin (som alltså inte har lämnat klassen som jag trodde efter den lovande Rotaxdebuten i Jönköping) på 21:a tid, Anton Kristiansson på 24:e tid samt Alexander Dahlberg på 28:e och näst sista plats. Ted Svendsen-Ernholm fanns också med men fick aldrig någon tid.

Precis när gänget ställde upp till första start på lördagseftermiddagen började det regna. Ingen hann byta till regndäck utan det blev till att leka Bambi på hal is. Av de nio svenskarna var det Lina som klarade denna uppgift bäst. Hon passerade tio konkurrenter och kom i mål som elva. Men hon tjänade snabbt en placering, då segraren Öystein Helgheim blev utesluten enligt paragraf 19.

Vad hände då med Hansson. Jo, först blev han utträngd i den inledande vänsterkurvan och tappade några placeringar. Lite senare kom han ut på kerbsen och vände runt. Därmed låg han sist på 32:a plats. Endast en förare hade då brutit och det var Alexander Dahlberg, som parkerade i första kurvan.

Medan Ville Mäntylä utropades till segrare, blev Hannes Nilsson näst bäste svensk på 14:e plats. Sedan följde Sundahl på 22:a och Kristiansson på 23:e. Hansson kom in på en blygsam 28:e, medan Svendsen-Ernholm blev 29:a och Cuba 30:e man.

Till det andra heatet bjöds det på blöt bana så alla kom ut på regndäck. Mäntylä och dansken Nicolas Beer tog täten, men ganska snart blåste Robin Hansson förbi de andra och vann med Beer i hälarna. Mäntylä var en avkopplad trea.

Nilsson blev ånyo 14:e man, medan Lina klättrade upp till 18:e. Cuba blev 22:a, Kristiansson 25:a, Svendsen-Ernholm 28:a och Dahlberg 30:e och siste man i mål.

Det tredje kvalet kördes på söndagsmorgonen i gassande sol och blev ingen större match för Robin Hansson, som nu tog sin andra raka seger. Nu kom en annan dansk, Nicklas Nielsen fram och jagade Robin över mållinjen, medan Beer slutade trea och Mäntylä fyra. Oliver Cuba var nu 16:e man i mål med Lina tätt efter. Sundahl kom in som 19:e, Nilsson som 20:e, Svendsen-Ernholm som 27:a och Dahlberg som 28:e medan Kristiansson bröt ett par varv före mål.

Nästa uppgift för våra sju svenskar var att köra förfinal. Medan KF 2-gänget hann undan regnmolnen med blotta förskräckelsen, började det regna under KF 3:s förfinal. Alla hade slicks, så det var det samma visa som i lördagens första heat. Robin Hansson fick starta från sjunde rutan och klättrade snart upp till fjärde plats. Sedan blev han försiktigare. Med torrinställning såg karten väldigt understyrd ut och Robin lyckades inte undvika att bli omkörd två gånger, så han blev avflaggad som sexa. Beer verkade gilla läget för han vann totalt överlägset med åtta sekunders marginal till tvåan Jannick Flygenring och trean Nicklas Nielsen.

De övriga svenskarna kom längre bak. Hannes Nilsson slutade på 16:e plats, Lina von Schedvin rasade till 24:e, Cuba blev 25:a och Sundahl 26:a, medan Dahlberg och Kristiansson bröt och Svendsen-Ernholm aldrig kom till start. Därmed hade Ted förverkat sin chans att få vara med i finalen.

Finalen blev ännu blötare, då regnet hällde ner, men nu hade alla regndäcken på. Men än en gång gick det åt skogen för Robin Hansson. I kaskader av vatten var det omöjligt att se vad som hände, men när sikten var klar låg Robin sist efter en snurrning.

Han jagade nu på ordentligt och plockade ganska enkelt sju-åtta man. Sedan blev det tuffare och ibland fick Robin jaga ett par varv för att komma om en framförvarande konkurrent. Efter de 20 blöta varven var han dock uppe på elfte plats, vilket efter omständigheterna var godkänt, men vi hade ju räknat med en seger…

Nicolas Beer ledde från start till mål. Han hade nu fem sekunders marginal till Flygenring, men en alltför snabb start bestraffades med två sekunders pålägg. Beers avstånd till trean Nielsen blev därmed sex sekunder. Mäntylä slutade fyra, dansken Martin Henchel-Mortensen femma och sedan kom det ryska paret Rydakov och Ryzhkov.

Ytterligare tre svenskar fick uppleva målflaggan utan att bli varvade. Det var Nilsson på 17:e plats, Cuba på 23:e och Sundahl på 24:e. Kristiansson blev 29:a, när han utgick med fyra varv kvar att köra, medan Dahlberg blev 30:e och Lina von Schedvin 31:a sedan hon snurrat två gånger. Den andra gången hamnade hon ute i gräset och var redan då nästan varvad, så det var meningslöst att försöka fortsätta trots att karten var intakt.

KZ 2 största svenska glädjeämnet
I cirka 20 års tid har Sverige varit dominant i växellådsklassen, som ju har bytt namn några gånger utan att det skett några större förändringar. Största smäleken kom för en del år sedan, då flera svenskar gjorde bort sig så att den otippade norrmannen Anders Krohn kunde vinna NM. Nu började det också med norskt i topp genom Kenneth Östvold. Även andraplatsen gick Sveriges näsa förbi, då dansken Michael Christensen var tvåa.

Hela sju svenskar trängde sig sedan in före nästa dansk. De var i tur och ordningViktor Öberg, Tobbe Nilsson, Andreas Sjögren, Morgan Törnqvist, Emil Persson, Nico Ahlin samt hemmaföraren Linus Lindgren, som man väl hade trott skulle hamna lite högre upp. Men det skulle senare visa sig att Linus hade sparat det bästa till sist…

Ytterligare sex svenskar ställde upp. Douglas Lundberg var således tidstolva, Andreas Forss kom in på 16:e plats, Dennis Strandberg på 19:e, Mattias Johansson på 20:e, Charlotte Haegermark på 21:a medan Peter Asp missade tidskörningen helt.

När man ställde upp till det första heatet på lördagen var banan blöt även om regnet nu hade upphört. Nico Ahlin tog en rövare och lade på slicks, medan alla andra satte på regndäck. Efter racet ståtade Nico med racets snabbaste varvtid, som han satte mitt under loppet, då banan hade börjat torka. Det var bara det att det kom en ny skur.

Östvold ledde annars racet hela vägen till mål. Tobbe Nilsson gick snabbt fram till andraplatsen, men Viktor Öberg var snabbast av alla på regndäck och tog sig snart fram till tredjeplatsen. De kämpade en stund om andraplatsen, men Tobbe drog det längsta strået.

Dansken Christensen rasade till elfte plats och Sjögren ännu längre till 16:e plats. Uppåt gick det däremot för Emil Persson, fyra i mål och Linus Lindgren femma, efter att ha förlorat en närstrid med Persson. Törnqvist som startade sexa blev även sexa före uppåkande Lundberg, medan Forss avancerade från 16:e till tionde plats. En dansk bröt, och de sex sista platserna belades av Sjögren, Asp, Strandberg, Johansson, Ahlin och Haegermark. Det var för övrigt Charlottes första race för i år.

Det andra heatet var fortfarande blött och Östvold vann igen men nu grejade Öberg andraplatsen före Nilsson. Emil Persson var åter fyra, medan Michael Christensen klarade av en femteplats. Douglas Lundberg tog sig fram till sjätte, medan Törnqvist föll till åttonde plats strax före Forss. Lindgren var inte så förtjust i väglaget som bjöd på fäste och halka i olika kurvor och nöjde sig med tionde plats. Asp slutade 16:e, Strandberg 17:e och Sjögren fortsatte sin kräftgång, nu 18:e man i mål. Johansson var 20:a, Haegermark 21:a, medan Ahlin gav upp efter tre varv med alldeles för lite luft i däcken. Nico skyllde på farsan…

När det äntligen blev drömväder till tredje omgången på söndagsmorgonen, så blev det lite omkastade roller. Öberg var på nytt tvåa, men nu hade han Östvold efter sig och istället Christensen framför sig över mållinjen.

Tobbe Nilsson kämpade länge med Öberg innan han fick ge sig. Därefter tappade Tobbe stinget lite efter en smärre avåkning, så Morgan Törnqvist kom förbi, medan Emil Persson höll på att missa sjätteplatsen till Ahlin. De brakade ihop inne i tunneln på sista varvet, vilket fick domarna att vilja kolla upp det hela. Nico hittade på att han hade missat en växel och därmed gick Emil fri från anklagelser. Det är kompistag, det!

Forss kom in som nia, Asp som tolva, Lundberg var bara 14:e men i alla fall före Lindgren som hade krökt sin bakaxel och inte var alltför glad. Strandberg, Johansson, Haegermark och Sjögren tog de sista fyra platserna.

Lagom till att det var dags för förfinal, annonserades det ut att det var ett ”wet race”, så det blev febril aktivitet med att skruva på regndäcken. Alla hann utom Douglas Lundberg. Pappa Lundberg kom springande med karten just som depåfunktionären stängde grinden. Familjen Lundberg missade med typ två sekunder. Och enligt reglerna fick han sedan inte var med i finalen heller. Vilket fiasko.

Östvold blev master med Öberg bredvid (i racingspåret). Bakom startade Nilsson och Persson. I tredje ledet återfanns Christensen och Törnqvist. Åttonde rutan var vakant, då Lundberg antagligen stod och skakade galler(grind).

Racingspåret var naturligtvis mindre blött och eftersom regnet för ögonblicket höll uppe, så kunde Viktor Öberg sticka iväg och leda från start till mål. Östvold var inledningsvis tvåa följd av Persson och Nilsson. Båda svenskarna kämpade sig så småningom förbi Östvold, medan Törnqvist som var sjua en stund tog sig i kragen och gasade upp till femteplatsen. Han fick lite gratis så snabbstartande norrmannen från 15:e rutan snurrade runt och föll långt bak. Uppåt gick det istället för trion Fredrik Hoyrup-Hansen, Linus Lindgren och Peter Asp. Tyvärr blev det stopp för Andreas Forss när fyra varv återstod och dessförinnan hade även Dennis Strandberg parkerat. Än större manfall skulle det bli i den sista finalen.

Klockan började närma sig 17.00, när det äntligen var dags för den sista finalen. Nu var det Emil Perssons tur att starta från racingspåret, men eftersom regnet återkommit var skillnaden inte så markant längre. Viktor Öberg kom iväg som god tvåa och snodde snart förbi Emils Birel med sin engelska Gillard. Sedan började Viktor dra ifrån och i mål var han klara 11,6 sekunder före närmaste man.

Det trista vädret till trots blev det en rafflande final. En förare som verkligen verkade trivas var Linus Lindgren. Med fräsch bakaxel och lika halt i alla svängar, avancerade Linus snabbt från sjunde rutan till fjärde plats. Härnäst tog han sig an Tobbe Nilsson och sedan var turen kommen till Emil Persson, som Linus också besegrade, så det blev silver till slut med Emil fin trea med Tobbe fyra.

Den i inledningen så överlägsne Kenneth Östvold blev till slut bara femma med bäste dansk, Thomas Dam på sjätte plats. Andreas Forss hade också ordning på grejorna och avancerade till sjunde plats före Kim Jakobsen, Peter Asp, Mattias Johansson och Hoyrup-Hansen. Alla andra var varvade eller hade tvingats bryta.

Junior 60 en underhållande historia
Den internationellt gångbara klassen Junior 60 var inbjuden för att fylla de bitvis tunna startfälten. Hela 27 stycken hörsammade kallelsen. Tio av dem kom från andra länder. En fri träning (på blött underlag) hade lagts in mellan K-klassernas första och andra omgång på lördagen. Den toppades av Otto Tjäder före hemmahoppet Kevin Hansen och den ofta i Sverige tävlande finnen Joonas Lappalainen. När tävlingarna var slut på lördagen väntade tidskörning. Så dags var banan torr igen. Nu toppade Hansen före Lappalainen och Isac Valtonen. Trion var ensam om att bryta 61-sekundersvallen. Närmast efter följde norrmannen Christoffer Schwabe samt den alltid farlige Anton Haaga.

Gänget fick äran av att inleda söndagens övningar med sin första start 10.00. Vädret var perfekt för karting och varvtiderna sjönk med en sekund jämfört med den kyliga lördagseftermiddagen. Den ende som inte var glad var Lappalainen, vars kart stannade efter två kurvor på mastervarvet. Efter tre körda varv fick han sedan sällskap av Benjamin Törnqvist-Persson, vars kart också stannade.

Kevin Hansen hade inga problem, speciellt inte sedan Valtonen och Haaga inlett sin traditionella fight. Isac tog till slut andraplatsen före Anton.

Schwabe hängde också på men fick nöja sig med att skugga de båda Energy-kartarna. Vinnaren körde dock som vanligt Tonykart. Det blev även norskt på femte plats genom Johan Hagenaes. Tätt efter följde trion Tjäder, Philip Hall och Max Sjölander. Magda Andersson kom in som tia, medan hennes storasyster Klara, som normalt kör i Miniklassen bara orkade 18:e plats i sin J60-debut.

Det andra heatet kördes också före lunch, så det var fortfarande sommarväder en stund till. Otto Tjäder hade nu fått motorproblem och fick inte ett varv under bältet, eftersom han bröt redan på mastervarvet.

Nu fick Hansen det lite svettigare, då Valtonen hakade på direkt. De passerade varandra ett par gånger, men det var Kevin som kom först till mållinjen. Det skilde 0,115 sekunder.

Hagenaes var för ett kort ögonblick uppe på fjärdeplatsen, men han blev sedermera omkörd av fyra rivaler. Först kom Schwabe, sedan Sjölander, Hall samt Magda Andersson. Törnqvist-Persson och Lappalainen avancerade kraftigt. De fick ju starta i sista led efter missarna i första heatet. Benjamin grejade elfte plats och Joonas tolfte. Klara Andersson åkte dock bakåt och slutade på 20:e plats.

Till förfinalen ställde Hansen och Valtonen upp i första ledet, Haaga och Schwabe i andra och Sjölander samt Hagenaes i tredje.Tjäder med ny motor startade i 15:e rutan, Törnqvist-Persson hamnade i 19:e rutan och Lappalainen i 21:a. Än en gång hade klassen tur med vädret, då det antågande regnet inte började förrän förfinalen var slut. Kevin Hansen vann nu åter, kanske med lite hjälp av att Valtonen och Haaga fightades hårt igen. Haaga vann till slut denna duell och styrde i mål som tvåa, bara för att lite senare bli utesluten för att han hade ett för långt tändstift.

Bakom Valtonen, som nu fick andraplatsen gratis, följde Hagenaes, Magda Andersson, norske Sindre Johnsen, Schwabe, Sjölander, Hall och Tjäder. Tötnqvist-Persson klättrade till elfte plats och Lappalainen till 13:e.

När kartarna stod på uppställningsplatsen inför finalen hade det regnat rejält men precis upphört. Anton Haagas team beslöt sig nu för att chansa med slicks. Anton fick ju starta sist, så man tyckte väl att det var dags att chansa. Tyvärr sprack det duktigt då det började regna igen ganska omgående. Otroligt nog höll Anton karten åt rätt håll hela vägen och blev inte ens varvad, även om det skilde 56,7 sekunder fram till segraren. Men varvtiderna hade ju stigit från 59-60 sekunder till drygt 1.12.

Under de första varven blev det en jättefight mellan Hansen och Valtonen. Jag tappade snart räkningen på hur många gånger de körde om varandra, då det skedde ett flertal gånger på varje varv!

När Valtonen till slut låg i ledning var konkurrenterna beredda på att kasta sig in i striden. Det blev Isacs räddning för nu blev Kevin hårt ansatt och nerpetad ända till femte plats. Han kom visserligen igen, men fjärde plats måste ha känts som ett stort nederlag efter alla tidigare vinster.

Vilka skulle komma tillbaks efter tidigare trubbel om inte Lappalainen och Tjäder, vilka alltså fick göra Valtonen sällskap på prispallen. Joonas satte för övrigt racets snabbaste varv.

Sjölander, Schwabe, Johnsen och Magda Andersson fyllde på topp-8 med Törnqvist-Persson som nia och Ludvig Bogg äntligen uppe i topp-10 när det gällde. Hagenaes var länge med i tätstriden, som bäst tvåa, men mot slutet började han dala och kom i mål som 19:e man. Att han sedan blev utesluten kanske därför inte spelade så stor roll.