Överlägsen estländare (igen) vid Stockholm Race Weekend

Järfälla När den andra deltävlingen i Rotax Max Challenge kördes på Järfällabanan i samband med Stockholm Race Weekend var Aavo Talvar från Estland i stort sett oslagbar. Ifjol hade vi Tristan Viidas, som etta, men nu gästade oss alltså Talvars stora team som ju även innehåller några svenska förare.

De 55 deltagarna i Maxklassen tidskörde i två grupper men delades sedan upp i fyra mindre grupper. Därigenom blev det plötsligt sex kvalheat istället för normalt fyra.

I den första tidtagningsgruppen segrade Ludvig Morin före hemmaföraren Stavros Tentis, Rasbos Jonathan ”Tan-Tan” Johansson och Hedemoras Roberth Fälth. Den andra gruppen hade nog lite bättre väglag (läs: mer gummi i racingspåret), för hela sju man var snabbare än Morin. Allra bäst var Talvar, men John Friberg var bara åtta tusendelar långsammare. Sedan följde Gävles Fredd Eriksson, samt comebackande Mattias Lorén i en Birel. Han sågs ifjol köra MG i ban-SM för JTCC.

Jonathan Morin i en ny Kosmic var femma följd av Jonas Källström och Richard Ottosson. Lite sämre gick det för David Agerstig, som överraskade alla med att komma med en nyinköpt, men begagnad Tonykart. David var 16:e man i första gruppen.

En oldboysklass, över 32 år, var inkluderad i det hela och det hade fått Sport 2000-åkarna Martin Victorsson, Göteborg och Börje Holmström, Mora att byta till Rotax, liksom Gotlands Henrik Pettersson och Umeås Mattias Lindqvist. Martin, som körde S2000 vid SKCC-premiären i Helsingborg för ett par veckor sedan var dock den ende i gänget som tog sig till de båda finalerna.

Hela sex tjejer fanns med. Snabbast av dem var Mikaela Åhlin före Sandra Andersson, men efter kvalen var det bara Sandra kvar till finalerna. Mikaelas chanser försvann, när kedjan hoppade av i ett heat när hon låg fin trea. Storebror Fredrik tappade för övrigt sin kedja på exakt samma plats när han körde Yamaha för några år sedan. Numera är Fredrik för övrigt framgångsrik rallyförare.

Dagen kunde ha börjat bättre för Roberth Fälth, som krockade redan på första varvet i första heatet. Han kämpade dock på och tog sig i alla fall med till de båda A-finalerna med en 12:e och en 27:e placering.

Talvar var helt omutlig i första racet. Han bara drog iväg med Jonatan Morin, Mattias Lorén, Ludvig Morin och Jesper Zackrisson i släptåg. Ludvig kom snart igång på riktigt, medan Jesper fick problem med Simon A-Ö. Det problemet klarade Jesper till slut av, men inte förrän båda blivit passerade av Fredrik Carsting.

Ludvig fortsatte dock sitt avancemang och gav sig inte förrän han var tvåa. Talvar rådde han dock inte på. Lorén, som ett kort ögonblick var uppe på andraplatsen med sin Birel, fick till slut hålla tillgodo med fjärdeplatsen med bara ett par tiondelars marginal till den spurtande Carsting.

Rotax Max Masters anfördes av Börje Holmström, som emellertid blev tröttare i nacken ju längre dagen led, medan den övriga trion belade jumboplatserna.

I det andra heatet var Friberg lika överlägsen som Talvar. Estländarens segermarginal var 3,7 sekunder, medan Fribergs blev 2,5. Jonas Källström var tvåa från start, men snart nog ångade Fredd Eriksson förbi och låg även kvar på andraplatsen över mållinjen. Källströms ras fortsatte emellertid, så han blev bara sexa. Istället var det Stavros Tentis, som jagade upp till täten och pressade Eriksson över mållinjen. Ett par sekunder efter tog Richard Ottosson fjärdeplatsenjust före stockholmaren Oscar Ek (inte att blanda ihop med Jönköpings förre kartåkare Oscar Ek som numera kör Porsche Carrera Cup.

”Tan-Tan” Johansson körde upp sig till sjunde plats, medan Filip Janshagen fick något problem med karten och tvingades bryta med ett varv kvar.

Aavo Talvars andra race var lika odramatiskt som det första med enkel seger om 3,9 sekunder. Jonatan Morin var tvåa från start, men klassdebutanten Jesper Zackrisson tog snart sin CRG förbi både Morin och Fredd Eriksson. Fredd blev sedan även passerad av Morin och slutade alltså fyra. Fin femma blev Martin Victorsson, som vann en duell med Richard Ottosson. För ”Tan-Tan” gick dock åt motsatt håll med en blygsam 14:e plats som resultat.

Tack vare en hård strid om andraplatsen mellan Ludvig Morin, Lorén och Carsting, kunde John Friberg ta ännu en busenkel seger med hela 4,9 sekunders marginal. Lorén, som kanske inte kör så många fler gånger i år, drog det längsta strået och var en mycket klar tvåa med Carsting en slutlig trea. Ludvig fick dock mer bekymmer och dalade till niondeplatsen. Stavros Tentis kom istället upp och jagade Carsting in över mållinjen före Freddie Carlsson, Oscar Ek och Roberth Fälth.

Förutom förarna hade nog inte alla riktigt klart för sig att alla skulle köra en tredje omgång, i varje fall inte författaren av dessa rader, som efter det fjärde heatet intog en delikat middag bara för att vid återkomsten höra att speakern skrek att John Friberg klämde sig förbi Aavo Talvar. Huruvida det var snyggt eller inte fick jag höra olika uppfattningar om. Jonatan Morin tog i alla fall tredjeplatsen före Zackrisson.

Det sista Rotaxheatet blev en härlig duell mellan Fredd Eriksson och Richard Ottosson. De hängde ihop under samtliga tio varv utan skiften. Mikaela Åhlin höll tredjeplatsen tills kedjan hoppade. Istället tog en avslagen Ludvig Morin tredjeplatsen en bra bit före Carsting, Fälth och Lorén.

Såväl Agerstig som ”Tan-Tan” fick köra B-final, där de tillsammans med Viktor Ljungdahl dominerade. Även Calle Askemar och Erik Brodin gick vidare. Bland de utslagna fanns Niklas Björklund, som efter att ha varit sjuk var för orkeslös för att prestera några underverk. Han blev nu tia i B-finalen, där Börje Holmström blev näst bäste oldboy genom sin 18:e plats – Victorsson gick ju till A-final direkt.

I den första finalen krockade Simon A-Ö med ”Tan-Tan”. Simon blev utesluten för detta, men det hade bara akademisk betydelse eftersom hans bakaxel blev krokig, så att han ändå behövde bryta.

John Friberg var master med Talvar bredvid sig. Denne visade vilken stjärna han är genom att till synes lätt slinka in bakom ryggen på Friberg i första kurvan. De följdes sedan åt under många varv – ohotade av de övriga finalisterna. Till sist gjorde Talvar en fräckis och stack förbi på en kort raka mellan två tvära kurvor. Efter det var John en slagen man. Det skilde dock inte mer än 0,123 sekunder vid målgång. De övriga var 4,7 sekunder efter.

Fredd Eriksson var mastertrea och höll placeringen tills Jonatan Morin pep förbi. Men Fredd, som är ny i klassen, återtog tredjeplatsen ganska snart.

Ludvig Morin startade från nionde rutan, men var nu på bettet igen och avancerade hela vägen upp till fjärdeplatsen, innan storebrorsan återtog denna placering innan målgången. De var emellertid klart ifrånåkta av Fredd.

Ottosson och Carsting startade bra och låg fyra och femma från start. Sedan började de rasa bakåt. Richard blev bara elva, medan Fredrik grejade sjundeplatsen efter Oscar Ek. Bakom Carsting kom Freddie Carlsson, Tentis och Zackrisson.

Mattias Lorén startade sexa och kom helt bort. Det var svårt att hålla reda på alla och han försvann bakåt redan i inledningen. Mattias blev till slut en blygsam 14:e man, men han låg i hälarna på Roberth Fälth och Jonas Källström över mållinjen, samtidigt som han hade lite dagsljus til oldboyettan Martin Victorsson på 15:e plats. B-ettan Agerstig blev 16:e man just före de båda andra B-finalisterna Ljungdahl och Brodin.

I den andra finalen lyckades John Friberg inte kopiera Talvars fina start som mastertvåa. John var fyra-femma genom de första svängarna och fick kämpa i flera varv innan han tagit sig upp till andraplatsen. Så dags var Talvar ”long gone”. Det skilde 2,1 sekunder vid målflaggan.

Tvåa genom första kurvan var Ludvig Morin, som sedan inte orkade hålla emot utan rasade till sjätte plats, innan han under den sista rundan petade ner Stavros Tentis och alltså grabbade femteplatsen.

Än värre var det för Fredrik Carsting, som efter en kanonstart låg trea. I mål hade han fallit till sjunde plats, som vanligt med Freddie Carlsson i hasorna.

När Friberg började attackera täten, hakade Jonatan Morin på och det var denne broder, som blev bäst i familjen genom att belägga tredjeplatsen, närmare tio sekunder efter Talvar.

Precis som Lorén i första finalen, ”försvann” Fredd Eriksson i den andra och återfanns inte förrän nere på 14:e, faktiskt just med Lorén i baken.

Oscar Ek kom också bort i inledningen, men han hade däck och ork nog att ta sig tillbaka till täten. Så efter att ha legat åtta under de första rundorna, tog Oscar sig upp till en mer än godkänd fjärdeplats. Stavros Tentis stred också bra. Han var ett kort ögonblick uppe på tredjeplatsen men slutade som nämnts sexa.

Från kön jagade Victorsson och Agerstig uppåt. Martin i en Kosmic blev nia och David tia i premiärturen med Tonykart. ”Tan-Tan” startade från 29:e rutan och vinkades av som tolva, ingen dålig bedrift i det här gänget. Fälth blev dock siste man i mål på 27:e plats, medan Jesper Zackrisson krockade bort sig redan på fjärde varvet.

Tunt Sport 2000

När det gällde Rotax Junior med 25 startande, så var det ingen som kunde röra Victor Bouveng. Med sin nya Kosmic flög han fram och vann tidskörningen med 0,204 sekunders marginal till sin märkeskompis Philip Morin. Härnäst följde Erik Johansson Tonykart samt de båda norrlandstjejerna Ebba Grandin och Jessica Bäckman. Jessicas bror Andreas hade verkligen otur. Efter att ha noterat nionde tid blev han svartflaggad för omkörning under gulflagg.

I deras första kval kunde Bouveng gå till spets medan Johansson och Morin kivades om andraplatsen. De bytte position ett par gånger, men det var Erik som var tvåa över mållinjen. Bakom krigade Joakim Darbom, Jessica Bäckman och Ebba Grandin om fjärdeplatsen. Även Ida Granegärd fick upp tempot och avancerade från elfte till sjunde plats i mål.

I det andra heatet ökade Morins chanser genom att han direkt kunde ta rygg på Bouveng i starten, men Victor ville inte ha något sällskap, så han bara försvann i fjärran. Philip fick istället kämpa för att hålla undan för Johansson och Jessica Bäckman. Ida Granegärd var åter på hugget och smet om bland andra Darbom och snodde därmed åt sig femteplatsen.

När det var dags för första finalen fick Philip Morin stå bredvid Victor Bouveng i första ledet. Det var inte så kul, för Philip skickades upp i gräsvallen redan i första kurvan och kom ut som siste man. Han jagade sedan febrilt och medan Victor söndagsåkte mot seger, kämpade Philip sig upp till elfte i mål.

Jessica Bäckman låg inledningsvis tvåa, men hon förmådde inte hålla Erik Johansson bakom sig, utan de gick i mål i nämnd ordning. Ida Granegärd hakade också på och blev fin fyra i mål. Sedan följde Ebba Grandin samt Andreas Bäckman.

I den andra finalen gick det lugnt till i första kurvan, men det small i den andra. Och återigen befann sig Philip Morin mitt i smeten. Snacka om att vara på fel plats vid fel tillfälle. Nu föll han åter långt bak, runt 21:a plats tror och så följde en ny tung uppåkning till 14:e.

Medan Bouvengs segermarginal i första finalen översteg fem sekunder, så nöjde han sig med 3,5 i den andra. I övrigt var det samma scenario med Jessica Bäckman tvåa från start men trea i mål bakom Erik Johansson.

Frida Grandin, som startade femma, klarade denna gång av att spöa Ida Granegärd, men det satt långt inne, för de låg tätt tillsammans hela vägen. Darbom hann inte riktigt med utan fick vara glad för sin ohotade sjätteplats. Dagens bedrift gjordes annars av Oskar Hillström. Han var bara 19:e man i första finalen, men tog sig fram till sjunde plats i mål med en hel rad förare i ryggen.

Douglas Lundberg och Tobbe Nilsson, Malmö, i var sin Tonykart var etta och trea redan på tidskörningen. Den som klämde sig emellan var Philip Forsman, som inte kört i växelklassen sedan Malmö-SM i juli förra året. Philip körde sedan lite Rotax på höstkanten, men står nu på tröskeln till att hoppa in tyska Formel 3-serien, där redan Jimmy Eriksson och Felix Rosenqvist är etablerad. Så troligtvis blir det inte så mycket mer karting i år för Philip. Med sin Birel var han nu en tusendels sekund långsammare än Lundberg.

Nico Ahlin gjorde precis tvärsom som Philip ifjol. Efter ”SM”-vinsten i Rotax i Malmö, bytte han till KZ2 och gjorde några lovande race. På Järfällabanan satte han nu fjärde tid före Andreas Sjögren, Viktor Öberg och de förra Rotaxkompisarna Robin Jonsson och Adam Holmer. En otrolig otur hade Viktor Holmquist, som fick en smygpunka redan på andra varvet. Efter att ha satt 22:a tid bland de 25 startande var det bara för Viktor att kasta in handduken.

Viktor Öbergs glädje blev inte heller långvarig. Fem kurvor in på det första varvet i det första heatet stannade hans Gillard. Det visade sig att bottenlocket på förgasaren hade lossnat. Enda fördelen med detta var att hans däck ju inte var lika slitna som de andras i fortsättningen.

Douglas Lundberg fick inte till det riktigt i inledningen och vips var han nerpetad till fjärde plats. Forsman tog istället hand om ledarskapet före Tobbe Nilsson och Nico Ahlin. Niklas Olofsson och Joakim Trobeck gjorde också bra starter och hakade på ledartåget. För Tobbe Nilsson blev det emellertid tio sekunders tillägg. Om det var tjuvstart eller för att han korsade den gula mittlinjen före startlinjen är jag osäker på. Det var nämligen massor av förare som fick tillägg och huvuddomare Eva Zetterström blev mer sekreterare än något annat, då hon fick skriva ut lappar om alla förseelser.

Hur som helst jobbade sig Lundberg in i matchen , körde om både Nilsson och Ahlin samt jagade Forsman in över mållinjen. Efter målgång flyttades Nilsson ner från andra till tionde plats. Olofsson tog därmed fjärdeplatsen före Andreas Sjögren, Robin Jonsson, Adam Holmer, Joakim Trobeck samt Morgan Törnqvist. Viktor Holmquist däremot lyckades inte förbättra sin position nämnvärt. Upp från 22:a till 19:e var inte mycket att skryta med och i det andra racet kom han inte längre än till 17:e.

I det andra heatet gjorde både Forsman och Lundberg bra starter, men några placeringsskiften förekom inte. Niklas Olofsson stal tredjeplatsen från Ahlin blev sedermera passerad igen .

Trobeck gjorde en ny kanonstart, men lyckades inte behålla femteplatsen utan rasade så småningom till nionde. Det var främst Tobbe Nilsson, som kom jagande. Tobbe tog sig ända upp till fjärde plats i mål före Olofsson, Sjögren och Jonsson.

För Philip Forsman blev det en tredje rak seger, när han vann den första finalen efter ledning från start till mål. Ahlin och Lundberg hade en jättebatalj om andraplatsen och byttes om flera gånger. Vid ett tillfälle då Nico låg före, lämnade Douglas en liten lucka, varvid Sjögren trängde sig emellan och upp på tredjeplatsen. Härnäst klev Tobbe Nilsson in ppå scen och körde enkelt om Douglas varpå de följdes åt att köra om Sjögren igen. Så målgången blev: Forsman, Ahlin, Nilsson, Lundberg, Sjögren, Olofsson, uppåkande Viktor Öberg och Jonsson.

Men Nico fick inte behålla sin andraplats, för någon hade upptäckt att han stått med framhjulen över sin startruta. Huruvida det fanns foto på detta eller ej blev aldrig riktigt klarlagt, men det florerade sådana rykten i depån. Inga böner hjälpte så Nico fick sina extra tio sekunder och därmed starta från nionde rutan i sista finalen.

Båda finalerna gick över 20 varv och det var mer än många däck pallade med. Forsman höll ledningen under cirka halva loppet, men sedan var hans däck så slut att han inte undgå att bli omkörd av fyra ekipage.

I inledningen jagades Nilsson av Lundberg och Öberg. Douglas var nu rejält på bettet och verkade ha bättre däck än de andra (kanske var det meken Gusten Westerbergs förtjänst?), för nu körde han först om Tobbe Nilsson och sedan körde duon samtidigt om den maktlöse Philip Forsman. Strax efter gjorde både Viktor Öberg och Andreas Sjögren om bravaden. Därmed hamnade Öberg på prispallen.

Även Robin Jonsson gjorde sitt bästa för att ta sig förbi Forsman, men han lyckades inte riktigt. Däremot kunde Ahlin först köra om Morgan Törnqvist och sedan även Niklas Olofsson.

Det var klar tjejdominans i Yamahaklassen, även om ingen av dem till slut lyckades vinna. Men av de åtta första på tidskörningen var det fyra tjejer. Det var emellertid två killar överst på listan, nämligen Mattias Jalkanen och John Eriksson. Sedan följde Lina Björklund och Nicole Käller-Dahllöf, medan Isabell Anderberg satte den sjätte bästa tiden och Caroline Blomberg den åttonde.

I det första heatet kunde Jalkanen gå loss direkt, men John Eriksson förmådde inte stå emot anstormningen av tjejerna, så han föll till femte plats. Lina var snabbt uppe på andraplatsen och sedan Nicole och Isabell krigat en stund, var det Nicole som tog hand om tredjeplatsen. Caroline blev dock nerpetad till nionde plats.

I det andra heatet gjorde Mattias Jalkanen misstaget att värma upp sina däck lite väl påtagligt. Så kallad slingerkörning är förbjudet inom karting, så Mattias fick snabbt tio sekunders tillägg till sin måltid. Nu var han ju faktiskt inte etta över mållinjen, utan det var Nicole som var hetast denna gång. Isabell och Lina kom in bakom Jalkanen, men flyttades alltså upp ett pinnhål. Niclas Nåtfors gjorde också ett bra kliv och slutade fyra efter att ha varit sjua i det första heatet.

Nicole blev sålunda master till förfinalen med Lina bredvid sig och Isabell närmast bakom. Den ordningen höll tjejerna en stund tills Jalkanen kom jagande. Mattias gav sig inte förrän han kört om hela tjejtrion och kluvit mållinjen som etta. Isabell var också på hugget och körde först om Lina och sedan även om Nicole. Så Isabell slutade tvåa och Nicole trea. John Eriksson och Caroline Blomberg började också komma in i bilden genom att ta femte och sjätte plats.

Än återstod den riktiga finalen, men det blev inga större förändringar. Mattias, Isabell och Nicole behöll nämligen sina placeringar, även om Nicole från start låg före Isabell. Lina lyckades emellertid inte hålla John Eriksson bakom sig hela vägen utan fick nöja sig med femteplatsen före Niclas Nåtfors och Caroline. Men nu var ju de fyra tjejerna med bland de sju främsta. Inte dåligt.