Äntligen MKR-premiär i blandat väder

Enköping Det av SMHI utlovade ruskvädret till MKR-premiären i Enköping blev inte så illa som man befarat. Visst kom det regn men inte i några större mängder och det var bara lördagens finalomgång som bjöd på blöt bana. Söndagen var rent av behaglig och krävde inte längre varma vinterkläder. På banan bjöds också en hel del sevärdheter. Allra mest minns man nog KZ2-racen, som var riktigt rafflande. Till slut stod ”debutanten” Linus Lindgren som segrare efter ett par sagolika upphämtningar och en diskvalifikation för ojust körning i första heatet.

Micro inledde med två grupper
Glädjande nog var det tillräckligt många Micro-deltagare för att det skulle bli två grupper. I första gruppen blev det en väldig holmgång mellan Linus Lundqvist och Philip Salveus. I deras första möte var Philip uppe i topp en kort stund, annars var det mest Linus som ledde och
sedermera vann. Jakob Bälter anförde resten och tog således tredjeplatsen.



I det andra heatet blev det ännu fler tätskiften, men än en gång var Linus Lundqvist först över mållinjen med Philip Salveus tätt efter. Jakob Bälter blev fyra, då Kevin Sjöstrand lurade honom på tredjeplatsen. Första heatets fyra, Felicia Lindberg, fick därmed nöja sig med femteplatsen.

I den andra gruppens första heat var mastern Samuel Peana i ledning hela vägen. Mastertvåan Wiggo Lund-Lindberg rasade till tredje i starten men tog sig så småningom om mastertrean Marcus Grönman igen. Pontus Ekberg kämpade till sig fjärdeplatsen på Hjalmar Sjölins bekostnad.

I det andra kvalet var Peana en bit före de andra. Annars blev det samma målordning med Lund-Lindberg tvåa, Grönman trea och Ekberg fyra. Enda ändringen kom på femteplatsen, där Sjölin tappade ytterligare en placering till Marcus Karlsson.
Precis när kvalen var över började det regna, så det var rejält halt i A-finalen. Efter bara några varv stod hela 17 kartar parkerade i de två första kurvorna. Det var rena bilkyrkogården. En av dem som hamnade i spenaten var Philip Salveus. Linus Lundqvist bemästrade dock det besvärliga underlaget och ledde ohotad från start till mål.

Mastertvåan Samuel Peana – liksom Lundqvist från Södertälje – höll andraplatsen tills han gled ut lite för långt i en kurva, varvid Kevin Sjöstrand smet förbi och grabbade andraplatsen före Peana. Wiggo L-L höll inledningsvis fjärdeplatsen men snurrade av banan. Därmed tog Marcus Grönman över fjärdeplatsen, men Marcus blev sedan passerad av sin Rasbo-kompis Hjalmar Sjölin. Pontus Ekberg var sjätte man i mål.

Som om inte allt detta räckte så blev det teknisk kontroll efter målgång. Hela åtta motorer blev beslagtagna för närmare studier, så av denna anledning ställdes Micro-prisutdelningen in. Ett par dagar senare konstaterades emellertid att ingen av motorerna var olaglig. Prisutdelningen spikades därmed att bli vid den fjärde MKR-tävlingen i Västerås 19 juni.

Även Mini hade dubbla grupper
I veckan före Enköpingstävlingen kom det nya regler från SBF. De förare som åkte med gamla 85-motorer tilläts lätta sina kartar med åtta kilo. Nu var det bara ett fåtal, som inte hade bytt till 95-motorer, så det var egentligen bara SMK Örebros Marcus Gustavsson, som kunde utnyttja den lägre vikten och göra livet surt för 95-åkarna.
Tidsetta blev Moa Dahlman. Hon ledde sedan sitt första heat utan att vara direkt hotad. Närmast kom mastertvåan Samuel Sporre och sedan blev det en lucka till de övriga. I gänget som stred om tredjeplatsen fanns Jonas Carsting, som bara var tolva på tidskörningen. Karten var det inget fel på, utan det var Jonas själv som inte var riktigt kurant. Till kvalet var han dock i form och jobbade sig upp från sin sjätteplats till tredje i mål. Den som gav honom bäst motstånd var den ovannämnde 85-åkaren Marcus Gustavsson. Kevin Thor var femma och Jimmy Ernving sexa.



Även i det andra heatet ledde Moa Dahlman från start till mål. Jonas Carsting tog snabbt hand om andraplatsen, men han förmådde inte hindra Samuel Sporre från att smita förbi och ta en ny andraplats. Marcus Gustavsson rasade under första kurvorna från fjärde till nionde plats. Marcus bet dock ihop och körde under loppet upp sig till fjärdeplatsen igen. Kevin Thor tog också sin andra raka femteplats, medan det blev en ny förare på sjätteplatsen genom William Gunnarsson.
I den andra gruppen var Nicklas Oscarsson master och han ledde sitt första heat under samtliga varv före mastertrean Robin Eroglu, som tog rygg på Nicklas redan från start. Mastertvåan Pontus Jonsson från Jämtland kunde med nöd och näppe greja tredjeplatsen med decimetrar tillgodo på Emil Skärås. Femte man i mål, Alex Gudding, kommer också från Jämtland. Tyvärr snurrade han sedan bort sig redan på första varvet i sista kvalomgången.

Oscarsson vann det andra heatet ännu enklare, då Robin Eroglu tappade tre placeringar i startsvängarna. Istället kunde Pontus Jonsson glida upp på andraplatsen men inte för så lång stund, då han snart blev attackerad av Emil Skärås, Johanna Hulting och Eroglu. När de hade fightats färdigt stod Skärås som tvåa, Eroglu trea, Hulting fyra och Jonsson som femma.

Det blev helt nya förutsättningar i finalen på grund av regnet som föll efter kvalen. Tack vare att alla körde mycket försiktigt, så kunde mastertvåan Nicklas Oscarsson klämma sig in som tvåa bakom Moa Dahlman. Detta par stack sedan iväg och krigade mästerligt i det besvärliga väglaget. Tyvärr krävde körningen så mycket koncentration att Nicklas helt missade en gulflaggning, när han just körde förbi Moa. Svartflaggan kom som ett brev på posten och utan någon sparringpartner blev det en lättare match för Moa Dahlman.
Jonas Carsting gjorde en ny uppåkning från sjätte startrutan till tredje plats. Efter Oscarssons diskning blev han till och med tvåa strax före Eroglu. Sedan var det en lucka till fjärde man, Max Blom och William Gunnarsson.

Eftersom väldigt få åkte av och bröt tack vare att många tog det mycket försiktigt, blev det istället problem med varvningar. Tävlingsledningen tappade för en stund kontrollen över vilka som varvades och vilka som körde om segern. Det var nog inte helt lätt, då tätgruppen blixtsnabbt beblandade sig med kögruppen. Som tur var uppstod inga skandaler i form av trängningar på grund av ouppmärksamhet, så jag tror inte att några hårda ord växlades efteråt.

Årets bästa Sport 2000
Sport 2000 har varit rena skämtet i flertalet lopp i år, men till MKR-premiären fanns ett 15-tal förare på plats, bland dem Börje Holmström, som ju länge har tillhört toppen. Men för att sammanfatta direkt, så blev det väldigt lite åka för Börje, som sågs parkerad tidigt i alla sina tre framträdanden.



Markus Runngren, Robert Jonsson och Andreas Fredriksson bildade snabbt en tätgrupp i första heatet, som var intakt ända tills Runngren for över kerbsen och landade i spenaten. Huruvida det var en förartabbe eller något tekniskt fel är inte känt. Jonsson tog över förstaplatsen hårt pressad av Fredriksson hela vägen. Olle Sättare var en avkopplad trea.
I det andra kvalet vann Jonsson lite klarare över Fredriksson, som istället fick Sättare i ryggen racet igenom. Från kön körde Runngren upp sig till fjärdeplatsen just före Sven-Arne Karlsson.

Jonsson, Karlsson och Sättare drog iväg direkt i starten av den blöta finalen, där Fredriksson med sina handreglage verkade mest besvärad.  Efter en mc-olycka för en del år sedan är Andreas tvungen till att uträtta allt med händerna – något som inte har hindrat honom från att vid ett tillfälle vinna trots stenhård konkurrens.

Markus Runngren hade emellertid tillräckligt många varv på sig för att plocka den ene efter den andre tills han låg i ledning. Markus tog till slut segern med god marginal till John Thim (som också hade ett kämpigt kval då han parkerade efter två kurvor i första heatet). Sven-Arne Karlsson vantrivdes inte heller i blötan och tog tredjeplatsen före Robin Jonsson och Olle Sättare.

Många deltagare i Rotax Max
Fredd Eriksson var kvickast av alla på tidskörningen i MKR:s egen Rotaxserie, som kommande helg i Mora sammanfaller med Challenge-serien. Fredrik Carsting var tidstvåa följd av Stavros Tentis, Mikaela Åhlin, Roberth Fälth, Jonatan Morin, Erik Brodin, Jonas Källström, Ludvig Morin och Niklas Björklund. Notabelt var att Kosmic-bröderna Morin inte var lika framträdande som vi är vana att se dem. Uppenbarligen passade inte dessa chassin så jättebra på den typ av kurvor, som Enabanan har.



Innan Fredd Eriksson blivit varm i kläderna hade Carsting smitit förbi och tagit ledningen på första varvet. Fredd kämpade dock på och lyckades återta förstaplatsen efter en stund bara för att slarva bort den när han gled upp på kerbsen mellan de två sista vänsterkurvorna. Han höll sig visserligen kvar på asfalten men gled ut i ingenmansland i sista vänstern och blev då passerad på insidan av Carsting, Tentis, Åhlin och Fälth.

Jonatan Morin förmådde bara ta sjätteplatsen, medan brodern Ludvig blev stående tillsammans med Niklas Björklund i de första kurvorna på första varvet.

Det andra heatet blev inte roligare för Ludvig Morin, då kedjan ganska snart hoppade av, kanske en svit efter krocken i första loppet.
Carsting ledde nu det andra heatet med Fälth i hälarna hela vägen. Fredd Eriksson tog sig fram till tredje plats före Rasmus Fridell och Jonatan Morin. Stackars Mikaela Åhlin fick hjälp av banan och låg ett tag sist, innan hon kunde rädda en blygsam 14:e plats.

Finalen blev tämligen tam, där Carsting tilläts sticka iväg direkt. Fälth försökte nog haka på, men efter halva loppet var hans bakdäck helt slut, så han tvingades slå av på farten, varpå Fredd Eriksson under ett av de sista varven snuvade honom på andraplatsen.

Simon Arvidsson-Öhrling syntes inte till så mycket förrän i finalen, då han plötsligt dök upp på fjärdeplatsen. Tyvärr orkade Simon inte hålla denna position utan rasade till åttonde i mål (var det däcken?). Först att köra om Simon A-Ö var Stavros Tentis, som med mycket möda lyckades behålla fjärdeplatsen till mål. Från kön kom Mikaela Åhlin och Ludvig Morin (med friska däck efter så lite körning) farande som jehun och blandade sig snart med i striden bakom Tentis. Mikaela blev snart pålägget i en Morin-sandwich, där Jonatan alltså slutade femma och Ludvig sjua. Innan dess var Mikaela för en stund uppe på femteplatsen.

Allt stämde för Darbom i Rotax Junior
Joakim Darbom hade en av sin karriärs bästa helger. Medan det inte har gått så lysande i Challenge-tävlingarna, så gick allt stockholmarens väg denna behagliga söndag utan regn och blåst. Han vann tidskörningen, ledde båda sina kval från start till mål utan konkurrens och gjorde så småningom om bravaden i finalen.




Philip Morin var tidstvåa, men blev passerad av Wille Trygg i starten på första heatet. Sedan kämpade de så hårt att de krockade och for ut i gräset. Philip hade nosen åt rätt håll och tog sig upp på asfalten igen som trea bakom tidsfyran Ida Granegärd. För Trygg tog det längre tid, så han hamnade långt bak i kön. Max Lindén tog hand om fjärdeplatsen bakom Morin.

I det andra heatet försökte Morin haka på Darbom, men Philips Kosmic gick inte bättre än hans kusiners i Rotax Max. Så Darbom försvann i fjärran, men Philip var åtminstone långt före trean Ida Granegärd i mål. Wille Trygg kämpade sig under tiden upp från kön och kom till slut i mål som sexa.

Före finalen chansade Philip Morins team, anfört av från Göteborg uppreste Kari Prosi, med att höja stolen. Det visade dock snabbt att karten blev sämre av detta och att marginalen mellan Darbom och Morin hela tiden växte. Ida kunde istället haka på Philip och ta en ny tredjeplats, medan Wille Trygg avancerade ytterligare ett par platser och kom in som fyra följd av Oskar Krüger och Andreas Bäckman.

Vilken brakpremiär för Linus Lindgren i KZ2
Efter totalsegern i fjolårets Rotax Max Challenge och ett väldigt fint framträdande vid Världsfinalen i Egypten i december, var Linus Lindgren lite mätt på Rotax. Han ville pröva en ny utmaning och då gärna KZ2. Så när Erik Berggren efter ett par misslyckade framträdande för en månad sedan beslöt sig för att sälja sin Tonykart för att istället hoppa på banracing med Picko Trobergs JTCC-team, var Linus på plats och köpte karten. Motorn fick han dock skaffa från en annan göteborgare. Hur som helst har Linus hunnit med en torsdagsträning i Göteborg samt 50 varv runt Lidköpings bana. Detta räckte för att han nu i sin premiär skulle bli tidsetta före Simon Lock, Andreas Sjögren, Pelle Nejman, Jimmy Lundkvist och Johanna Jovér.




Vad Lindgren inte tränat så mycket på är starter. Det märktes direkt i första heatet, där både Lock och snabbstartande Lundkvist var före fram till första kurvan. Sedan petades Lock ner till tredjeplatsen, varpå det blev en rejäl dust mellan Jimmy och Linus. Linus märkte snart att han var snabbare än Jimmy i partiet med de båda sista vänsterkurvorna. Så han gjorde lite huvudlöst en attack här. Den lyckades men resulterade i att Jimmy petades av banan, något som Linus fick en varning för. Men det skulle visa sig att Linus samlat på sig en varning till, så efter loppet blev Linus utesluten.

Jag har kört kart i tio år och aldrig fått en svartflagg, sade Linus efteråt samtidigt som han erkände att omkörningstillfället var illa valt.
Då Simon Lock passerades av Andreas Sjögren, var det Andreas som utropades till heatsegrare före Lock, Niclas Tanttu och Pelle Nejman. Lundkvist kom i mål bland de sista.

Efter sin indiskretion fick ju Lindgren starta sist i det andra heatet. Han startade genast en uppåkning och kom i mål som femma. Simon Lock ledde från start men Nejman, Tanttu och Sjögren lyckades tillsammans peta ner Lock till fjärdeplatsen. Jimmy Lundkvist verkade ha tappat stinget helt efter krocken i första heatet. Han figurerade varken i andra heatet eller i finalen utan höll till de bakre regionerna. I finalen berodde det dock på en tidig krock. Vet inte om det var tillsammans med Niclas Tanttu. Niclas parkerade nämligen intill Lundkvist.
Under större delen av finalen ledde Pelle Nejman, som därmed såg ut att ta sin första seger i den här klassen (han har ju otaliga i Sport 2000). Men först attackerades han av Andreas Sjögren och sedan även av Linus Lindgren, som tjänade på att de två första låg och tampades. Det var verkligen publikfriande och vid något tillfälle låg de tre i bredd!

Linus Lindgren var emellertid hungrigast på seger och när han friskade förbi hakade även Sjögren på och så såg det även ut vid målgången. Nejman blev därmed bara trea, men han var långt före fyran Johanna Jovér som i sin tur följdes av Niclas Wimmerstedt, Christoffer Backollas och Rasmus Zetterström. Simon Lock föll däremot ända ner till åttonde plats.

Träning ger färdighet
Medan många startade sin säsong i Enköping eller kanske kört något lopp, så har Järfällas Ludvig Bogg i Junior 60 hunnit med fyra stycken innan han kom till MKR-premiären. Det gav resultat och Ludvig blev tidstrea bakom klubbkamraten Kim Smulter. Men allra snabbast körde Pite-tjejen Frida Grandin.

Frida hann inte bli riktigt varm i kläderna innan både Kim och Ludvig kört förbi. Till råga på allt snurrade hon på varvet efter och blev till slut varvad av täten. Vilket debacle.

Kim Smulter var först om att ta täten, men Ludvig och Frida körde snabbt förbi, innan Frida gjorde sin snurrning. Kim kom emellertid tillbaka varvid Ludvig kom ut på kerbsen och tappade ytterligare mark och en position till Zacharias Ingerström. Kim blev emellertid utesluten efter tävlingen på grund av en påkörning, så Ingerström fick segern före Bogg, Daniel Johansson och Max Rydell (son till racerföraren Rickard Rydell, som kom direkt till Enköping från lördagens STCC i Skåne).

Ingerström tog täten för det andra racet före Johansson och Bogg. Ludvig var emellertid på bettet och körde om de andra samt nöp segern. Zacharias slutade tvåa och Daniel trea. Från kön kom Haris Imamovic farande med sin ljusblå Topkart och nöjde sig inte förrän han var fyra. Haris såg då så stark ut att han nog hade plockat fler positioner om loppet varit lite längre.  

 Ludvig Bogg blev finalmaster och tog även ledningen före Daniel Johansson och Zacharias Ingerström. Men Daniel blev snabbt nerpetad till tredjeplatsen, där han sedan höll till loppet ut. Zacharias nöjde sig inte med att bli tvåa utan startade en race-lång duell med Ludvig, men det var till slut Ludvig, som i sitt femte lopp tog hand om segern.

Julia Holgersson höll femteplatsen under hela loppet, medan Haris Imamovic körde upp sig till sjätte plats. Men före prisutdelningen diskades både Julia för olaglig motor och Haris av okänd anledning. Det innebar att Rickard Rydell fick se sin son Max belägga fjärdeplatsen.

Stort startfält i Yamaha
Medan SKCC har tappat många Yamahaåkare, så var det så många förare med i Enköping att man fick köra i två grupper. På tidskörningen var Rasbos Gustav Thorsell snabbast före Katrineholms Andreas Jacobsson. De blev alltså masters för varsin grupp i första kvalomgången.
Thorsell fick omgående i första heatet sällskap av mastertrean Niclas Nåtfors (från Gävle men tävlande för Rättvik). Nåtfors gick snart förbi och nöp segern, medan Thorsell skickades ner till tredjeplatsen av klubbkompisen och mastertvåan Pontus Wahlqvist. Trion höll dock ihop hela vägen, medan det bildades en lucka till fyran John Eriksson.

Niclas Nåtfors var outstanding i sitt andra heat. Thorsell inledde som tvåa men blev även nu omåkt. Först var det Piteås Max Renberg, som var uppe och vädrade frisk luft, men sedan kom Pontus Wahlqvist ångande igen och tog en ny andraplats. Thorsell vaknade också till liv och skickade tillbaka Renberg till fjärdeplatsen. De hade dock trion John Eriksson, Axel Niklasson och Tobias Bohlin hängande i baken. Tjejerna Louise Sundell och Nina Nåtfors hade både oturen att bli stående efter ett missöde.

I den andra gruppens första heat jagades Andreas Jacobsson hela vägen av mastertrean Nicole Käller-Dahllöf utan att det blev något skifte. Isabell Anderberg och Caroline Blomberg var lika säkra fyror och femmor hela vägen. Mindre bra gick det för Lina Björklund, vars kart lade av redan i inledningen samt mastertvåan Emil Petersén, som också kom bort helt efter att ha legat sexa i inledningen.



Det sista Yamaha-kvalet blev en duell mellan Jacobsson och Caroline Blomberg. Caroline fick nämligen en perfekt start och var snart tvåa sedan hon passerat Nicole K-D. Caroline var uppe och ledde en stund, men före målgången hade Andreas återtagit taktpinnen. Eddie Lundqvist tog sig också fram till tätgruppen och gick i mål som fyra bakom Nicole.

Eftersom Andreas Jacobsson var snabbare än Niclas Nåtfors på tidskörningen var det Andreas som blev finalmaster. Han blev dock inte gammal i ledningen, då Niclas ganska omgående lade beslag på förstaplatsen. De följdes sedan åt till mål med Wahlqvist och Thorsell i hälarna hela vägen. En bit bakom ledarkvartetten krigade Eddie Lundqvist och Caroline Blomberg om femteplatsen. Eddie drog det längsta strået. Nicole K-D höll femte plats under första varvet. Sedan rasade hon ner till nionde plats, innan hon kom igen och jobbade sig fram till sjunde i mål före John Eriksson och Axel Niklasson.

Av de i kvalen otursamma Nina Nåtfors, Louise Sundell och Lina Björklund, blev Nina bäst i A-finalen med sin 17:e plats. Lina slutade på 19:e och Louise på 20:e i det jämna gänget. Tråkigt nog för långväga gästen Max Renberg blev det aldrig någon målgång, så han rankades bara som 30:e man.