Tredje MKR-tävlingen i Borlänge

Borlänge Tätt efter Enköping och Mora, var det Borlänge MK:s tur att arrangera en deltävling i MKR-serien. Då den krockade med en Europatävling i Rotax var det ett flertal toppåkare som saknades, men det blev rafflande lopp ändå.

Under lördagen, då det kom lite granna duggren kördes de yngsta klasserna. Banan torkade emellertid så snabbt att några regndäck aldrig behövde sättas på. Under söndagen var det sedan idel sol och varmt och skönt.

Endast tolv förare startade i Junior 60. Förutom två förare kom hälften från Norrland och hälften från Stockholm. Det är ovanligt många norrlänningar med i MKR-serien i år. Det beror nog mest på att det utöver ldessa långresenärer inte finns några förare att tala om i exempelvis J60.

Under tidskörning och kval dominerade Zacharias Ingerström och Frida Grandin från Piteå. Ingerström var etta på både tidskörning och i båda kvalen, medan Grandin blev mastertvåa till finalen efter en andraplats och en tredje efter Linköpings Haris Imamovic i det andra kvalet. Daniel Johansson från Bergs MK i Jämtland var fyra i båda loppen, medan Ludvig Bogg var femma i det första racet och Julia Holgersson var femma i det andra.

Ingerström var sedan lika omutlig i finalen. Han bara stack iväg och överlät åt de andra att slåss om andraplatsen. Fridas ytterspår i det just då fuktiga underlaget gjorde att hon rasade ända ner till femteplatsen i starten. Imamovic kade sig emellertid som en skugga till Ingerström och lyckades trots ivriga försök av de andra att behålla andraplatsen till mål.

Bogg och Hampus Berglund gjorde fina starter, men de orkade inte stå emot när Frida Grandin kom igen på det snabbt upptorkande underlaget. Frida var snart trea men lite för långt efter Haris för att ha en chans på andraplatsen. Bogg och Berglund bytte dock plats flera gånger tills Ludvig fick det sista ordet. Masterfyran Johansson fick emellertid hålla tillgodo med en blygsam sjundeplats.

Lundqvist ”bara” tvåa i Microfinalen
Säkre vinnaren Linus Lundqvist vann tidskörningen och det första heatet, men i det andra lyckades hemmasonen Erik Nygårds pressa sig före in i mål. I första loppet höll Marcus Grönman tredjeplatsen hela vägen, medan Samuel Peana lyckades sno åt sig fjärdeplatsen från Emil Sternmark.

I det andra heatet var Peana trea från start till mål. Sternmark fick det dock hett om öronen och klarade till slut bara av sjätte plats, sedan han passerats av både William Carlsson och Grönman.

I den andra gruppen var tidstvåan Jakob Bälter outstanding. Det vill säga, han ledde hela tiden men hade antingen Philip Salveus eller Felicia Lindberg tätt i hälarna. Philip klarade andraplatsen i första åket, men kom sedan bort i en startkrasch på första varvet i det andra åket. Felicia var trea i inledningen och tog sedan andraplatsen i det andra försöket. Isac Blomqvist grejade fjärde plats i första kvalet men blev bortdömd i det andra, där han annars var sjunde man över mållinjen. Snygg trea i sista åket blev nu Johan Kanerva sedan han kört om Kevin Sjöstrand på sista varvet.

Då Jakob Bälter var ensam nollpoängare blev han givetvis finalmaster med Lundqvist bredvid sig. Erik Nygårds startade trea och Felicia Lindberg fyra. Samuel Peana och Marcus Grönman startade från det tredje ledet.

Debutanterna Tobias och Mattias Sjögren (tvillingar?) från Hedemora utmärkte sig också genom att ta sig till finalen. Tobias var bäste kvaldebutant, men Mattias blev bäste finaldebutant.

Jakob Bälter var nog lite för försiktig i starten för både Felicia Lindberg och Linus Lundqvist tog sig förbi i startsvängarna, men Felicia blev snart avhängd, så resten av loppet blev en ren duell mellan Linus och Jakob. Denna gång var Mora-sonen Bälter som triumferade. Erik Nygårds var aldrig bättre än trea men heller aldrig sämre än fyra. Han tog till slut fjärdeplatsen före Peana, Sjöstrand och den uppjagande Salveus. Marcus Grönman kom dock bort helt och slutade på 29:e plats.

Andra raka för Jonas Carsting
Det har gått bra för Jonas Carsting i Mini. I MKR-premiären i Enköping blev han tvåa bakom Moa Dahlman. I Mora blev det seger och i Borlänge inledde han med att vinna tidskörningen. Jonas och Emil Skärås var de enda som kom under 44-sekundersvallen, men Oskar Myhr på tredjeplatsen var bara åtta tusendelar över. Moa var fyra men hade William Gunnarsson endast fem tusendelar efter sig.

Carsting ledde hela vägen ohotat i första heatet, där Gunnarsson var tvåa tills Oskar Myhr kom upp och fightades – något som gynnade Carsting som nu lätt kunde dra ifrån. Myhr tog till slut andraplatsen före Gunnarsson och den tätt efter liggande Andreas LundinJohanna Hulting gick in som femma och 85cc-åkaremn Markus Gustavsson som fin sexa.

I det andra heatet blev det ett långt tåg med CRG-kartar under de första rundorna. Carsting följdes av Gunnarsson, Myhr, Hulting och Lundin. De jagades i sin tur av Pontus Jonssons Birel. Det blev sedan samma visa igen. Fredrik kunde gå loss, medan Oskar kämpade till sig andraplatsen på nytt. William och Johanna följdes åt hela vägen och de ficvk även sällskap av Jonssons Birel på slutet.

I den andra gruppen körde mastern Emil Skärås inte tillräckligt fort på innerkanten genom velodromkurvan, så Moa Dahlman smet förbi på yttern. Sedan körde Moa ifrån hela gänget, där Emil åtminstone kunde rädda andraplatsen före Robin Eroglu. Robin var fjärde man fram till sista varvet, där han lyckades snuva Alex Gudding på tredjeplatsen. Nicklas Oscarsson hängde också med i denna grupp men fick nu nöja sig med femteplatsen. Det kom lite duggregn men det blev aldrig riktigt halt.

I det andra heatet var det Dahlman och Eroglu för hela slanten. Ingen förmådde röra dem. Definitivt inte Samuel Sporre som kom ut på regndäck på den något fuktiga banan. Solen sken, så Samuel föll snabbt från sjätte till elfte plats.

Emil Skärås rasade under startvarvet ner till femte plats men jobbade sig sedan upp till tredje plats i mål. Kevin Thor var bara tia i första åket men hakade på Skärås i det andra åket och nådde fram till fjärdeplatsen Lukas Edin och Nicklas Oscarsson. Däremot föll Alex Gubbing som en sten från en tidig tredjeplats ner till en 13:e i mål.

Finalen kom att bli mycket rafflande. Till att börja med slogs Carsting och Dahlman så stickorna räk. Myhr som hamnade lite på efterkälken fick nu chans att närma sig tätduon och samma sak blev det med den ett tag avkopplade Gunnarsson. Så mot slutet var det en kvartett som kämpade, även om Gunnarsson aldrig var bättre än fyra.

Ena stunden ledde Carsting, men när Dahlman smet förbi, så hängde Myhr på. Fredrik var dock inte nöjd med tredje plats utan kom igen och kämpade sig upp i toppen igen. I mål var han bara någon decimeter före Moa Dahlman, Myhr och Gunnarsson. Långt, långt efter kom nästa grupp som anfördes av Nicklas Osvarsson. I sitt släåtåg hade han Pontus Jonsson, Andreas Lundin samt Marcus Gustavsson.

Robin Eroglu, som var fyra i inledningen, dalade sakta ner till en blygsam niondeplats. Än värre var det för Emil Skärås. Han startade från fjärde rutan, låg som bäst femma under de första varven tills han försvann helt. Jag vet faktiskt inte vart han tog vägen. Rankingen blev 25:a.

Brage-Degerfors

En kul grej var att lördagens tävlingar gick i ett rasande tempo. Det var nämligen så att domaren skulle iväg och se på fotboll Brage-Degerfors. Således var racen slut redan 15.50, men domaren hann ändå inte, då matchen (som slutade 1-1) började redan klockan 16.00.

Det en smula varierade vädret under lördagen förbyttes till rent sommarväder på söndagen. Av med alla varma jackor och tröjor. Det var en underbar kartingdag helt enkelt.

Rotax Max

Rotax Maxracen hamnade lite i kläm mellan Challenge-loppen i Mora och Jönköping samtidigt som Euro-serien tog en del förare till Tyskland istället för till Borlänge. Det blev följaktligen bara 16 startade i seniorklassen. Snabbast under tidskörningen blev lite överraskande de båda Västeråsförarna Jesper Lindh och Jonas Källström följda av Jonatan Morin (vars lillebror Ludvig tävlade i Tyskland) och Roberth Fälth. Oskar frost och Philip Ågren fyllde det tredje startledet i första heatet.

Det tog inte lång stund för Morin att rycka åt sig ledningen. Skulle han dra ifrån och vinna lätt? Nej, definitivt inte. Från sjunde rutan kom Stavros Tentis dundrande med sin Tonykart och pressade Jonatans Kosmic över mållinjen. Stavros körde otroligt fort och hade inga som helst problem med att ta sig upp till Morin. Men det fattades en noslängd över mållinjen. Frost, Lindh och Källström låg oftast på rad utom när Calle Askemar ett slag var uppe och rörde om i grytan. Calle klättrade som bäst upp till femte plats men blev avflaggad som åttonde man, närmast bakom Fälth.

När Tentis nu fick starta tvåa i det andra heatet tog han blixtsnabbt över ledningen från Morin och höll den över mållinjen. Morin blev mot slutet avhängd och fick komcentrera sig på att hålla undan för Frost. Fälth klättrade upp på fjärde plats på bekostnad av Källström, medan Lindh kanade av och rasade ner till niondeplatsen.

I finalen var det åter Morin mot Tentis i första startledet. Nu kom Tentis inte riktigt lika bra iväg genom första kurvan och när han försökte tränga sig fram genom den tvära vänsterkurvan efter velodromen krokade han ihop med Frost (som låg före i kurvans ingång) och brakade ut i en däckstrave. Han tappade nästan ett varv på fadäsen och körde sedan in i depån för gott.

Morin fick en smakstart och det fick även Roberth Fälth, som ju hade en riktig oturhelg i Mora. Nu fungerade allt för Roberth, även om han var hårt uppvaktad av Jonas Källström. I fjärran såg de då Jonatan Morin ordna en klar seger åt familjen.

Bakom Källström var det en ny lucka efter vilken Frost lyckades klara av Philip Ågren. Men inte förrän femteplacerade Jesper Lindh fått något fel på karten och sackat efter för att till slut bryta. Calle Askemar var en isolerad sexa.

Rotax Max Junior

I Rotax Junior var Rasbos Max Lindén i en Tecno snabbast på tidskörningen följd av träningsettan Ida Granegärds Intrepid. Nicke Svenssons Tonykart var trea följd av Birelparet Joakim Darbom.

Lindén körde mycket starkt i första kvalet och ledde från start till mål. Svensson och tidsnian Ebba Grandin följde med hela vägen, sedan Ebba jobbat sig förbi alla övriga. Ida blev till slut fyra med Max Sanderhem närmast bakom.

I det andra heatet blåste Ebba Grandin förbi allihop och tog täten, men efter en stund kom Darbom ifatt och körde förbi. Ebba gav inte upp utan gick in på insidan om Joakim som styrde in så att de krockade och rasade ner en bit i fältet. Joakim fick en varning för besväret.

Max Lindén kom istället tillbaka och hade nu Sanderhem i släptåg. Bakomdem följde Grandin, Darbom, Trygg och Granegärd.

I finalen tog Lindén starten före Grandin, Sanderhem, Granegärd, Svensson, Darbom och Trygg. Denna ställning stod sig inte länge. När Sanderhem krigade sig förbi Grandin, kunde Lindén öppna upp ett litet försprång till klungan, där Darbom snart tog sig förbi Svensson.

När Grandin gjorde en ny attack på Sanderhem, fick Darbom tillfälle att hänga på och strax efter köra upp sig till andraplatsen. Plötsligt såg Max Lindéns ledning inte lika säker ut. Den krympte mycket fort – Max måste ha haft problem med fästet. Och vips låg Darbom först. Väl i täten släppte Birelföraren inte någon inpå sig.

Lindén sackade tillräckligt för att även Ebba Grandin skulle kunna ta sig om och greja en dubbelseger åt Birel. Lindén tog till slut tredjeplatsen, medan den från kön klättrande Joakim Pettersson plötsligt var fyra med Ida Granegärd, Wille Trygg och Max Sanderhem bakom sig över mållinjen.

Sport 2000 var ingen hit
Det blev mycket defilering i Sport 2000 denna gång. Sven-Arne Karlsson var aldrig hotad någon gång i sina tre race. Han ledde samtliga varv. ”Gamlingen” Mikael Nordström (runt 60 år) slet åt sig andraplatsen i första åket, före John Thim, Robert Jonsson och Andreas Fredriksson. I det andra heatet fick Nordström se sig omåkt av både Thim och Jonsson, medan Mikael Sundman tog femteplatsen före Fredriksson.

I finalen tappade Thim ner till tredje plats, men han körde snart om tvåan Nordström igen och hakade sedan på ledande Karlsson. Men Sven-Arne lät sig inte skrämmas utan höll undan hela vägen. Robert Jonsson körde så småningom också förbi Nordström och grabbade tredjeplatsen, medan Fredriksson avslutade snyggt med femte plats. Sundman hörde nu till de brutnas skara.

Avbrutet KZ 2
En riktig stjärnsmäll avbröt KZ2-finalen några varv före mål. Dessa kördes sedan aldrig, utan man räknade ställningen från varvet före rödflaggningen.

Andreas Sjögren var tidsetta med Birelbrodern Philip Forsman bredvid. Bröderna Simon och Sebastian Lock var trea respektive fyra. Deras första kval blev inte särskilt spännande, sedan Philip gjort en miserabel start och rasat till fjärde plats efter Andreas, Simon och Sebastian. Det enda av intresse som hände sedan var att Philip bromsade sig förbi Sebastian och nöp tredjeplatsen.

I det andra heatet lyckades Philip avancera till andra plats på Simon Locks bekostnad. Andreas Sjögren vann ånyo lätt. Sebastian på fjärdeplatsen följdes av Pelle Nejman.

Det blev lite rörigt i finalen, där Sebastian Lock plötsligt gick fram och stal andraplatsen bakom Sjögren. Men Forsman kom igen, körde förbi Lock och började pressa Sjögren. Flera gånger låg de jämsides eller så var Philip en noslängd före – men alltid på fel sida i utgången av kurvorna. Det betydde att Andreas kunde komma tillbaks som etta på varje varv och så såg det ut tills loppet blev rödflaggat.

I en fight om fjärde plats (bakom Nejman) krokade Christoffer Backollas och Jimmy Lundkvist ihop med sina Tonykartar just när de hade gasen i botten en bit ut på start- och målrakan. Båda kartarna rullade runt. Christoffer blev liggande i bankanten, medan Jimmy hamnade i en slänt intill våghuset. Det såg mycket otäckt ut och ambulansen körde snabbt in på banan. Backollas fick order om att ligga still tills man undersökt honom, varpå han fick resa sig och själv gå in i depån. Om Jimmy sägs det att han kan ha skadat ett nyckelben. Eftersom man nu räknade bort kraschvarvet blir Backollas fyra och Lundkvist femma. Av någon för mig okänd anledning hamnade bröderna Lock långt bak. Simon rankades som sexa och Sebastian som elva.

Snacka om comeback
Under hela vintern och våren har Gävles Yamaha-stjärna Fredrik Ulvesand varit sjuk. Han har haft flera symptom varav körtelfeber var det jobbigaste. Lagom till Borlänge var han fit for fight och således med i leken igen. Man kan inte tro att han varit borta sedan förra säsongen. Fredrik öppnade med att vinna tidskörningen! Närmast kom hans förra klubbkamrat, som numera tävlar för Rättvik, Lina Björklund. Lina kom direkt från Örnsköldsvik, där hon under lördagen hade vunnit Yasmahafinalen.

Näste Gävlebo var Eddie Lundqvist, som med två grupper fick starta tvåa bredvid Ulvesand i A-gruppen. Eddie var sedan ofin nog att passera Fredrik på utsidan i den inledande velodromkurvan. Men redan på andra varvet stal Ulvesand tillbaka ledningen och sedan släppte han den aldrig trots att han hade Eddie hängande i bakbågen hela vägen. Strax bakom dem gjorde Isabell Anderberg ett kanonlopp. Hon startade från sjätte rutan men körde lätt upp sig till tredje med Rasmus Sundström närmast i ryggen. Elin Kihl blev femma.

Det andra heatet såg en ny tuff duell mellan Ulvesand och Lundqvist. Än en gång var Fredrik först i mål. Isabell tog ånyo tredjeplatsen före Rasmus. Elin Kihl blev dock passerad av Gustav Thorsell och Sara Lindgren.

I den andra gruppen startade Lina Björklund som master före Niclas Nåtfors, Pontus Wahlqvist och Max Renberg. Alla höll sina positioner under hela loppet, så det var tämligen händelselöst. I det andra heatet gjorde Lina ett litet misstag, gled ut över kerbsen och det var nog för att Niclas Nåtfors och strax efter även Pontus Wahlqvist skulle smita förbi.

Lina var inte nöjd med detta utan samlade ihop sig för nya attacker. Och när målflaggan väl sänktes var hon åter etta. Nåtfors blev tvåa, Wahlqvist trea, Tobias Bohlin fyra och Nicole Käller-Dahllöf femma.

Till finalen ställde Ulvesand och Björklund upp i första led med Lundqvist och Nåtfors i det andra. Det var upplagt för lite dramatik med andra ord.

Nu var Fredrik Ulvesand riktigt uppvärmd och taggad. Han slet åt sig ledningen och medan de andra kivades för glatta livet, stack han iväg utom skotthåll. Så det blev en underbar seger efter den långa konvalescensen.

Lundqvist låg länge tvåa men Björklund lyckades mot slutet ta sig förbi bara för att glida ut över kerbsen i en av banans sista svängar, varvid Eddie kunde återta andraplatsen för gott. Niclas Nåtfors var den store förloraren i gänget. Från sin fjärde startruta föll han raskt ner till sjunde plats och fick sedan kämpa rejält för att till slut ta femteplatsen. När Niclas låg sjua, så låg Nicole K-D åtta. Hon gav inte Niclas en chans att hänga på när hon svepte förbi och körde upp sig ända till fjärde plats. Däremot fick Isabell inte till det i finalen. Hon låg som bäst nia och kom i mål som tia.