Svenska juniorer skötte sig bäst i världsfinalen

Haninge Med tionde plats i juniorfinalen blev Philip Morin från Luleå bäste svensk vid den årliga Världsfinalen i Rotax, som i år avgjordes i Förenade Arabemiraten. Tätt efter Philip på 13:e plats placerade sig Växjös William Swärd. Linus Lindgren bröt än en gång på ett tidigt stadium i Rotax Max, medan Martin Victorsson efter en kvalmiss hade svårt att göra sig gällande i finalen i DD2. DD2 har ju två klasser och i den andra kom svensk-estländaren Kenneth Hildebrand (bor i Stockholm) på elfte plats.

Med tionde plats i juniorfinalen blev Philip Morin från Luleå bäste svensk vid den årliga Världsfinalen i Rotax, som i år avgjordes i Förenade Arabemiraten. Tätt efter Philip på 13:e plats placerade sig Växjös William Swärd. Linus Lindgren bröt än en gång på ett tidigt stadium i Rotax Max, medan Martin Victorsson efter en kvalmiss hade svårt att göra sig gällande i finalen i DD2. DD2 har ju två klasser och i den andra kom svensk-estländaren Kenneth Hildebrand (bor i Stockholm) på elfte plats.

Morin och Swärd inledde fantastiskt bra. På tidskörningen var Philip fyra och William 15:e man bland de 72 juniorerna, vilka alla var tilldelade Birel-kartar. Morin teamkompis, japanen Sasahara var snabbast med 57,744 sekunder tätt följd av landsmannen Makino på 57,747. Sedan kom kanadensaren Lazare på 57,832 och Philip på 57,834. Williams bästa varv var 58,040.

Det var Makino, som kvalade bäst med två segrar och en andraplats efter Sasahara i första heatet. Sasahara vann också två heat men var bara trea i ett, så han blev därmed kvaltvåa. Tidstrean Lazare rasade ner till 14:e plats och istället blev australiensaren Mawson kvaltrea.

Morin var trea, sjua och femma i heaten och låg därmed kvar på sin fjärdeplats. Swärd var nia, sexa och 16:e man i racen och därmed låg även han kvar på 15:e plats inför förfinalen. Här hade Philip oflyt att bli instängd på grund av de framförvarandes bataljer redan i starten. Följden blev att han rasade bakåt och bara var 15:e man i mål. Omvänt var det för William, som klättrade till tionde plats i mål. Makino vann åter med Mawson tvåa och Sasahara trea.

I finalen försvann Makino redan på första varvet efter en krock, vilket öppnade för Sasahara att gå fram och vinna med 2,5 sekunder före Mawson. Morin lyckades avancera (bland annat på Swärds bekostnad) och kom in som tia, 8,1 sekunder efter vinnaren. Swärd blev nu 13:e man, 11,4 sekunder efter segraren.

Lika framgångsrik denna gång var inte Götenes Linus Lindgren. När han körde Världsfinalen för två år sedan gick det ju väldigt bra ända fram till den avgörande finalen, där han blev påkörd och fick bryta redan i första kurvan.

Tidskörningen bland Rotax Maxseniorerna dominerades av den engelska duon Sean Babington och Ben Cooper. Sean körde Sodikarten på 56,787 sekunder och Ben på 56,830. Linus var fyra tiondelar långsammare och med tiden 57,202 blev han bara 31:a man. Orsaken var att Linus däcksstrategi sprack på grund av ett misstag. Han skulle inleda lugnt, sedan göra ett snabbt varv, sedan vänta till de sista minuterna och satsa allt på ett kort. Men redan på andra varvet gled Linus ut och fick sand på däcken och sedan tog det för lång tid innan sanden hade släppt (Al Ainbanan ligger i en öken) så däcken var aldrig i högform när det som bäst behövdes. Inte så kul inför kvalracen. Men det började fantastiskt bra. Från startruta 17:e i första heatet körde Linus upp sig och blev fjärde man i mål, bara 2,2 sekunder efter segrande polacken Dabski. Sean och Ben var etta respektive trea i den andra kvalgruppen.

I den andra kvalomgången nådde Linus inte riktigt lika långt fram men till nionde räckte det i alla fall, medan Babington tog sin andra raka seger. Tyvärr gick det inte så bra i sista kvalet. Linus kom i mål på 17:e plats, 10,1 sekunder efter segrande Cooper. Den låga placeringen berodde på ett eget misstag. Därmed fick Linus starta förfinalen från 15:e rutan. Längst fram stod Cooper och Babington, medan Dabski hade rasat till tionde plats.

Engelsmännen hade inga problem i förfinalen, där Cooper vann och Babington kom trea. För Linus gick det inte lika lysande. Han kom i mål som näst siste förare, 19,4 sekunder efter Cooper. Innan dess hade Linus varit uppe på tolfte plats och närmade sig gruppen framför. Men bakifrån stormade en mycket snabb portugis och när denne trängde sig fram, så fick Linus en törn så att han snurrade och for av banan. Han körde dock vidare och kom in som 27:e och näst siste man.

Till finalen satte teamet allt på ett kort och sänkte lufttrycket i däcken med ett halvt kilo, samtidigt som många andra höjde! Hur som helst gick det jättebra och Linus flög fram och var snart uppe på 15:e plats. Vid den sista omkörningen blev det en felaktig utgång ur en tvär kurva, varvid den omkörde kom tillbaka och knuffade till Linus som på kuppen vände runt. Då kom sverigebekantingen Aavo Talvar stormande bakifrån och hann inte väja för Linus stationerade kart. Så det blev en ny smäll och därefter fann Linus för gott att kasta in handduken. Hans slutposition blev därmed 31:a. Hur bra det kunde ha gott kan man ju sia om, men Talvar blev nia…

Det var inte bara Lindgren som råkade illa ut. Även Babington fick sig en tryckare så att han kraschlandade efter tio varv. Därmed blev det seger för Ben Cooper.

DD2 Masters är klassen för förare över 32 år gamla. Här tävlade Martin Victorsson från Frillesås för andra året i rad. Nu körde man med kartar från Haase. Bland de 49 ekipagen var Martin elfte man på tidskörningen med 56,865 sekunder. Värst var sydafrikanen Morgado med 56,222 följd av tysken Matis på 56,476.

I kvalen tog Morgado tre raka segrar. Martin började lysande med en seger i sin grupp och en sjätteplats i det andra heatet. När han skulle försöka förkovra sig i sista omgången, så kom han för högt upp på den jämna men branta kerben, varvid han studsade av banan och kom in som en blygsam 21:a. Det innebar att Martin fick starta i förfinalen som 15:e man just i ryggen på tysken Matis, medan Morgado naturligtvis stod på pole.

Victorsson bättrade sig fyra positioner och blev elfte man i förfinalen, där Morgado ånyo vann och Matis bröt. Tråkigt nog gick det åt fel håll i finalen. Martin rasade ner ända till 19:e plats, hela 18,3 sekunder efter den oövervinnelige Morgado, som alltså lämnade Al Ain obesegrad. Han vann dessutom med klara 4,77 sekunder över tvåan, Danny Brand från Belgien.

Till sist har vi då Kenneth Hildebrand, som säsongsjobbar hos Radne i Handen. Men nu var han på plats i öknen för att representera Estland, där han hade varit och kört Baltiska Mästerskapet, vilket alltså gav honom en biljett till DD2 med CRG-kartar.

På tidskörningen var kanadensaren Ouellette värst med 55,562 sekunder, medan Kenneth bara blev 21:a med 55,908. I kvalen blev han nia, sjua och elva, vilket flyttade vår svensk-est till 13:e plats. Och i förfinalen hade Kenneth bra fart och tog sig upp till sjunde plats. Ouellette vann och gjorde sedan om bravaden i finalen, där Kenneth tyvärr föll några platser och slutade på elfte plats.

Morin och Swärd inledde fantastiskt bra. På tidskörningen var Philip fyra och William 15:e man bland de 72 juniorerna, vilka alla var tilldelade Birel-kartar. Morin teamkompis, japanen Sasahara var snabbast med 57,744 sekunder tätt följd av landsmannen Makino på 57,747. Sedan kom kanadensaren Lazare på 57,832 och Philip på 57,834. Williams bästa varv var 58,040.

Det var Makino, som kvalade bäst med två segrar och en andraplats efter Sasahara i första heatet. Sasahara vann också två heat men var bara trea i ett, så han blev därmed kvaltvåa. Tidstrean Lazare rasade ner till 14:e plats och istället blev australiensaren Mawson kvaltrea.

Morin var trea, sjua och femma i heaten och låg därmed kvar på sin fjärdeplats. Swärd var nia, sexa och 16:e man i racen och därmed låg även han kvar på 15:e plats inför förfinalen. Här hade Philip oflyt att bli instängd på grund av de framförvarandes bataljer redan i starten. Följden blev att han rasade bakåt och bara var 15:e man i mål. Omvänt var det för William, som klättrade till tionde plats i mål. Makino vann åter med Mawson tvåa och Sasahara trea.

I finalen försvann Makino redan på första varvet efter en krock, vilket öppnade för Sasahara att gå fram och vinna med 2,5 sekunder före Mawson. Morin lyckades avancera (bland annat på Swärds bekostnad) och kom in som tia, 8,1 sekunder efter vinnaren. Swärd blev nu 13:e man, 11,4 sekunder efter segraren.

Lika framgångsrik denna gång var inte Götenes Linus Lindgren. När han körde Världsfinalen för två år sedan gick det ju väldigt bra ända fram till den avgörande finalen, där han blev påkörd och fick bryta redan i första kurvan.

Tidskörningen bland Rotax Maxseniorerna dominerades av den engelska duon Sean Babington och Ben Cooper. Sean körde Sodikarten på 56,787 sekunder och Ben på 56,830. Linus var fyra tiondelar långsammare och med tiden 57,202 blev han bara 31:a man. Orsaken var att Linus däcksstrategi sprack på grund av ett misstag. Han skulle inleda lugnt, sedan göra ett snabbt varv, sedan vänta till de sista minuterna och satsa allt på ett kort. Men redan på andra varvet gled Linus ut och fick sand på däcken och sedan tog det för lång tid innan sanden hade släppt (Al Ainbanan ligger i en öken) så däcken var aldrig i högform när det som bäst behövdes. Inte så kul inför kvalracen. Men det började fantastiskt bra. Från startruta 17:e i första heatet körde Linus upp sig och blev fjärde man i mål, bara 2,2 sekunder efter segrande polacken Dabski. Sean och Ben var etta respektive trea i den andra kvalgruppen.

I den andra kvalomgången nådde Linus inte riktigt lika långt fram men till nionde räckte det i alla fall, medan Babington tog sin andra raka seger. Tyvärr gick det inte så bra i sista kvalet. Linus kom i mål på 17:e plats, 10,1 sekunder efter segrande Cooper. Den låga placeringen berodde på ett eget misstag. Därmed fick Linus starta förfinalen från 15:e rutan. Längst fram stod Cooper och Babington, medan Dabski hade rasat till tionde plats.

Engelsmännen hade inga problem i förfinalen, där Cooper vann och Babington kom trea. För Linus gick det inte lika lysande. Han kom i mål som näst siste förare, 19,4 sekunder efter Cooper. Innan dess hade Linus varit uppe på tolfte plats och närmade sig gruppen framför. Men bakifrån stormade en mycket snabb portugis och när denne trängde sig fram, så fick Linus en törn så att han snurrade och for av banan. Han körde dock vidare och kom in som 27:e och näst siste man.

Till finalen satte teamet allt på ett kort och sänkte lufttrycket i däcken med ett halvt kilo, samtidigt som många andra höjde! Hur som helst gick det jättebra och Linus flög fram och var snart uppe på 15:e plats. Vid den sista omkörningen blev det en felaktig utgång ur en tvär kurva, varvid den omkörde kom tillbaka och knuffade till Linus som på kuppen vände runt. Då kom sverigebekantingen Aavo Talvar stormande bakifrån och hann inte väja för Linus stationerade kart. Så det blev en ny smäll och därefter fann Linus för gott att kasta in handduken. Hans slutposition blev därmed 31:a. Hur bra det kunde ha gott kan man ju sia om, men Talvar blev nia…

Det var inte bara Lindgren som råkade illa ut. Även Babington fick sig en tryckare så att han kraschlandade efter tio varv. Därmed blev det seger för Ben Cooper.

DD2 Masters är klassen för förare över 32 år gamla. Här tävlade Martin Victorsson från Frillesås för andra året i rad. Nu körde man med kartar från Haase. Bland de 49 ekipagen var Martin elfte man på tidskörningen med 56,865 sekunder. Värst var sydafrikanen Morgado med 56,222 följd av tysken Matis på 56,476.

I kvalen tog Morgado tre raka segrar. Martin började lysande med en seger i sin grupp och en sjätteplats i det andra heatet. När han skulle försöka förkovra sig i sista omgången, så kom han för högt upp på den jämna men branta kerben, varvid han studsade av banan och kom in som en blygsam 21:a. Det innebar att Martin fick starta i förfinalen som 15:e man just i ryggen på tysken Matis, medan Morgado naturligtvis stod på pole.

Victorsson bättrade sig fyra positioner och blev elfte man i förfinalen, där Morgado ånyo vann och Matis bröt. Tråkigt nog gick det åt fel håll i finalen. Martin rasade ner ända till 19:e plats, hela 18,3 sekunder efter den oövervinnelige Morgado, som alltså lämnade Al Ain obesegrad. Han vann dessutom med klara 4,77 sekunder över tvåan, Danny Brand från Belgien.

Till sist har vi då Kenneth Hildebrand, som säsongsjobbar hos Radne i Handen. Men nu var han på plats i öknen för att representera Estland, där han hade varit och kört Baltiska Mästerskapet, vilket alltså gav honom en biljett till DD2 med CRG-kartar.

På tidskörningen var kanadensaren Ouellette värst med 55,562 sekunder, medan Kenneth bara blev 21:a med 55,908. I kvalen blev han nia, sjua och elva, vilket flyttade vår svensk-est till 13:e plats. Och i förfinalen hade Kenneth bra fart och tog sig upp till sjunde plats. Ouellette vann och gjorde sedan om bravaden i finalen, där Kenneth tyvärr föll några platser och slutade på elfte plats.