Underbar lördag, vidrig söndag i Västerås

Västerås När MKR-serien avverkade sin fjärde deltävling på Hällabanan i Västerås hade lördagsåkarna ett underbart väder utan regn, men de fem klasserna som körde på söndagen var inte lika tursamma. Först kom det en rotblöta när Rotax Max körde tidskörning. Sedan torkade det upp och var fint lagom tills det var dags för B- och A-finalerna. Då vred vår herre på alla kranar och lät det ösregna utan uppehåll i flera timmar. Det påminde i fortsättningen mer om båtracing än om biltävling.

Sport 2000 med ärrade veteraner
Efter 22 år i stillhet gjorde Lasse Forsman, pappa till KZ2-Philip om nu inte alla redan visste, en överraskande comeback. Kjelle Zetterström, aktad KZ2-åkare kom också tillbaka, men han har inte varit borta lika länge. Och till sist hade vi Enköpings Andreas Lindgren, som lade hjälmen på hyllan för fyra år sedan och nu hade putsat upp den igen.

Enköpingsvinnaren Markus Runngren toppade tidskörningen, 0,047 sekunder före Andreas Lindgren och ytterligare 24 hundradelar till Borlänge-vinnaren Sven-Arne Karlsson. Lasse Forsman orkade med åttonde tid och Kjelle Zetterström nionde. Sista tid, på 18:e plats, hade Andreas Fredriksson, som hade någon form av motorproblem. Man hittade sedan felet men inte förrän karten vägrat starta i det första heatet. Problemet var en felaktigt ihopmonterad förgasare!

Andreas Lindgren tog ganska snabbt hand om kommandot i första racet. Runngren var tvåa hela vägen, medan tidige trean Karlsson fick ge sig för John Thim. Zetterström avancerade till femte plats, medan Forsman höll sin åttonde.

Lindgren, Runngren och Thim höll ställningarna även i det andra heatet, där Karlsson fick något trubbel och stannade upp så att Zetterström, Robert Jonsson, Forsman och Micke Nordström kunde förbättra sina positioner ett pinnhål. Fredriksson, som fick starta från 18:e rutan, tog sig upp till 13:e i mål.

Redan efter första kurvan av finalen hade Runngren och Karlsson smällt ihop, så att de kom sist iväg medan Lindgren drog iväg mot en klar seger. Thim såg inte lika snabb ut nu och ganska snart körde Robert Jonsson förbi och tog hand om andraplatsen före Thim, som istället fick problem med att hålla sextioplussaren Micke Nordström (forever young) bakom sig. John klarade sig precis.

Lasse Forsman gjorde en bra start och med Karlsson-Runngren ur spel tog han hand om femteplatsen. Tyvärr ville inte Lasses nacke vara med alla varven, utan Lasse fick kasta in handduken efter åtta avverkade rundor.

Nu kunde Zetterström istället ansluta sig till fighten om tredjeplatsen, men inte heller han förmådde förändra ställningen. Tony Engström slutade sexa och Andreas Fredriksson räddade dagen med sjunde plats.

Linus fick kämpa i Microfinalen
Linus Lundqvist toppade tidskörningen i den första gruppen före sin Södertälje-kamrat Samuel Peana med Rasbos Hjalmar Sjölin trea. I den andra gruppen var Moras Elin Lindroth kvickast, nio tusendelar sämre än Peana i första gruppen. Hon följdes av hemmaföraren Calle Ahlin och Katrineholms Emil Sternmark.

Alltid farlige hemmaföraren Philip Salveus var bara femma i första gruppen, men det spelade mindre roll. När det blev race var han snabbt ifatt ledande Linus Lundqvist och körde om honom, men Linus lyckades komma tillbaka på sista varvet och vinna det första heatet.

Nils Runnegård låg länge trea men på slutet fick han ge sig för Jakob Bälter. I hälarna på dem följde Elin Lindroth, Erik Nygårds och Wiggo Lund-Lindberg.

I det andra heatet blev det omkastade roller. Salveus nöp nämligen segern före Lundqvist, medan Runnegård snöt tredjeplatsen från Bälter. En bit bakom tog Lindroth hand om femteplatsen före Lund-Lindberg och Nygårds.

Den andra gruppens första heat såg en jättefight om segern mellan Calle Ahlin och Kevin Sjöstrand. De växlade ett flertal gånger innan Kevin tog målflaggan först. Samuel Peana var trea i inledningen men blev snart passerad av både Marcus Grönman och Hjalmar Sjölin. Det var till slut Sjölin som grejade tredjeplatsen före Peana, Sternmark och Grönman. Men det visade sig att Ahlin hade fått tio sekunders tillägg, så Calle fick flytta ner från andra till tionde plats och alla däremellan upp ett pinnhål.

Tidskörningen gick inget vidare för Rasbos Isac Blomqvist. Han var bara 13:e man i första gruppen. I första heatet gick det bättre. Han blev slutligen sexa. I andra heatet gick det ännu bättre, för nu körde Isac om allihop och vann!

Kevin Sjöstrand och Marcus Grönman fightades om ledningen i början. Den kampen vann Kevin, men på sista varvet kom alltså Isac Blomqvist farande och snuvade Kevin på segern. Peana var fyra i början men körde upp sig och blev trea strax före Grönman och Vincent Lassesson.

Tvillingarna Sjögren från Hedemora dominerade i B-finalen även om My Lind sprängde sig emellan Tobias och Mattias.

Madeleine Radne sade till sin pappa Stefan efter B-finalen att det var hennes livs lyckligaste dag, när hon nu kom i mål som fyra och gick till A-final – den första för henne i MKR-sammanhang.

I A-finalen grabbade Linus Lundqvist ledningen före Kevin Sjöstrand, Samuel Peana och Philip Salveus. Tämligen snabbt lyckades Philip avancera till andraplatsen för att med fem varv kvar att köra gå upp i ledningen före Linus och Kevin. De gjorde ett briljant race och krigade så mycket de orkade fram till sista varvets sista S-kurva. Här lyckades Linus tvinga sig före Kevin och dessutom få upp högre fart, så när de kom till mållinjen var Linus även före Philip, men det skilde bara 40 tusendelar till Philip och 97 till Kevin. Peana blev fyra, en ”hel” sekund efter tättrion.

Resten av gänget blev snart avkopplade. Sjölin verkade ha greppet om femteplatsen, men Bälter smet förbi i spurten. Sedan följde Lund-Lindberg, Lassesson, Sternmark, Ahlin, Grönman och Nygårds.

Isac Blomqvist var femma i inledningen, men rasade sedan bakåt för att sedan helt försvinna liksom Lindroth och Radne, som snurrade på sista varvet. Nils Runnegård var egentligen tia men diskades av någon anledning efter loppet.

Emil Skärås outstanding i Mini
I Mini hade man fått ihop 44 förare till tidskörningen. I första gruppen var Nicklas Oscarsson snabbast och klassledande Jonas Carsting tvåa. I den andra gruppen var hemmahoppet Emil Skärås värst. Hans tid var 62 tusendelar sämre än Oscarsson, men Emil var före Carsting.

Innan Oscarsson hade funnit sin rytmen i täten, hade Carsting smitit förbi, men Nicklas samlade snart ihop sig och återtog ledningen för gott i första heatet. Robin Eroglu startade trea. Han jagades febrilt av Lucas Edin tills Lukas touchade Robins ena bakhjul varvid Lukas snurrade. Tack vare sin Raket 95:a med koppling kunde han fortsätta men förlorade tio placeringar.

Istället kunde landets kanske främste 85-åkare (utan koppling) Marcus Gustavsson sno åt sig fjärdeplatsen före Johanna Hulting och Oskar Myhr.

I det andra heatet blev det en ny fight mellan Oscarsson och Carsting, men nu blandade sig även Eroglu med i leken. Så när Jonas gick upp i ledning, fick Nicklas plötsligt det hett om öronen, när Robin började attackera. Robin hade även framgång och puttade ner Niklas till en slutlig tredjeplats och därmed försvann ju hans chanser till masterposition i finalen.

Gustavsson orkade inte hålla stånd mot de starkare motorerna utan rasade till åttonde plats. Johanna Hulting tog över fjärdeplatsen före Ebba Aronsson. Först därefter följde Oskar Myhr och uppåkande Lukas Edin.

Emil Skärås blev master för den andra gruppen. Han visade med en gång var skåpet skulle stå och ledde från start till mål med Moa Dahlman en bit bakom. Moa var däremot flitigt uppvaktad av William Gunnarsson och strax efter följde Alex Bouveng, sedan denne hade kört förbi Andreas Lundin.

Det blev små skillnader i det sista Mini-kvalet. Skärås ledde med sin gamla (!) Tonykart från start till mål med Dahlman en bit efter. Gunnarsson och Lundin hakade på, medan Bouveng fick något problem och försvann helt efter bara fem varv. Robin Wärmlund, som varit sjua i första kvalet, tog nu hand om femteplatsen.

Genom sina två segrar blev Skärås finalmaster med Carsting bredvid sig. De stack även iväg i den ordningen och som så ofta passade Carsting på att sätta in en attack på ett tidigt stadium. Jonas kom förbi, men Emil behövde bara ett par kurvor till för att återta ledningen. Som tur var för Jonas, så fightades en grupp förare så hårt om tredjeplatsen att han aldrig blev ikappkörd. Jonas pappa tyckte att han vridit upp bensintillförseln tillräckligt, men det var inte nog och efter halva loppet släppte Carsting kontakten med Skärås, som därmed seglade iväg mot en odiskutabel seger med drygt två sekunder. Jonas var inte alltför ledsen. Med två segrar och två andraplatser har han en klar klassledning.

Nicklas Oscarsson var trea från start men orkade inte hålla sig kvar på den positionen utan dalade sakta bakåt. Kanske fick den motorn också för lite soppa? Hur som helst blev en besviken Oscarsson till slut bara åtta.

När Oscarsson ”backade” kom Gunnarsson, Hulting och Eroglu jagande, men Eroglu orkade inte hålla sig kvar på femteplatsen, när Myhr och Aronsson kom störtande. Oskar blev följaktligen femma före Ebba.

Moa Dahlman startade bredvid Oscarsson i det andra startledet men kom bort i startröran och fann sig ligga på åttonde plats. Men både Oskar Myhr och Ebba Aronsson låg bakom Moa och kunde ju avancera, men det klarade Moa inte av denna gång. Enligt uppgift hade hon samma problem som Carsting.

Lördagen gick i sådan rekordfart att alla finaler var klara till 15.25. Det hade med andra ord funnits gott om tid för att köra exempelvis Junior 60 också. Nu blev det en desto tyngre söndag, då man höll på i ösregnet fram till 17-snåret.

Skellefteåseger i Junior 60
Ludvig Bogg tog hem tidskörningen i Junior 60. Han följdes av Frida Grandin och Haris Imamovic. Så långt var det torrt och fint, men innan första heatet kom det en regnskur så alla tvingades sätta på regndäck. Kanske hann man inte ställa in kartarna för regn, för det blev ovanligt många snurrningar. Imamovic fick någon form av problem och kom inte ifatt gänget innan startflaggan föll. Nu spelade det ingen större roll, för Haris fick mer problem och bröt på tredje varvet.

I täten tronade Bogg före Daniel Lindholm, men Grandin kom snart ifatt och tog över sin ”rättmätiga” andraplats. Lyckseles Emil Söderlund var bara tolva på tidskörningen men avancerade snabbt och gick i mål som fjärde man, en bra bit före femman Hampus Berglund.

Andra kvalet blev spännande men utan action. Bogg innehade ledningen hela vägen men hade Grandin, Lindholm, Söderlund och Berglund tätt efter. Före målgång lyckades Hampus Berglund ta sig in på fjärdeplatsen. Haris Imamovic gjorde en mycket bra start från kön och var snabbt uppe på tionde plats men sedan kom han inte så mycket längre utan stannade där tills målet var nått.

Som ovan nämnts var finalerna på lördagen över till 15.25. På söndagen startade A-finalerna 15.35, därtill i ett trist ösregn. Bogg tog snabbt täten för J60-gänget men fick snart sällskap av Daniel Lindholm från Skellefteå och Frida Grandin från Piteå. Lindholm gick snart förbi och lyckades sedan hålla undan för Bogg och Grandin hela vägen. Zacharias Ingerström, även han från Piteå, var fjärde man i inledningen men snurrade i halkan och blev sedan inte bättre än elva.

Med Ingerström ur vägen låg vägen till fjärdeplatsen öppen för Alexander Hansson, som matchas hårt av sin pappa och storebror Robin, som ju var stjärna i Rotax för ett par år sedan. De studsar fram och tillbaka mellan den sydliga SKCC-serien och den mellansvenska MKR-serien, som ju även drar till sig allt fler norrlänningar.

Haris Imamovic kom iväg som nia, men kämpade sig sedan sakta men säkert upp till femte plats före jämtlänningen Daniel Johansson.

Olika öden för bröderna Morin i Rotax Max
Vid elvatiden på söndagsförmiddagen kom en regnskur just som den första gruppen Rotax Max skulle ut och tidsköra. Alla i första gruppen var inte alerta och hängde på regndäck, så tiderna blev mycket varierande. En av dem som hamnade fel var Borlänge-ettan Jonatan Morin. Av tiderna att döma var det bara fem förare som hade satt på regndäck. I vilket fall som helst skilde det bara 0,8 sekunder mellan ettan Jakob Lindblad och femman Calle Askemar, medan det sedan var ett hopp på nästan 2,7 sekunder mellan Askemar och sexan Stavros Tentis. Sedan blev det ytterligare en sekunds skillnad till Roberth Fälth och Morin.

Om det skiljer mycket mellan grupperna brukar arrangörerna saxa grupperna, men eftersom ett gäng kvalificerade sig med regndäck, var det inte tal om någon saxning. Lindblads tid på 44,052 sekunder underskreds sedan bara av en förare i den andra gruppen, nämligen Ludvig Morin, som tog sig runt på 43,923. Tvåa i gruppen och trea totalt blev Jesper Lindh.

Första gruppens första kvalheat i solsken och torr bana såg en intensiv batalj mellan Ludvig Morin och Jesper Lindh. De bytte plats flera gånger. Lindh var till slut först över mållinjen, men Morin som är expert på att köra långsamma mastervarv hade lurat Lindh att tjuvstarta, så Jesper fick tio sekunders tillägg och damp ner till åttonde plats.

Simon A-Ö körde visserligen på regndäck i den andra kvalgruppen men fick ändå bara till 13:e tid totalt. Han trivdes nu betydligt bättre på slicks och gasade så bra att han slutligen blev tvåa efter nye segraren Morin.

Den totale tidsfemman Viktor Ljungdahl låg med som tredje man bakom Morin-Lindh i inledningen, men sedan hände någonting. Kanske blev han inblandad i ett smärre karambolage som inträffade på tredje varvet. Här fanns åtminstone Niklas Björklund med. Medan Niklas bröt med trasig kart, ramlade Viktor ner till 15:e plats. Nästan lika illa var det för Rasmus Fridell, som låg på fjärde plats och sedan rasade till 13:e.

Oskar Frost och Calle Askemar fanns med i tätgruppen från start. Oskar undvek alla blindskär och blev slutlig trea före Fälth, medan Askemar föll till sjunde.

Alexander Jönson och Mikaela Åhlin misslyckades på tidskörningen (Mikaela hade regndäck), men i deras första heat gick det betydligt bättre. Alex gasade upp till femte och Mikaela till sjätte plats.

Ludvig Morin fick en ny lekkamrat i det andra heatet. Det var Simon A-Ö, som matchade honom hårt och bara blev slagen med 0,18 sekunder. Ludvigs andra seger hade redan nu säkrat honom masterplatsen i finalen.

Roberth Fälth startade från fjärde rutan men tog snabbt hand om tredjeplatsen och låg kvar där loppet ut. Han jagades hela vägen av mastertrean Oskar Frost, medan Lindh bara orkade förbättra sin startposition med tre platser. Jesper blev således femma. Det var Jönson, Åhlin och Stavros Tentis, som Jesper hade att ta sig förbi.

I den andra gruppen blev det inte lika enkelt för tätparet Jakob Lindblad och Kevin Markstedt att hålla undan för konkurrenterna. De tacklades snabbt bakåt och blev till slut bara nia respektive tia.

Jonas Fors var uppe och andades frisk luft en stund, men hans ledning blev inte långvarig för Fredrik Carsting och Jonathan ”Tan-Tan” Johansson (tillbaka efter ett ganska misslyckat inhopp i KF 2 vid Viking Trophy) tog snart över i täten. De följdes åt till mål. Fors försökte hänga på och ta tredjeplatsen men fick vika ner sig för Jonas Källström på slutet. In på femte plats kom Jonatan Morin efter sin misslyckade tidskörning.

I det andra heatet tog Carsting ledning med Källström i hälarna och det var den hemtame Källström som avgjorde loppet till sin fördel. Etta eller tvåa spelade ingen roll för Fredrik – han hade ändå vikt mastertvåapositionen åt sig. ”Tan-Tan” blev en smula avkopplad och fick istället inrikta sig på att avvärja Fors attacker, något som Johansson lyckades med.

Philip Frick låg länge femma men precis på slutet gjorde den i år comebackande Johan Blomkvist en raid och smet förbi Frick. Jonatan Morin hade oturen att redan i starten bli sinkad av en startkrock, så han fick till slut nöja sig med åttonde plats.

Hittills hade alla fyra kvalheaten körts på slicks, men när det var dags för final, då regnade det rejält. Ludvig Morins Kosmic plöjde som en ubåt genom vattnet så han kunde ganska snart öppna upp en liten lucka till Fredrik Carstings CRG. Fredrik fick dock sista ordet, då han klämde till med loppets snabbaste varv på näst sista varvet, då regnet faktiskt avtog en smula – men bara för några få minuter!

Simon A-Ö var trea i inledningen men fick snart ge sig för Jesper Lindh. Jesper jagade på för att försöka passera Fredrik på andraplatsen, men innan han hann sätta sina planer i verket lossnade bakbågen i ena änden och då kom en teknisk svartflagg som ett brev på posten. Jesper gick snabbt i depå och lyckades mycket snabbt fästa bågen igen, varpå han återupptog tävlandet och nådde till slut 13:e plats.

Simon A-Ö fick sålunda tillbaka tredjeplatsen och den höll han resten av racet. Han blev dock distanserad med hela 16 sekunder av Carsting. Roberth Fälth låg närmast Simon en stund, men sedan hände någonting så att karten sackade och till slut tvingades han in i depå med ett varv kvar att köra. Jonatan Morin fick också något problem, stannade till ett ögonblick men fortsatte sedan och klarade sig från varvningen, men resultatet blev en blygsam 17:e plats.

Jonas Fors fanns tidigt med i tätgruppen men ramlade sakta bakåt och slutade åtta. Uppåt gick det istället för ”Tan-Tan” som tog sig i mål på fjärde plats, mindre än två sekunder bakom Simon A-Ö. Däremot stod Jonas Källström inte att känna igen. Han låg aldrig bättre än sjua och blev till sist åttonde man i mål.

Alexander Jönson och Mikaela Åhlin råkade slåss om samma asfaltbit och då fick Mikaela bita i gräset, bokstavligt skrivet. Alex seglade vidare mot sjätte plats, närmast efter Stavros Tentis, medan Mikaela slutade elva.

Max Lindén ny stjärna i Rotax Junior
Rotax Junior hade ett mycket tunt startfält. Varken Victor Bouveng eller Philip Morin ställde upp, så det borde ju kunna bli en viktoria för Joakim Darbom, eller?

Hemmaföraren Joakim Pettersson satte en fantastisk tid på tidskörningen med 41,969, medan tvåan Max Sanderhem från Järfälla åkte runt på 42,841. Trean Axel Frost hade 43,405 och fyran Max Lindén behövde hela 44,203. Det skilde alltså hela 2,2 sekunder mellan de fyra första. Sedan kom Ebba Grandin och Joakim Darbom.

Pettersson ledde länge det första kvalet, men blev mot slutet omåkt av den jagande Darbom. Darbom fick dock inte behålla segern, eftersom han hade tjuvstartat. Med tio sekunder extra blev Joakim bara tolva.

Joakim Pettersson blev sedan omkörd av ytterligare två förare, Max Lindén och Max Sanderhem, innan det hela var över. Ebba slutade på fjärde plats med Wille Trygg och Oskar Frost i hälarna.

I det andra heatet höll jag ögonen på Joakim Darbom. På ett halvt varv klättrade han från tolfte till sjunde plats. Sedan gick det lite trögare men han blev till slut fyra.

Max Lindén startade master och släppte ingen inpå sig. Wille Trygg var också på åkhumör och klättrade upp till andraplatsen efter att ha legat fyra i inledningen. Sanderhem gick det sämre för. Han kom iväg som tvåa men blev bara sjua vid målgången. Däremot klamrade sig Joakim Pettersson fast vid täten och även om han inte lyckades hindra Trygg, så blev tredjeplatsen ett fall framåt.

Finalen blev inte så upphetsande. Max Lindén körde mycket bra och släppte ingen inpå sig. Darbom försökte nog, men Lindén var snabbare och tog en välförtjänt seger i regnet. Wille Trygg släppte endast om Darbom, så hasn slutade en fin trea med Grandin, Frost pch Pettersson närmast efter. Det var faktiskt Pettersson som satte snabbaste varv.

Ulvesand tog fel däck
I höstas provade Fredrik Ulvesand på att köra Rotax Max, där man använder Mojodäck. Sedan har ju Fredrik varit sjuk en längre tid, varför han inte dök upp (i Yamaha igen) förrän vid Borlänges MKR sista helgen i maj. När det blev våtföre i Yamahafinalen sattes fyra regndäck på karten. Det skulle vara Vega, men av misstag hängde man på de nästan identiskt lika Mojodäcken. Mer om detta senare.

Det hade inte börjat regna när Yammorna hade tidskörning. Fredrik Ulvesand var nu snabbast på 37,022, närmast följd av ärkerivalen från Göteborg, Jesper Magnusson, som satte lite extra krydda på anrättningen. Jesper använde 37,055 och trean Eddie Lundqvist 37,175. Sedan följde tjejduon Sara Lindgren och Lina Björklund. I den andra gruppen gick det betydligt långsammare och ettan här, Felix Bergmans 37,569 var bara dagens elfte bästa tid.

När det var dags för det första Yamaharacet sken solen så banan började snabbt torka upp. De flesta satte på slicks men några få använde regndäck, något som de snart fick ångra. Ulvesand hade inga problem med att vinna med nära 7,8 sekunder.

Eddie Lundqvist var en tidig tvåa, men han tappade sedan ner till femte plats. Andreas Svensson tog snabbt över andraplatsen och stannade där. Niclas Nåtfors försökte hänga med trots att han körde på regndäck. I början gick det ju bra, men lite senare fick han ge sig för Lina Björklund. Bakom dem grejade Felix Bergman sjätteplatsen före Nina Nåtfors.

I det andra kvalet kom alla ut med slicks. Nu fick Ulvesand göra rätt för sig, för Lina Björklund skuggade honom under alla åtta varven och tog bara stryk med 0,132 sekunder. Andreas Svensson kom iväg som trea och behöll positionen hela vägen. Niclas Nåtfors fick emellertid ge sig för Eddie Lundqvist, medan Felix Bergman tog en ny sjätteplats.

I den andra gruppen tronade Jesper Magnusson på pole position och frågan var nu inte om han skulle vinna utan med hur mycket. Det blev inte så mycket faktiskt. I första racet hängde nämligen Pontus Wahlqvist med så bra att han faktiskt kunde ta täten en gång. Jesper återställde visserligen ordningen men vann sedan bara med 0,124 sekunder. Dessutom hade de Sara Lindgren och Axel Niklasson hängande i hälarna. Men jag gissar att Jesper aldrig besökt Hällabanan förut, så han behövde nog acklimatisera sig lite grann. Annars var det tjejer som dominerade här med Nicole Käller-Dahllöf på femte, Isabell Anderberg på sjätte och Caroline Blomberg på åttonde plats.

Magnusson fick i det andra heatet snabbt sällskap av Wahlqvist och Lindgren, men Sara fick så småningom ge sig för Nicole K-D och Axel Niklasson. Alla fick dock flytta upp ett pinnhål, när tvåan Wahlqvist åkte dit för tjuvstart och flyttades ner till åttonde plats. Piteås Max Renberg gjorde också bra ifrån sig och avancerade från nionde startrutan till femte plats i mål.

Finalen gick som alla andra i spöregn med Ulvesand och Magnusson i första ledet och med Lina Björklund på tredje rutan. Lina hakade snabbt på Fredrik, men redan på första varvet pep Jesper förbi. Trion höll sina positioner länge, men Pontus Wahlqvist kämpade som en furie och kunde till slut ta över tredjeplatsen. Sara Lindgren var fyra i inledningen men tappade flera positioner i blötan och kom i mål på sjunde plats. Förutom de nämnda var det Nicole K-D och Axel Niklasson som tråcklade sig förbi.

Niclas Nåtfors bröt direkt, medan Max Renberg försvann efter sex varv, medan Eddie Lundqvist inte hade någon rolig eftermiddag. Han flaggades av som nia.

Sedan blev det efterbesiktning av bland annat motorer. Ingenting felade, men sedan upptäckte någon att det stod Mojo och inte Vega på Ulvesands kart och då var det bara uteslutning som gällde, så förargligt! Nu fick Jesper Magnusson segern gratis och alla andra flyttade naturligtvis upp ett pinnhål i resultatlistan.

Trasig ljuddämpare avgjorde KZ 2
Det var ordentligt blött när KZ 2 fick tidsköra, även om regnet upphörde. Genom att nöta hela vägen lyckades Andreas Sjögren på sitt tionde varv sätta bästa tid med 40,187. Philip Forsman satte 40,256 på sin sjätte runda och blev därmed förvisad till andra plats. Simon Lock blev trea, Matthias Johansson fyra och Johan Adolfsson femma.

Det var snustorrt när det var dags för första kvalet. Sjögren kom iväg bäst men Forsman klämde sig fram mellan andra och tredje kurvan. Sjögren täckte upp och då small det. Forsman klarade sig, men Sjögren for baklänges ut i spenaten. Han gav upp på fläcken.

Resten blev en behaglig resa för Forsman som nu vann före Pelle Nejman, Lock, Johansson och Adolfsson. Pelle var tydligen på åkhumör för han startade nere på sjunde plats. Kanske hann han dra lite fördel av krocken som måste ha sinkat de närmaste en aning.

Forsman och Nejman följdes åt även i det andra heatet, där Adolfsson låg trea tills han blev omåkt av Jimmy Lundkvist.

Andreas Sjögren hade det länge kämpigt i kön, men det sista varvet blev en succé, då han plockade fyra placeringar och kom i mål som sjua.

Till finalen var det regndäck som gällde. Det gillade tydligen Mastthias Johansson från Bergs MK i Jämtland. Han startade från fjärde rutan och krånglade sig snabbt fram till andra plats bakom Philip Forsman. Så kunde det ha sett ut vid målgången också. Men med cirka sex varv kvar att köra gick det hål på Philps ljuddämpare. Nu blev tävlingsledningen villrådig. Man stirrade på dämparen i tre varv men kunde inte se något som hängde löst. Om så hade varit fallet, så skulle tekniska flaggan ha kommit ut direkt. Man pratade sinsemellan och hade olika uppfattning om vilket beslut som skulle tas. När tre varv återstod fick Forsman till slut den tekniska svartflaggan och då körde han naturligtvis in i depån. Så sent på eftermiddagen och med ösregn var det inte intressant med några diskussioner, men jag kan ju nämna att jag varit på åtskilliga race, där man inte flaggat av en illalåtande ljuddämpare, så uppfattningarna går isär runt om i landet.

Det blev nu dagens största vrål från den jämtländska kontingenten, när Matthias Johansson med sin Tonykart skar mållinjen som förste förare. Andreas Sjögren gjorde en ny fin uppåkning och tog över andraplatsen före Lock, Lundkvist, Niclas Wimmerstedt och Pelle Najman. Johan Adolfsson låg femma på första varvet men bröt sedan på det andra.