Claes Uddgren

Charlies comebackseger i DD2

DD2-klassen blev ovanligt bra i Lidköping tack vare ett flertal comebacker samt att SBF hade lämnat dispens för de som var underåriga. Bland andra kom Charlie Andersen från Varberg tillbaka efter att enbart ha kört racing under innevarande år. Samma sak gällde Max Lindén och Pontus Fredriksson, vilken ju normalt kör i olika Porsche-cuper i Europa och Sverige. Lägg därtill att unge David Rehme också fick vara med, så blev klassen plötsligt helgens

DD 2

Favoriten från Åmål, Freddie Carlsson, var inte överraskande snabbast på tidskörningen, som kördes på regndäck. Han noterade 1.05,150 med klassdebuterande Charlie Andersen närmast på 1.06,303. Veteranen från Uddevalla, Peter Ernholm, styrde in på tredjeplats med 1.06,841 följd av näste klassdebutant Max Lindén på 1.07,380. Sedan kom David Rehme, som normalt tävlar utomlands pga sin låga ålder, 17 är, men som fick dispens redan till Rotax Eurotävling i Kristianstad och därför gjorde sitt andra svenska race för året. Han styrde in på 1.07,421 följd av näste comebackdebutant Fredrik Carsting på 1.07,869.

Sjunde tid gick till Johan Ernholm på 1.07,981 med Peter Eklund närmast på 1.08,032. Sedan följde Pontus Fredriksson, vilken kört racing i fem-sex år och nu ville pröva något nytt. Tiden blev 1.08,124. Som vanligt i Lidköping Open fanns även vår prins Carl-Philip på plats. Han körde runt på 1.09,860, vilket räckte till 13:e tid.

Freddie tog starten för det första heatet, som också kördes på regndäck efter skuren som kom strax före i heatet innan. Charlie hängde på direkt liksom Peter Ernholm, medan brorsan Johan snurrade och bröt. Kanske hände något något mekaniskt som orsakade snurrningen och stoppet. Så dags hade både Carl-Philip och Peter Eklund parkerat.

Det visade sig att Freddie fick svårt att hålla undan för Charlie och Ernholm. Anledningen var något så trivialt som att han hade fyllt för mycket luft i däcken. Så både Charlie och Ernholm kunde snart smita förbi, men Freddie höll åtminstone undan för de övriga.

Pontus gjorde ett bejublat race upp till fjärde plats, men han hade under resans gång tryckt in nosen och då blev det fem sekunder tillägg, vilket gav honom sjätte plats istället.

Magnus Strömer fick av okänt skäl aldrig någon tid noterad under tidskörningen. Han fick nu starta från 22:a rutan och gjorde sedan en fantastisk uppåkning till fjärdeplatsen strax före Fredrik, som han smet förbi precis på slutet.

Bakom Carsting kom tidstian Peter Liljeros, men han hade också flyttat på nosen och blev därför åttonde man efter Joakim Elander istället.

Max och David var bara nia och tia över mållinjen. Max hade dessutom intryckt nos, så han skickades därmed ner till tolfte plats, medan David blev promoverad till niondeplatsen. Jag hann inte se allt och det är ju möjligt att dessa båda blev inblandade i något som sinkade dem.

Till det andra loppet kunde man äntligen hänga på slicksen. Än en gång stack Freddie iväg och nu var lufttrycket det rätta, så Charlie fick nöja sig med andraplatsen, vilken ju ändå räckte för att ge honom masterpositionen till den första finalen. Peter Ernholm och David hängde på från start, men Max var nu varm i kläderna och blåste förbi båda två och skaffade sig en klar tredjeplats ett stycke före David, som hade P Ernholm i hälarna fram till sista varvet, där tvillingbrorsan Johan stack förbi. Eller var det uppgjort så på förhand?

Peter Eklund höll undan för Fredrik med Pontus en avkopplad nia. Ingen av de 14 första fick något tidstillägg. Magnus Strömer var inte lika framgångsrik på det torra och tog sig endast upp till 18:e plats.

Till den första finalen ställde alltså Charlie och Freddie upp i första ledet, Peter Ernholm och Max i andra, Fredrik och Max i tredje samt Pontus och Peter Liljeros i fjärde raden.

Charlie med Peter Ernholm i ryggen stack iväg i starten, men det dröjde inte lång stund förrän trion Freddie, David och Fredrik hade smitit förbi Peter. Men Freddie blev inte gammal på andraplatsen, för nu lossnade tändspolen och gav dåligt med gnista. Så han fick finna sig i att bli passerad av en lång rad förare. Freddie blev till sist åttonde man.

David tog därmed över andraplatsen och körde i mål nästan fyra sekunder efter Charlie. Max låg sexa i inledningen men klättrade sakta framåt och blev till slut fyra. Peter Ernholm blev därmed femma sedan han kört om både Fredrik och Freddie i ett svep. Johan Ernholm och Pontus Fredriksson följde närmast efter.

Den ovanligt korta dagen - KZ 2 och Junior 60 saknades liksom OK-klasserna - avslutades med den andra DD 2-finalen exakt 16.28! Och än en gång fick vi se Charlie Andersen leda från start till mål.

Freddie Carlsson var uppe på sjätte plats efter en runda, sedan fortsatte han att plocka konkurrenter tills endast Charlie återstod. Då var det emellertid dags för målflaggan, så Charlies segermarginal blev 0,557 sekunder.

David Rehme höll undan för Max Lindén i ett varv, men sedan tog Max över andraplatsen tills Freddie kom ångande. Så Max slutade trea och David fyra med Fredrik Carsting femma före bröderna Ernholm med Peter före Johan. Pontus Fredriksson var tätt efter på åttondeplatsen med ett jättegap till de övriga, som anfördes av Peter Liljeros. Prinsen blev tyvärr bara 21:a, men jag tror att han hade haft något litet äventyr längs vägen.