Marie Radne

Golden Trophy i Genk

En höstresa till Belgien låter väl lockande. Men de som for dit för att ta sista chansen att få en gratisbiljett till Världsfinalen för Rotax Max i Brasilien blev grundligt besvikna. En morgon när de vaknade var det frost på banan efter minusgrader under natten. Inte ett dugg bättre än Sverige med andra ord. Det hindrade inte att elva svenskar ställde upp i de tre kategorierna. Bäst av dem blev till slut Mathilda Olsson, som tog sin Tonykart till

Rotax Max

Merparten av de blågule återfanns i seniorklassen, där Hannes Morin blev bäst under tidskörningen, som utfördes i två grupper som sedan slogs ihop utan saxning. Hannes hade införskaffat en Sodi inför Brasilienresan, som ju var klar sedan tidigare. Han blev sjua på 54,421, där engelsmannen Mark Kimber var kvickast med sin Tonykart på 54,251. Mathilda kom tätt efter Hannes på nionde plats med sin Tonykart på 54,424. Sedan följde Jesper Sjöberg på 14:e plats med sin Kubica, som efter detta tredje race med karten blev till salu. Jeppe noterade 54,528. Både Mathilda och Jeppe var för övrigt också klara för Brasilien.

För att få en biljett till Sydamerika gällde det att vinna. Så Rasmus Fridells 21:a plats i Tonykarten var ingen bra inledning, liksom Charlie Andersens och Patrick Rundqvists. Charlie slutade som 22:a och Patrick som 24:e man bland de 50 startande.

Det kördes bara två heat per man. Kimber vann båda sina åk och stod därmed kvar på förstaplatsen efter kvalet. Hans stallkamrat i Strawberry Racing, Mathilda Olsson, var inte mycket sämre. Hon var nämligen tvåa och trea, vilket räckte för att få starta från andra rutan i den enda finalen.

Hannes var samtidigt tvåa och sexa i sina heat, vilket förde upp honom till fjärde plats. Rasmus gjorde ett jätteryck och plötsligt såg det inte lika mörkt ut. Han var fyra och femma, vilket gav honom femteplatsen. Tre svenskar bland de fem bästa såg ju bra ut.

Charlie avancerade upp till 16:e plats. Därmed var han också finalklar. Jeppe ramlade emellertid ner till 32:a plats, så han och Patrick på 41:a plats tvingades köra B-final, där de sex främsta gick vidare till finalen.

Känt är att Jeppe gick vidare, medan Patrick fick packa ihop trots en fin uppkörning från 13:e till sjunde plats. Att han över huvud taget befann sig i denna final berodde på en diskning från första kvalet, där en mekaniker hade gjort en otillåten ändring.

Mark Kimber fortsatte sitt obrutna segertåg genom att även ta hem finalen före sin landsman och stallkamrat Jordan Brown-Nutley. Men det skilde endast 62 tusendelar dem åt vid mållinjen. Mathilda hängde också med och gjorde med sin tredjeplats det till en trippelseger för Strawberry Racing. Hon var 0,558 sekunder bakom Mark.

Hannes och Rasmus krigade vilt om fjärde-femte plats, vilket tyvärr slutade med att de körde ihop och bröt efter tio körda varv.

Både Charlie från 16:e rutan och Jeppe från de bakre regionerna körde mycket bra. Så till slut blev Charlie tia, endast 6,569 sekunder efter ettan och Jeppe tolva, slagen med 8,502 sekunder.

Rotax Junior

Ricciardoparet Albin Karlsson och Vigor Hjorvard var de svenskar som lyckades bäst på tidskörningen, där Albin var en fin elva och Vigor 19:e man. Sedan kom Marcus Radne med sin CRG på 25:e plats och redan klare Brasilienresenären Wilgot Edqvist på 29:e plats av de 42 startande i en för honom ovan Praga.

Vigor avancerade upp till 18:e plats på Albins bekostnad under kvalen, där Albin föll till 25:e plats och Wilgot kämpade sig in på 27:e plats. Därmed var trion finalklar. Marcus hamnade precis utanför på 29:e plats men fick därmed starta master i B-finalen. Tyvärr tappade "Mackan" snabbt ner till sjätte plats och när den sjundeplacerade konkurrenten ville snuva "Mackan" på den sista finalplatsen, så brakade de ihop och bröt.

Både Vigor och speciellt Wilgot avancerade starkt i finalen. De hade ingenting med tätstriden att göra, men Vigor blev slutligen 15:e man och Wilgot 16:e. Cirka 0,7 sekunder skilde dem åt. Albin rasade först till 27:e plats och efter målgång till 29:e, då han fick fem sekunders tillägg för att nosen var intryckt. Engelsmannen Lewis Gilbert vann.

DD 2

Ingen av de "vanliga" DD2-svenskarna ställde upp. Däremot fanns tonåringen Madeleine Radne på plats. Här hemma är hon för ung för DD2, men utomlands går det bra. Efter några tester på hemmaplan ställde Radne Motor upp med en CRG till hennes förfogande. Tidskörningen blev ingen succé, då den upplagda taktiken sprack på grund av hindrande kartar. Madde blev ändå 22:a av de 34 deltagarna.

Eftersom finalen rymde 34 ekipage kördes inga heat utan man gick direkt till final, där Madde gjorde ett strålande race och kom i mål på sjunde plats. Hon lär ha varit sexa i sin åldersklass och alltså bara fått spö av en åldring. Nu överlägger familjen om Madde ska få tillfälle att tävla utomlands med DD2:an 2019.

Tidsettan Daniel Machacek från Österrike tog även hem finalen.