Claes Uddgren

Inga större framgångar i Rotax Världsfinal

Åtta förhoppningsfulla svenskar åkte till Sarno i närheten av Neapel för att deltaga i Rotax Max Challenge Världsfinal. Endast tre av dem tog sig till final, där ingen i trion gick in bland de 20 främsta - tyvärr.

Rotax senior

Det blev en varm vecka, som inleddes redan på lördagen en vecka före finalerna. Tempen låg ofta på 30 grader och s.k. gridgirls fick stå hålla paraplyer över förarna, medan de väntade på start. Men paraplyerna var svarta - hur tänkte man här?

Tidskörningen var uppdelad i två grupper, där de med udda nummer körde i den första och de jämna i den andra. Snabbast av de tre svenskarna här var Patrick Rundquist med 1.00,241 minuter, vilket dock bara räckte till 25:e plats i gruppen. Mathilda Olsson var 18:e i den andra gruppen men långsammare med 1.00,255, medan Rasmus Fridell var 24:e man med 1.00,426. Resultatet innebar att alla tre fick starta relativt långt bak i sina heat.

Efter kvalet blev det omvänd ordning. Rasmus gick in som 38:e ekipage, mycket tack vare en heroisk insats i sitt första åk, där han med både tur och skicklighet körde upp sig till tätklungan. Det gick tyvärr inte lika lätt i de andra heaten, men sammantaget blev det ju skapligt.

Mathilda slutade på 41:a plats, fyra poäng efter Rasmus. Patrick till slut blev 49:e man, 17 poäng efter Rasmus. Det var 72 förare som deltog.

Alla fick köra semifinal, där märkligt nog resultatet lades ihop med kvalresultaten. I den första semin körde Mathilda upp sig från 21:a till 13:e plats, medan Patrick gled in på 16:e plats, ungefär 2,6 sekunder efter Mathilda. I den andra gruppen startade Rasmus från 18:e rutan men bröt tyvärr direkt och erhöll plats 32.

Efter ihopslagning med heatpoängen var det kört för både Patrick och Rasmus, medan Mathilda fick starta den enda finalen från 33:e rutan. Som vanligt kämpade Uppsalatjejen som en furie och gick över mållinjen som 19:e ekipage, men tyvärr fick hon tre sekunders strafftillägg och då flyttades hon ner till 22:a plats, vilket ändå kom att bli veckans bästa svenska resultat.

Finske Axel Saarniala korades till segrare före Guy Cunningham, som jag tror kommer från USA. Trean heter Elia Galvanin.

Rotax junior

Här fanns också tre svenskar: Wilgot Edqvist, Vigor Hjorvard samt Lucas Björk. I Sverige är vi vana vid att se speciellt Lucas göra mycket bra ifrån sig under tidskörningarna och denna körning var inte något undantag. Med tiden 1.00,787 minuter blev Lucas 13:e man i första tidsgruppen. Här fanns även Vigor, som dock råkade köra förbi en medtävlare under gulflagg och därmed bestraffades så att han bara blev 35:a av de 36 startande.

I den andra gruppen blev Wille 18:e man med 1.00,801. Wille har ju under året kört flera race med gott resultat i seniorklassen. Samtidigt har han inte bara vuxit som förare utan även en decimeter på längden och hade nu en övervikt på sju kilo att kämpa emot. Inte lätt.

Efter alla kvalheat ståtade Lucas på 23:e plats, Wille på 37:e och Vigor på 59:e, vilket ju inte var ett så bra utgångsläge med tanke på den väntande hopslagningen.

Alla tre fick starta i den första semifinalen, där Lucas gick upp från tolfte till åttonde plats i mål. Vigor gjorde ett fantastiskt race, när han klättrade 20 positioner från 30:e till tionde plats, men tyvärr till ingen nytta. Efter hopslagningen av poängen räckte det ändå inte för Vigor att gå till final. Trist. Ännu tråkigare för Wille, som bröt och rankades som 28:a.

Lucas var alltså ende svensk i finalen, där han fick starta från 18:e rutan. Under de första varven åkte han berg- och dalbana mellan placeringarna. Som bäst var Lucas uppe på 15:e plats, men sedan blev det ras till 28:e i mål. Men tack vare tidstillägg för flera förare, så flyttades Lucas till slut upp till 25:e plats. Favoriten, polacken Olli Pylka blev emellertid diskad, så racet vanns istället av Clay Osborne före Sacha Maguet och Jason Leung.


DD2

Freddie Carlsson, årets svenske klassetta, fick aldrig köra tidskörning, sedan besiktningsmännen hittat en hål under noskonen. Detta hål hade ingen betydelse, men domarna var stenhårda - ingen tidskörning.

David Rehme, som i Sverige är för ung för vår svenska klassindelning men har kört ett par race på dispens, tog sig till Italien via bra resultat i BNL-serien, som körs i Holland-Belgien. Han blev bara 20:e man i den andra tidsgruppen.

Under kvalen var David delad 29:a, men tidskörningstiden avgjorde så att han bara blev 31:a. Freddie kämpade från kön i sina race och belönades med 41:a plats av de 72 deltagarna.

Det gick uruselt för både David och Freddie i den första semifinalen. Båda rasade nämligen tio positioner från sina startplatser. David blev nu 26:a och Freddie 31:a. Men efter hopräkningen gick David ändå vidare till final, medan Freddie fick packa ihop.

Finalen blev ännu tristare. David var nämligen förste man att bryta loppet och blev alltså 36:a. Vann gjorde Petr Bezel från Tjeckien före Nicolas Picot och Xen de Ruwe.