Claes Uddgren

Kanonåk av Oscar gav en fjärdeplats

Den fyra tävlingar långa serien Champions of the Future avslutades i glödande värme på den 1300 meter långa italienska Franciacortabanan. Man körde endast OK och OK Junior med tre svenskar i varje klass. Oscar Pedersen hade ett par jobbiga kvalheat och tillsammans med en niondeplats i det ena Superheatet blev det därför bara 25:e startrutan i finalen. Men här slutade det alltså med fjärde plats!

OK

Oscar Pedersen satte 47,298 sekunder på tidskörningen med Albin Stureson på 47,330 och Caspian Hagman på 47,508. Men som vanligt skulle det saxas och då blev resultaten löjligt nog omkastade, så Caspian hamnade på 15:e plats totalt, Oscar på 19:e och Albin på 20:e av de 59 startande. Engelsmannen Nakamura-Berta var etta.

En annan engelsman, Jo Turney toppade efter de fem kvalomgångarna. Caspian hade nu avancerat till tionde plats, medan Albin hade tappat till 24:e och Oscar efter ett par oturliga race till 31:a. Oscar fick därmed starta från 16:e rutan i det första Superheatet, där han körde upp sig till nionde plats. Polacken Tomass Stolcermanis vann.

Caspian startade som femma i det andra Superheatet, där han även blev femma, medan Albin från tolfte rutan tappade till 14:e plats. Han var 15:e  man över mållinjen men tjänade en position på andras otur.

Efter hopräkning av alla resultat fick Turney och Stolcermanis starta finalen från första ledet, medan Caspian stod i nionde rutan, Oscar i den 25:e samt Albin i den 26:e.

Efter det första av de 25 varven låg Caspian åtta, Oscar redan 14:e samt Albin på 28:e plats. Medan Caspian under följande varv höll sin plats, så avancerade Oscar sakta men säkert. Efter fyra rundor hade Caspian tagit sig fram till sjätte plats med Oscar elva, medan Albin fortsatte att sjunka till 31:a plats.

Under femte rundan rasade Caspian bakåt och hamnade bakom Oscar, som därmed var tia. Albin hade samtidigt klättrat till 28:e plats.

Oscar fortsatte sedan med att klättra, medan Caspian sjönk ytterligare. Men det vände under åttonde rundan, då Oscar var nu nia och Caspian tolva med Albin uppe på 26:e plats. De två förstnämnda låg sedan stilla på sina positioner, medan Albin åter föll bakåt till 30:e plats.

Det blev inga förändringar förrän på 17:e varvet, då Oscar tagit sig fram till åttonde, Caspian till elfte och Albin till 29:e plats. Ett varv senare var Oscar sexa, medan smålänningen och skåningen höll sina positioner.

Knappt någonting hände under de kvarvarande varven, så Stolcermanis tog målflaggan som förste man med Alex Powell tvåa och Tuukka Talonen trea, men både Alex och Tuukka hade tryckt tillbaka sina noskoner så med deras tidsstraff, fick Oscar flytta upp från sjätte till fjärde plats. Ryssen Maksim Orlov med italiensk licens tog andraplatsen. Turney bröt.

Caspian var tia över mållinjen, men hade också flyttat sin nos, så det blev 14:e plats istället. Albin kom i mål som 30:e man, men med alla tillägg för andra, blev han till slut 28:a.

Jo Turney tog i alla fall hem seriesegern med Oscar som åtta och Caspian på 27:e plats.

OK Junior

Elliot Kaczynski fick till en fenomenal tid under tidskörningen och gick in som sexa (eller möjligen femma enligt en annan lista). Han vann i vilket fall E-gruppen. Oliver Kinnmark i A-gruppen slutade som 31:a efter saxningen med E-gruppens Scott Lindblom bara 47:a av de 78 startande. Engelsmannen Nathan Tye vann.

Även denna klass körde fem kvalomgångar. Elliot var aldrig sämre än sjua i något race men slutade ändå som just sjua. Oliver och Scott sjönk emellertid katastrofalt. Oliver slutade som 50:e man och Scott som 61:a. Tysken Taym Saleh vann.

Scott gjorde sedan ett mycket bra åk i första Superheatet, där han startade från 31:a rutan och blev 19:e man till slut. För Elliot gick det åt skogen. Han startade från fjärde rutan, åkte lite och ner i listan, så efter sex varv låg skåningen femma efter att ha kört om israelen Albag. Ett varv senare hade båda dessa rasat rejält, så jag misstänker att de krockade. Elliot låg nu 23:a och där låg han kvar vid målgången.

Scotts resa blev inte så mycket muntrare. Efter första rundan låg han 32:a, men till slut var han i alla fall uppe på 20:e plats. Sedan "alla" hade fått sina tidsstraff, så kunde Scott flytta upp till 19:e och Elliot till 22:a plats.

I det andra Superheatet startade Oliver från 25:e rutan. Efter sex varv hade han tjänat en position men var likväl bara 27:a i mål. Men även han tjänade på andras misstag och fick slutligen flytta upp till 24:e plats.

Efter hopräkningen inför finalen låg ryssen Khavalkin först med Tye tvåa och Saleh fyra. Efter sina fina kval kunde Elliot ställa sig i nionde rutan, medan de andra missade finalen. Oliver slutade nämligen som 53:a och Scott som 55:a.

Exakt vad som hände vet jag inte, men Elliot bröt efter två varv och rankades som 32:a. Det hände nog en hel del. Så det var ryssen Kirill Dzitiev från tionde rutan som vann före holländaren René Lammers och ungraren Martin Molnar.

Seriens slutsegrare blev Nathan Tye trots att han också bröt finalen. Bäste svensk med ett enda race kört blev Ludvig Fransson på 25:e plats på åtta poäng. Elliot, som körde hela serien blev 27:a med sju poäng.