Claes Uddgren

Noah äntligen Världsmästare (VM 1:3)

Noah Milell har försökt i flera år men inte lyckats hemföra VM-titeln. Under den gångna helgen gick det äntligen vägen och det med bravur på hans hemmaplan Åsum Ring i Kristianstad. Senaste världsmästaren före honom var Noahs morbror Johnny, som tidigare lystrade till efternamnet Mislijevic. Det var för 25 år sedan, som Johnny tog VM-titeln.

KZ

Endast 26 ekipage kom till start, men den siffran är ganska normal för klassen och innebär ju även att alla går till den enda finalen.

Under tidskörningen var Andrea Antonelli snabbast, men Noah Milell var bara två futtiga tusendelar efter på andra plats. Sedan följde ytterligare två italienare, Fabian Federer och Matteo Vigano. Viktor Gustafsson hamnade på sjunde plats, 0,131 sekunder efter Andrea. Douglas Lundberg var bara 21:a men ändock inte mer än 0,318 efter Andrea, så det var ett mycket jämnt startfält.

Trots fjärde startrutan lyckades Matteo vinna samtliga tre kvalheat. Mastern Andrea provade att starta både i den högra och i den vänstra rutan, som ju en master får göra, men han blev ändå bara fyra. Det var nämligen så att Noah var tvåa-trea och tvåa i heaten och därmed fick andra startposition i finalen. Lorenzo Camplese intog tredje rutan, medan Federer flyttade tillbaka till femte rutan.

Viktor var jämn: 8-7-9, vilket gav honom den sjätte finalplatsen. Douglas klättrade samtidigt upp till 16:e startrutan. Finalen kördes inte förrän sent på söndagseftermiddagen i bra väder med lite blåst.

Jag är osäker på om Noah i andra rutan stod i racingspåret (med mer gummi) eller ej, men i vilket fall tog svensken starten från yttern och ledde sedan ohotad under alla varv. Han drog dessutom ifrån och vann med klara 5,75 sekunder.

Matteo hade ingen tur denna dag. Efter bara ett halvt varv ville karten inte vara med längre. Om det var motorhaveri eller kedjebrott är okänt. Och ett varv senare stannade även Matteos landsman Alex Irlandos kart. Andrea Antonelli från fjärde rutan fick sig nog en törn så han rasade omedelbart långt bak och var sedan aldrig mer med i tätgänget.

Lorenzo Camplese tog omedelbart hand om andraplatsen efter Viganos stopp, medan Viktor klämde sig upp på tredjeplatsen. Tyvärr var hans Birel inte lika snabb som Campleses Tonykart (för övrigt teamkompis med Noah), så Viktor fick i fortsättningen inrikta sig på att försvara positionen istället för att kämpa om andraplatsen. Mot slutet gick det inte längre, då holländaren Jorrit Pex lyckades smita förbi och säkra den sista pallplatsen.

Douglas gjorde en mycket bra start och var snabbt uppe på tolfte plats. Han lyckades sedan ta sig upp en position till men ramlade åter ned till en slutlig tolfteplats, då italienaren Riccardo Longhi kom farande och sedan plockade en plats till så att han slutade tia.