Claes Uddgren

Noah tvåa i finalpremiären

I WSK:s långa rad av serier har man nu kommit till den sista, WSK Final Cup som startade på Sarnobanan utanför Neapel med svenskar i alla fyra klasser. Bäst gick det för årets VM-tvåa Noah Milell, som nöp andraplatsen i KZ-finalen.

KZ

Endast 19 förare ställde upp, men det var hög klass på gänget. Tyvärr var det blött vid tidskörningen och alla tre kvalheat. Det gick inte så lysande för Noah i blötvädret. Han var åtta på tidskörningen, sedan sjua, nia och tolva i heaten, vilket placerade honom i nionde rutan inför förfinalen. Till söndagens finaler hade solen tittat fram och då blev det fart på skåningen, som körde upp sig till fjärde plats i förfinalen. Så långt hade fransmannen Emilien Denner dominerat med seger på tidskörningen, i två heat samt i förfinalen. Finalen blev dock en helt annan historia, då italienaren Giuseppe Palomba tog täten före holländaren Senna van Walstijn och Noah. Emilien var efter första varvet aldrig bättre än trea, då han för ett kort ögonblick petade ner Noah till fjärdeplatsen. Varvet efter tog Noah tillbaka tredjeplatsen bakom Palomba som nu blivit omkörd av Senna. Sedan försvann fransmannen helt efter den nionde rundan.

På åttonde varvet blev italienaren passerad av svensken, som sedan hakade på den ledande holländaren och stundtals låg decimetern bakom, men Noah fick aldrig något riktigt bra tillfälle att smita förbi Senna och tappade istället ett par meter under de sista varven, så skillnaden i mål blev 0,379 sekunder.

OK

Upplänningen Oscar Pedersen var ende svensk bland de 39 startande. Han hade den fjärde bästa tiden på den blöta tidskörningen och fick behålla positionen även efter den onödiga saxningen. Jag misstänker att WSK bestämt saxningen i förväg istället för att studera siffrorna efteråt som vi gör i Sverige.

Det kördes totalt sex kvalheat med tre framträdanden för varje förare. Det var inte torrt i något av dem men däremot mindre blött i det fjärde heatet. Oscar hade turen att ha lottats in i just detta heat, vilket han tackade för genom att vinna racet. I det första var han emellertid bara tolva och i det sista, då regnet hade börjat igen, blev han fyra. Så långt var Oscar placerad som nia. Härnäst kördes det två "prefinaler" som annars brukar benämnas "superheat". I verkligheten var det ingendera utan bara ett extra lopp, som sedan buntades ihop med de andra. Nu var banan åtminstone torr igen, så Oscar körde om ett gäng konkurrenter och blev trea. Efter "hopbuntningen" låg han sjua inför den likaledes torra finalen.

Engelsmannen Joe Turney startade master i finalen och ledde från start fram till 15:e varvet då jamaicanen Alex Powell tog över. Men redan på varvet efter så tog kinesen Yanpu Cui över för gott före ryssen Anatoly Khavalkin. Då hade det hänt en hel del. Oscar fightades med den snabbe finländaren Luka Sammalisto om fjärdeplatsen. Exakt vad som hände sedan är för mig okänt, men både Powell, Sammalisto och Osar bröt på sista varvet, sannolikt efter en krock. Så Pedersens slutposition blev 27:a.

OK Junior

Den ena av de två tidsgrupperna hann köra innan regnet anlände, så en saxning av det 56 man stora startfältet var ett måste. Scott Lindblom, som körde i den blöta omgången hamnade då på tionde plats, medan Oliver Kinnmark i torrt väglag hamnade på 31:a plats, vilket var positionen före den i blötväder körande Elliot Kaczynski. Fransmannen Andy Consani blev etta.

Skotten Zac Drummond blev kvaletta med Scott tia trots att han bröt det första av sina fyra kvalheat, där han vann det sista och var tvåa i sitt andra åk. Oliver gjorde fyra jämna åk och slutade då som 27:a, medan Elliot med två bra och två dåliga resultat slutade på 34:e plats.

De så kallade "prefinalerna" kunde köras på torr mark med Oliver på 16:e plats i det första. I den andra avancerade Scott upp till fjärde plats redan under första varvet. Sedan trillade han ned till sjätte på andra rundan och ända ner till tolfte plats på tredje varvet. På fjärde varvet var Scott nere på 21:a plats och bröt.

Elliot startade loppet från 17:e rutan. Han gjorde en kanonstart och var redan efter ett varv uppe på nionde plats. Efter tre rundor låg han sexa och på den positionen stannade han tills mållinjen var passerad. Som jag nämnt flera gånger tidigare så har detta extraheat väldigt liten betydelse, så efter "hopbuntning" var skotten Zac etta, Scott 18:e, Oliver 28:a och Elliot 29:a. Hela svensktrion var nu klar för final.

Tyvärr försvann Oliver direkt efter start i finalen och rankades därmed som 33:a. Scott rasade snart bakåt och kom att kämpa om 23:e plats tills han bröt efter åtta varv. Hans slutplacering blev då 30:a. Elliot hade efter nio varv tagit sig upp från 29:e till 15:e plats. Sedan hände någonting och han föll som en sten till 26:e plats för att till sist flaggas av som 24:a. Efter diverse tidspålägg (för andra) blev Elliot 23:a. Vann gjorde italienaren Emanuele Olivieri före Zac Drummond.

Mini 60

Maximus Unt och Jonathan Landström hade turen att få köra tidskörning innan regnet bröt ut. Max hamnade då på 46:e plats och Jonathan på 47:e i den saxade listan. Efter kvalen var Jonathan 46:a och Max 56:a. Sedan tillkom extraheatet som döpts till "prefinal". Det kördes på torrt underlag och slutade med att Jonathan gick i mål som 19:e man och Max som 27:a. Efter hopbuntning av deras poäng låg Jonathan på 40:e och Maximus på 59:e plats. Då endast de 36 främsta gick till final, så var det färdigåkt för svenskarna. Vann till slut gjorde Panamas Gianmatteo Rousseau.