Claes Uddgren

Stark körning av Viktor Öberg i KZ 2-VM (VM 2:3)

Det kom hela 90 förare varav 19 svenskar till VM på Åsum Ring i Kristianstad. Fyra av dem tog sig till final, där bäste svensk blev Viktor Öberg med en sjundeplats

KZ 2

All tidskörning skedde under fredagen, medan kvalen avhandlades under lördagen och halva söndagen. Snabbast av alla under tidskörningen var den välkände holländaren Senna van Walstijn före italienarna Lorenzo Travisanutto och Danilo Albanese. Bäste svensk blev den nykorade svenske mästaren Rasmus Jansson på 13:e plats strax följd av Viktor Öberg på 16:e och Jesper Sjöberg på 18:e plats.

Sedan Benjamin Törnqvist-Persson blev egen företagare inom kartbranschen med säte vid Åsum Ring (!) har han inte haft tid att ägna sig åt tävlande. Men med VM utanför dörren kunde han inte låta bli att hoppa med i leken och det slutade med 31:a plats, vilket måste anses fullt godkänt. Närmast efter kom klubbkompisen Axel Bengtsson på 35:e plats samt ytterligare en tillfällig inhoppare, Alexander Dahlberg. Alex har inte kört ett race på minst ett år utan har istället skött om Energys förare i Sverige. Trots rattrosten räckte det till 37:e tid. Även Tobias Sjögrens 45:e plats måste anses vara godkänt, då han inte haft många tillfällen till att tävla i Sverige.

Tävlat har emellertid Charlie Andersen gjort, men då enbart i DD 2, där han har varit framgångsrik. Nu blev det 49:e plats i KZ-premiären. Debut var det knappast för den numera Italienboende Brandon Nilsson, som i år kör sin CRG på italiensk licens. Han har inte tävlat på sin gamla hemmabana på länge, så det blev 50:e tid.

Albin Karlsson delar sin tid mellan karting och racing, så han har inte så många kartrace under bältet i år. Han styrde in på 54:e tid strax före nykomlingen Norton Andreasson, vilken efter SM i Rasbo lämnade OK-klassen för att söka sin lycka i växellådsklassen. Han tillhör fortfarande Wardteamet och kör en Tonykart men fick vända sig åt ett annat håll för att få en motor preppad. Jag tror att det var den gamle, före detta stockholmaren nu boende i Kristianstad eller dess närhet, Mathias Tisell, som stod för motorn. Mathias var ju själv mycket framgångsrik i växellådsklassen på 1900-talet. Norton slutade på 56:e tid. Per Gunnarsson har varit med i gamet nästan lika länge som Tisell, men han har kört ganska flitigt i södra Sverige under de senaste åren och slutade nu på 60:e plats.

Casper Jansson och speciellt Jesper Westerholm har kört en hel del i KZ, men Casper tävlar ju även i rallycross och har valt den grenen, när tävlingar har krockat. Casper blev 64:e man och Jesper 68:e.

Och vem hittar vi väl på 79:e plats om inte stallchefen hos KH Racing, Kenneth Hildebrand. Han vet hur man växlar, eftersom han har varit framgångsrik i DD 2, men en KZ har ju fyra växlar till och det blev nog en jobbig debut för svensk-estländaren.

David Rehme har tävlat någon säsong i KZ, men där inte haft lika stor framgång som han har i DD 2, där han brukar återfinnas i toppskiktet. Han blev nu bara 87:a strax före den för mig okände Johannes Gabrielsson på 88:e tid. Sedan kom Karim Jaiem på 89:e och allra sist följde Benjamin Lindzén på 90:e plats.

Efter de fem kvalomgångarna blev det stora omkastningar i svenskgänget, där endast fyra förare lyckades ta sig till final. Dessa fyra var Viktor Öberg på en charmant åttondeplats med Rasmus strax efter på 16:e. Jeppe Sjöberg förlorade några positioner men 22:a plats räckte ju fint liksom Brandons 33:e plats, vilket ju var 17 positioner bättre än under tidskörningen.

Riktiga otursgubbar var Charlie och Benji T-P. Charlie råkade ut för en intryckt nos i ett heat, där han hamnade på 26:e plats. Han var annars 17:e man i mål och det hade räckt gott och väl för finalåk. Nu var han en poäng ifrån på 39:e plats. Benji slutade som 41:a efter att ha brutit i ett heat. Annars var han också snuddande nära finalen.

Per Gunnarsson var sjunde bäste svensk på 49:e plats med Axel på 50:e och en avancerande Jesper W på 52:a. Albin rasade däremot till 65:e och Tobias ner till 67:e och ett ännu större ras stod Alexander för, då han åkte hem som 68:e man med Norton på 69:e. Benjamin L gjorde dock ett bra kval. Han fick ju starta sist i alla sina åk men klättrade ändå upp till 75:e plats med Casper tätt efter på 76:e, Karim på 78:e, Kenneth på 81:a, Johannes på 88:e och David "dead last" på 90:e plats.

I toppen efter kvalet tronade inte helt oväntat Travisanutto (som väl borde ha kört i KZ) före tysken David Trefilov, schweizaren Samuel Luyet samt Albanese. Trots pole position i alla racen blev van Walstijn bara elva.

Travisanutto höll för favoritskapet och tog sig i mål som klar etta före den uppåkande van Walsteijn och Trefilov. Samuel Luyet rasade ner, men istället körde brodern Jean upp sig från sin tionde startruta till fjärde plats i mål.

Viktor Öberg föll bakåt i starten och var efter första rundan bara 15:e man, men sedan började han sakta men säkert avancera och kunde till slut gå i mål som åtta. Sedan en framförvarande förare fått tillägg, flyttades Viktor upp till en fin sjundeplats.

Jeppe Sjöberg låg inledningsvis 21:a. Han var under ett par varv uppe på 19:e plats, innan han sedan låg som 20:e man. Under de sista varven föll det dock ifrån några förare, så i mål var Jeppe 17:e man. Men framför honom hade det varit boxningsmatch och sedan en rad förare fått tillägg, blev Jeppe flyttad ända upp till elfte plats.

Rasmus kom iväg som 25:a och klättrade under de närmaste varven till 22:a plats. Sedan förlorade han en position och låg 23:a ända tills Brandon kom stormande från kön. Så efter halva racet, låg Brandon i nacken på Rasmus. Sedan körde Brandon förbi Rasmus. I samma veva kunde de kliva upp till 20:e och 21:a plats. Så såg det ut fram till det allra sista varvet, då Rasmus störtdök förbi Brandon och dessutom fick en annan förare med sig. När målflaggan föll var Rasmus 20:e och Brandon 22:a. Men som nämnts, det hade varit boxningsmatch framför dem och när den slutliga listan spikades så blev Brandon plötsligt 14:e man (!) medan "boxaren" Rasmus flyttades ner till 24:e. Så snopet för svenske mästaren.