Claes Uddgren

Stora svenska framgångar i Rotax Euro

Det blev en klang- och jubelhelg när den andra deltävlingen i Rotax Euro Trophy kördes i Kristianstad. Wilgot Edqvist tog nämligen hem båda finalerna i Rotax Junior, medan Mathilda Olsson vann den första och kom tvåa i den andra finalen. Sedan spädde David Rehme och Andreas Forss på med en andra- och en tredjeplats i den sista DD2-finalen. Dessutom gick Madeleine Radne in som femma i den avslutande finalen. Och det var hennes första framträdande

Rotax Max

Tidskörningen för de 36 deltagarna blev minst sagt mycket besvärlig. Juniorklassen körde före seniorerna och det skedde i regn inledningsvis, så där hade samtliga satt på regndäck. Men regnet slutade och det började så smått torka upp lagom tills seniorerna skulle ut. Så cirka halva styrkan monterade slicks, men märkligt nog gjorde inte de stora teamen det! Slicks var ju helt rätt, då inga fler droppar föll och följden blev en mycket märklig resultatlista. Medan den torra träningen såg tider på 52 sekunder och den blöta morgonwarmupen 68 sekunder, så gick det att komma ner på 61-62 sekunder med slicks, medan regndäcksåkarna låg cirka fyra-fem sekunder högre för de bästa.

Ilian Bruynseels från Belgien blev etta på 61,269 sekunder med Simon Sjögren tvåa på 62,260. Sedan ramlade Södertäljes Erik Bergstrand in på 14:e och Marcus Radne på 15:e plats, medan Mathilda på regndäck fick nöja sig med 21:a plats. Sedan kom Robin Knutsson på 22:a, Kalle Åstrand på 24:e, Patrick Rundquist på 28:e och Albin Karlsson på 30:e plats. Elias Callin blev underkänd vid efterbesiktningen, så han sattes sist, på 36:e plats.

Den belgiske mastern blev stående i sitt första heat men vann det andra och kvalade därmed in som 19:e man totalt. Simon inledde med en seger och följde sedan upp med en sjundeplats, så han blev därmed kvaltvåa efter den vinnande engelsmannen Charlie Turner på sex poäng. Kvalen kördes med flera grupper, så det var aldrig ute fler än 24 kartar i något heat.

Mathilda gjorde två strålande kval och tog sig i mål som sexa båda gångerna från sin 14:e startruta, vilket innebar sjunde startrutan till den första finalen. Kalle var tia och nia i sina åk efter att ha startat från 16:e rutan och slutade därmed som tolfte man. Robin var tia och 16:e i sina race från 15:e rutan, vilket gav honom 19:e plats. Albin var 18:e man i sitt första framträdande och tolva i det andra från 20:e rutan. Han rankades som 25:a.

För Patrick gick det inte alls som förväntat. Han hade försetts med för mycket luft i däcken och klarade därför bara av 17:e respektive 15:e plats efter att ha startat racen från 19:e rutan. Därmed blev det 27:e plats totalt.

Erik och Marcus var alltför oerfarna för att hänga med och speciellt Erik blev rena rundningsmärket, medan Elias än en gång blev diskad i ett heat. Orsak okänd.

Den första finalen kördes före lunch och då var banan helt torr, så 52-tider gällde för de främsta. Nu fick vi se Mathilda i högform med sin Tonykart. Hon blåste förbi samtliga konkurrenter och hade en klar marginal på 1,453 sekunder i mål. Hon följdes för övrigt av de engelska bröderna Rhys och Kai Hunter i varsin Alonso.

Göteborgsduon Robin Knutsson och Simon Sjögren gjorde också mycket väl ifrån sig. Robin startade ju i 19:e rutan och slutade sedan på sjunde plats, medan Simon från andra startrutan föll till nionde, vilket han ändå blev tredje bäste svensk på.

Patrick gjorde också ett strongt lopp från 27:e rutan upp till elfte plats i mål. Men han blev offer för en annan förares tvärnit och fick nosen intryckt, vilket skickade ner honom till en slutlig 20:e plats.

Kalle och Albin var med om krockar, som domarna bedömde var deras fel, så de fick först fem sekunders tillägg för krockarna och dessutom fem vardera för att noskonerna var intryckta. Kalle slutade därmed på 28:e plats och Albin på 33:e och sista plats i mål.

Marcus kunde ha blivit 27:a om inte han också hade nosen på fel plats. Så han flyttades ner till 31:a plats bakom Elias på 29:e och Erik på 30:e. De sistnämnda hade inga tillägg men hade inte rätt tempo för att hänga med i svängarna.

Den snabbaste föraren av samtliga i finalerna var finländaren Axel Saarniala. Han var ändå bara åtta i första finalen men blåste om alla inklusive Mathilda i det sista åket och vann därmed med knapp marginal. Hans Kosmic var 0,173 sekunder före Uppsalatjejen.

Från 20:e rutan tog sig Patrick upp till sjunde plats i mål, några tiondelar före Robin, men medan Robin hade en helt intakt noskon, så var Patricks ånyo intryckt. Robin tog alltså över sjundeplatsen, medan Patrick petades ner till elfte.

Kalle undvek nu närkontakt och passerade 14 ekipage på sin väg upp till just 14:e plats. Simon var 19:e man i mål men domarna ansåg att han hade stängt motståndare på ett regelvidrigt sätt och gav honom fem sekunders straff och flytt till 26:e plats. Därmed kunde Marcus flytta fram till en slutlig 23:e plats.

Erik var åter felfri men alltför långsam och slutade som 27:a, medan Albin parkerade två varv före mål, vilket gav honom 33:e plats. Elias usla helg slutade efter bara mio varv, vilket innebar 35:e plats.

Rotax Junior

Det kom 23 deltagare till start men tråkigt nog bara två svenskar: de båda nollåttorna Wilgot Edqvist och Vigor Hjorvard. Med regn hela lördagsförmiddagen var det aldrig något tal om vilka däck som skulle användas. Varvtiderna låg ändå upp emot 70 sekunder för de främsta.

Polackerna Oli Pylka och Jerzy Spinkiewicz i olika team och olika kartar lyckades bäst

under tidskörningen och var även ensamma om att gå under 70 sekunder. Men Wilgot var inte långt efter på tredje plats, medan Vigors bästa tid aldrig blev publicerad. Han bröt nämligen mot någon regel och som straff så ströks han tre bästa varvtider, vilket gjorde att Vigor dråsade ner till 20:e plats med en 73-runda. Trist.

I det första heatet kom Oli först till mållinjen med Vigor sexa från sin dåliga 14:e startplats. Han var faktiskt sjua i mål, men en framförvarande förare blev diskad. Man körde av någon anledning med få deltagare i heaten trots att klassen bara hade 23 förare. I nästa heat dök Wilgot upp. Han startade i andra rutan och blev även tvåa bakom holländaren Mike van Vugt. Vigor körde samtidigt sitt sista kval och klöv mållinjen som nia men flyttades åter upp ett hack, sedan någon fått fem sekunders tillägg.

I det sista heatet lyckades Wilgot spöa Mike. Därmed hamnade båda på två poäng, men eftersom Wilgot hade bättre tidskörningstid blev han kvaletta med Mike tvåa och Vigor nia. Oli straffades i sitt andra race och blev därmed kvalfemma.

Så kom den första finalen, där Wilgot än en gång betvingade holländske Mike med sin Strawberry-Tonykart. Oli körde upp sig till tredje plats och Vigor upp till sjätte utan någon hjälp av andras misstag.

Den andra finalen såg en ny hård dust mellan Wilgot och Mike. Än en gång fick holländaren studera Wilgots ryggtavla, men det skilde bara en halv sekund.

En lång rad förare fick tidsstraff och det inkluderade tyvärr även Vigor. Han blev därmed elva - utan de fem sekundernas tillägg skulle han ha varit åtta.

DD 2

David Rehme har inte synts till i svenska Rotaxmästerskapet och det har heller inte Madeleine Radne gjort. Men båda har kört DD 2 utomlands några gånger och var därför inte helt bortkomna. Därtill kom helsingborgaren Andreas Forss, vilken har dominerat den sydsvenska SKCC-serien i år.

Efter Max-seniorernas däcksmissar, så kom samtliga DD 2:or ut på slicks och med torr bana var man åter nere på 52-tider. Snabbast på tidskörningen var finske Ville Villiaeinen på 52,772 sekunder. Bäste svensk var Andreas på nionde plats med 53,135 tätt följd av David på tionde plats med 53,136. Madde styrde in på 16:e tid med 53,268.

Precis som i de andra klasserna körde man inte med fulla startfält utan delade upp de 25 deltagarna i tre heatomgångar. I det första heatet körde David och Madde från rutorna sju respektive elva. Över mållinjen var de sexa och 14:e, men sedan diskades en kille, medan en annan fick tidstillägg och då puttades David upp till fjärde plats och Madde till 13:e.

I det andra heatet lyckades Andreas av egen kraft ta sig upp från sin sjätte startplats till fjärde i mål och det dessutom precis i hälarna på tättrion.

Alla tre blågula förare återfanns i den sista omgången, där Andreas utgick från sjätte, David från sjunde och Madde från elfte rutan. Andreas körde om en gubbe men blev själv passerad av David. Så vid målflaggan var David fyra, Andreas sexa och Madde nia.

Resultaten innebar att David fick starta den första finalen från sjätte rutan, Andreas från åttonde och Madde från 15:e. Längst fram stod belgaren Xander Przybalak, medan finska Ville återfanns i ruta fem.

Det blev ett mycket städat race med 23 man i mål och ingen som blev bestraffad. Mastern vann loppet före italienaren Riccardo Alberti med Ville trea. David klippte en gubbe och slutade femma, och Andreas gjorde samma sak och slutade alltså som sjua. Madde ville inte vara sämre, så även hon tog en konkurrent och hamnade då på 14:e plats och det var i ryggen på dansken Mathias Dall.

Tjecken Petr Bezel inledde kvalen med att bli diskad på grund av en teknikalitet, vilket innebar att han inför det sista loppet stod i tionde rutan. Det hindrade honom inte från att köra om allihop och vinna med 0,919 sekunder till ingen mindre än David Rehme och cirka två sekunder senare anlände Andreas Forss och tog därmed också plats på prispallen. Men Madde gjorde nog dagens prestation, då hon körde upp sig från 14:e till sjätte plats i mål. Men fjärdemannen i mål, finnen Juuso Panttila hade gjort någon ojusthet ute på banan och bestraffades med fem sekunder, varvid Madde tackade och klev upp på femteplatsen. Suveränt gjort av hela den blågula trion. Synd bara att inte fler svenskar deltog. Jag saknade i första hand Freddie Carlsson.