Claes Uddgren

Svenskt fiasko i Sarno

När den tredje av fyra tävlingar i WSK Super Masters kördes i Sarno intill Neapel i Italien lyste svenska framgångar helt med sin frånvaro. Favoriten Viktor Gustafsson i KZ blev utslagen redan i sin semifinal på grund av tidstillägg för alltför tuff körning, medan en av toppförarna i OK, Norton Andreasson bröt i sin semifinal. Och av fyra svenskar i Mini 60 gick bara en till final, där han sedan bröt.

KZ 2

Viktor Gustafsson inledde bra och var på tidskörningen tvåa i A-gruppen efter holländaren Martijn Kremers. Finske Juho Valtanen körde i den andra gruppen och satte den allra bästa tiden med landsmannen Simo Puhakka tvåa. Viktors tid var bättre än Simos men på grund av totalt onödig saxning (något som man alltid tillgriper i WSK:s tävlingar), så hamnade Viktor på fjärde plats istället. Lite längre ned på listan återfanns Axel Bengtsson på 35:e plats bland de 52 deltagarna.

Det blev tre kvalomgångar. Viktor blev nu kvaletta efter raden: 2-2-0. Sedan följde Kremers på 2-0-4, Simo på 4-0-2, medan Juho rasade till sjunde plats med 0-5-8. Axel slutade som 41:a genom raden 26-15-17.

Viktor blev alltså master för den första semifinalen, där han redan på första varvet blev undanskuffad och tappade till femte plats. Efter att sedan ha legat sexa i ett par varv, återtog han femteplatsen fram till det nionde varvet, där han åter tappade mark och sjönk till nionde plats. Viktor bet nu ihop och kämpade sig före målgången upp till sjunde plats. Men under resans gång, hade Viktor gjort sig skyldig till något som domarna tyckte var så grovt att de bestraffade honom med tio sekunders tillägg och då ska man veta att noskonen satt på rätt plats vid efterbesiktningen. Med det enorma tillägget flyttades Viktor ner till 18:e plats och var därmed utslagen ur tävlingen!

Axel körde i samma semi och startade från 21:a rutan. Redan på första rundan pep han förbi fyra rivaler och sedan klippte han ett par till innan flaggan föll och var därmed 15:e man. Men Axel hade tryckt in nosen och skulle ha hamnat på 18:e plats, om det inte hade varit för Viktors tillägg. Så Axel tjänade på detta och gick vidare till final med 17:e plats! Det blev för övrigt dubbelt finskt i topp genom Juho och Simo.

Axel fick starta finalen från 33:e rutan och blev omgående inblandad i en krock(?). I vilket fall kom han på efterkälken med 15 sekunder och körde ytterligare några rundor innan han fick ge upp. Finalen togs sedermera hem av Kremers med Juho tvåa och Simo femma.

OK

Norton Andreasson var som vanligt på plats och efter att ha blivit nia i den andra tidskörningsgruppen saxades han in som 17:e man, medan Caspian Hagman blev 51:a av de 58 startande.

Liksom i KZ kördes tre kval. Norton noterade 7-10-8 och klättrade därigenom upp till 14:e plats, medan Caspian gjorde ett större lyft upp till 39:e plats efter raden: 18-20-18. Andrea Antonelli vann både kvalet och sedermera finalen före finske Tuukka Talonen.

Caspian fick starta i den första semifinalen från 20:e rutan. Han förlorade en position på första varvet men började sedan sakta klättra tills han blev avflaggad som 16:e man. Men nosen satt fel, så det blev fem sekunders tillägg. Som tur var, innebar detta bara en förlorad placering, så som 17:e man gick smålänningen vidare till final.

Norton körde i den andra semin, där han startade från sjunde rutan. Men det gick åt skogen direkt. Efter inledningsvarvet var han bara 23:a efter att ha tappat nio sekunder till täten. Norton kämpade emellertid på och efter nio varv var han uppe på 15:e plats. Tyvärr skedde en ny katastrof på tionde varvet och efter det låg Norton nere på 25:e plats. Han körde aldrig de tre sista varven, vilket kanske berodde på att han blev varvad? I vilket fall missade han ju final, vilket även andrahandsfavoriten Arvid Lindblad gjorde efter kalabalik på första varvet.

Caspian fick ställa sig på 33:e rutan inför finalen, där det hände något på första varvet. Caspian hade nu flyt i att han inte blev indragen utan kunde runda tolv ekipage och lägga sig på 20:e plats efter bara ett varv! Under resten av varven låg han och krigade runt 19-21 plats. Vid målgången var han 19:e man, men än en gång hade han flyt, då två framförvarande konkurrenter tidsbelastades, vilket för Caspians del innebar en slutlig 17:e plats.

OK Junior

Endast en svensk var på plats i denna klass och det var norrbottningen Joel Bergström. Han inledde med att bli 24:e man av hela 80 förare på tidskörningen. Det blev hela fem kvalomgångar, där Joel slutade som 25:e man efter raden: 12-12-17-4-6.

Joel fick sedan köra i den första semifinalen och där starta från den 13:e rutan. Under första varvet smet tre konkurrenter förbi, men sedan började Joel sakta arbeta sig upp till 13:e plats igen efter fem varv. Ett varv senare var han nere på 15:e igen och sedan kom det stora raset, när han blev nedputtad till 21:a plats under den sjunde rundan. Under de återstående sex varven låg han ömsom på 19:e, ömsom på 18:e plats. I mål till slut var han 19:e man, men tjänade en position pga en annan förares tillägg. Men det hjälpte ju inte. En sekund skilde upp till 17:e och sista finalplats. Jamaicanen Alex Powell dominerade racen och vann.

Mini 60

Hela fyra svenskar fanns på plats här med Oliver Kinnmark i toppform redan på tidskörningen, där han gick in som 14:e man av de 80 startande. Scott Lindblom var inte långt efter på 20:e plats med Elliot Kaczynski på 51:a och Fred Saareks på 58:e position. De hade alla nu fem omgångar att avverka innan semifinalerna, dit alla fyra tog sig.

Oliver hade ett par fantastiskt bra kvaldagar och slutade som trea (!) efter raden: 6-3-2-5-2. Scott hoppade också fram i kön till 14:e plats efter raden: 9-4-6-8-9. Eliiot avancerade fyra steg upp till 47:e plats medan Fred tog ett kliv upp till 57:e plats. 

Alla utom Scott fick köra i den första semifinalen. Oliver startade från andra rutan men störtdök redan under första varvet till 19:e plats, medan Elliot tappade en position till 25:e plats. Fred gick däremot upp ett pinnhål till 28:e plats.

Under resten av de åtta varven kämpade Oliver upp sig till 15:e plats i mål. Han tjänade sedan en plats och blev alltså 14:e man. Elliot var som bäst uppe på 23:e plats men blev 26:a till slut. Fred låg hela tiden och slogs om 28-30:e plats, men på sista varvet trängde sig ett helt gäng förbi så att han kom i mål som 33:a. Det spelade ju nu ingen roll, då varken han eller Elliot var nära att gå till final. Det var dock Scott i den andra semin. Han startade från sjunde rutan men rasade omgående bakåt och låg efter fyra varv på 15:e plats. På femte varvet tog emellertid det roliga slut, så han rankades därefter som 33:a.

Finalen kördes också bara i åtta varv med Oliver på 28:e startrutan. Han klättrade nu stadigt hela vägen till 20:e plats i mål. En förare framför fick tidstillägg, så det skulle kunnat ha bli 19:e plats, men det visade sig att Olivers noskon också satt fel, så istället blev han nedflyttad till 28:e plats. Finalen vanns av hemmaföraren Emanuele Olivieri.